MTB-TTT, årsbästa

Slog väl till med ett årsbästa på MTB-TTTn idag mitt i högsommarvärmen. Kroppen kändes seg men jag hade min strategi att ta det lugnt på de snabba partierna och kötta på de långsamma partierna. Dessutom så tänkte jag mer på att få ned kraften i backen när jag stod upp i backarna. Lastade in på ett varv på 18:48 att börja med och sedan orkade jag inte riktigt mobilisera krafterna på sista och landade ett 19:48 varv. Så 38:26 totalt mot bästa tiden sist 40:01. Härlig upphämtning där. Kan jag bara hålla samma tempo på andravarvet så luktar det riktigt fin tid. Lite mer Öl och bad på detta så kommer kanontiden direkt.


Tog lite bilder med min systemkamera också. Tänkte ge den en sista chans innan jag ser mig om för något annat. Vet inte men jag tror jag kan fått till kamerainställningarna. Bilderna blev lite mindre "pastell-aktiga" i alla fall:

Pappa i vattnet

Framhjul i skogen

Cyklist i motljus

Magisk stigcykling idag

Sammanfattar mina känslor för MTB rätt bra. God är ölen dessutom, Bomble Bee 17.

Carpe Diem

Dessa ljusa och varma sommarkvällar är perfekta för träning har jag insett efter gårdagens "fånga dagenpass". Man får inte bara sval och god träningsluft utan ganska vackra vyer och härligt djurliv. Gårdagens solnedgång ville aldrig ta slut och jag såg tre rådjur. Att jag sedan slipade ett segment på Strava med nästan tre minuter och tog KOM med 11 sekunder är ju bara ett fint bevis på att det är på sommarkvällen det händer.

Mera MTB! I BILDER!

Har väl ett litet MTB-flyt för tillfället. Igår var jag ute och lekte i regnet med mina gamla barndomskamrater + nya bekanta. Jag fick rätt bra bilder på min iPhone 5S faktiskt. Den tar helt ärligt bättre bilder än min Panasonic Lumix (tycker jag). Jag gillar inte att min Panasonic jämnar ut pixlarna, tycker själv att det får bakgrund eller förgrund (där fokus ej ligger alltså) att se utsmetat suddigt ut. Alla bilderna under Mörksuggejakten i inlägget om min #CrossaSuggan är tagna med kameran, så där kan ni se eller inte se vad jag menar (de sista bilderna innan och efter Suggan är tagna med iPhone). Så är någon sugen på en relativt lite använd kompaktkamera med Wi-Fi så är det bara att höra av sig.
Nackdelen med en iPhone är att det är svårt att fokusera på rätt objekt och den hänger inte med i höga hastigheter eller dåligt ljus. Sen vill man ju inte tappa den heller, och så värst greppvänlig i handskar är den ju inte heller...

Istället funderar jag på en ny kamera att ha med sig. Kanske en actionkamera kan vara något? Jag tar mest bilder men jag siktar sällan i display, utan skjuter från höften. Eller har ni läsare något annat tips på bra kompakt kamera att ha med sig som ger en "krisp" bild med hyfsad vidvinkel? Den behöver inte vara vattentät.

Bilderna ni väntat på:

En annan Oscar i klorofyllen

Trendurostyre och Trenduroframskärm. Det är grejer det. Borde nästan testa lite Enduro för att se vad det handlar om. Ser ju helmulligt ut ju.

En pöl vid namn Norregöl som skänker fin utsikt längs en av stigarna.

Blöt och episk cykling

Hela gänget på toppen av en av kullarna.

Finbesök av Jonatan från Göteborg

Tellmo försöker snabbt gömma sig bakom ett träd, men jag hann med.

Och så två bevis på att jag faktiskt cyklade också:

Min GPS ballade så klart ur även igår och jag fick bara med första halvan av passet. En manuell korrigering här ovan.

Jag fortsatte cykla efter Mörksuggan

Här är bildbevisen. Cross e gött och MTB är härligt. Skönt att kunna blanda och ge benen stryk:

Jag Crossade Mörksuggan

Det gick hela vägen runt Mörksuggejakten på cyclo-crossen från Canyon. Det var en händelserik och härlig resa. Tyvärr med en hel del oplanerade stopp. Inledningsvis gick det strålande. Jag plockade massor av placeringar uppför Vidablickbacken och faktiskt en hel hög i den tekniska utförskörningen på stig. Crossen levererade hela vägen och jag hade inga problem att köra om på osynad stig. Nu var hastigheten inte lika hög som förra gången då jag låg bland de sista i tävlingsklasserna. Förra gången 2006 hade jag bara ett 20-tal åkare framför mig. 

