En regnhäftig konversation

Min och Mattias Nilssons sms-konversation idag:

Jag: Ska det verkligen köras distans i detta väder
(skickat 09:21 det duggade och var riktigt blött ute, termometern stod på 6 grader)

Mattias: Haha kom igen Nu!
(09:25 igår var han och Darvell mycket tydliga med att jag måste med och behövde lite distans)

Jag: Usch det är ju snorkallt och blött... Hur länge ska vi vara ute?

(09:26)

Mattias: 4 timmar någonting. Det blir kul. Vi kör ut mot Rogrundan. Jens ska med också. Kom igen nu.

(09:27)

Jag: Vad har jag gett mig in på...

(09:27)

Mattias: Vi skjuter på det ett tag. Spöregnar ute

(09:36)

Jag: Och det säger du nu!?

(09:37 jag har klätt på mig cykelkläderna och fryser)

Jag: Hur länge skjuter vi på det? Tills det slutat regna eller till en viss tid?

(09:51)

Mattias: Vi skulle höras om typ 1 timme

(09:51)

11:17 ringer Mattias och frågar vad jag gör. Jag sitter och kollar på "Rädda Joppe, Död eller levande"... (sjukt konstigt barnprogram för övrigt).
Jag frågar honom vad han gör: Sitter i soffan i kalsongerna och surfar, Ken Block har släppt en ny video.

Han frågar mig vad jag ska göra: Ja inte fan ska jag ut och cykla i denna kyla och väta i alla fall.

Vi skrattar och avslutar samtalet med lite dösnack och konstaterar att det kanske blir lite längre cykling i morgon istället.

Som vanligt blir jag sjuk imponerad och hänförd av Mr Ken Block. Jag ryser av rallyljudet och bredsladdarna. Speciellt de i hög fart som är precis på gränsen till ett träd, betongfundament eller något annat hårt. Att han dundrar runt på en velodrom gör det hela till en extas.