Jag hade en hel del cyklister både före och efter mig som ni ser. Tittar ni riktigt noga på sista bilden ser ni även den lilla minihelikopter som filmade från Mörksuggan. Filmen kommer inom kort upp på langloppscupen.se.

Det var en rejäl lervälling som väntade oss på första stigsträckan efter Vidablick. Men jag trivdes som fisken i vattnet på crossen och fick visa upp mina cyclo-cross-egenskaper. Däcken skar effektivt genom leran och mönstret i däcket levererade grepp som fick mig att susa genom klungor av gående och stillastående MTB-cyklister. En rätt härlig känsla faktiskt. 

Ut på grusnedfarten efter stigen så väntade som vanligt en mäktig vy. Och hela 74 kilometer i timmen i hastighet också. Det var bra rull i crosshjulen, och jag rullade förbi flertalet åkare även här.

Jag susade vidare nedför på gruset. Även här levererade crossen med mig i areo-position. Och de efterföljande grusvägarna plockade jag cyklist efter cyklist genom att gå från klunga till klunga. Benen var helt enkelt med mig idag och crossen lät mig få ut alla krafter. Det var så busigt kul att maxa utan problem både på gruset och de snabba stigarna. De tublösa däcken med tätningvätska gjorde även att greppet och komforten fanns där, nästan mer än förra gången 2006. I alla fall vad jag kan minnas.

Efter andra vätskedepån i Nedre Gärdsjö (55km till mål) vände dock flytet. Jag sitter helt plötsligt märkbart lågt. Jag blir tvungen att stanna för att se om det verkligen är så. Och mina farhågor stämmer då den fina delade kolfibersadelstolpen Canyon VCLS 2.0 har sjunkit ned fem centimeter. Det fina med sadelstolpen är att delningen gör att man får ökad stötdämpning och minskade vibrationer från underlaget. Vilket jag tydligt känner innan stolpen sjunker ned.

Vidare in i loppet så får jag stanna två gånger till och höja upp sadelstolpen. Jag testar att dra upp den lite för långt för att den ska få fäste. Jag testar även att vända på sadelstolpsklammern. Utan resultat. Vid fjärde stoppet blev det även en punkteringslagning. Tyvärr hade en vass sten punkterat bakdäcket mitt på drivytan så jag och cykeln sprejades med tätningsvätska så fort hastigheten steg över 20km/h. Det blev ohållbart och jag får stanna och slita med ventilen vars gängor också var fulla av latexkladd. Punkteringen hade lika gärna kunnat hända på ett par MTB-däck, det är risken man får ta när man istället slipper genomslagspunkteringar och kan köra med lägre tryck.

De cyklister jag cyklade med under dagen måste verkligen ha undrat vad jag höll på med. Ena gången kommer jag och susar om dem och sen passerar de mig när jag står i diket och meckar. För att sedan åter bli passerade. Så där höll det på under resterande delen av loppet. Men mot slutet blev jag så trött på att stanna att jag körde längre partier stående. Vilket funkade ypperligt i skogen. Där var det ibland till och med ett plus att ha lite lägre sadelstolpe. Det blev som en konstant "dropper-post" och gav bra kontroll i skogen. Men trötta fötter, knän och armar. 

Vid näst sista stoppet med 15 kilometer kvar till mål tar jag upp hela stolpen och konstaterar att delar av den är oljig av något slags fett. Vilket inte är bra när det är en kolfiberstolpe i aluminiumram. Det blir som såpa mellan stolpe - ram och måste ha hänt vid tidigare democykling då jag bara monterat stolpen på rätt höjd. Och där visar sig den största skillnaden från årets "Sugga" på cross mot 2006. Då var jag förberedd på tävlingen flera månader innan och testade materialet flera gånger. Dessutom körde jag igenom hela banan på den dåvarande crossen innan tävlingen. I år så var min träning ett 1,5 timmes pass i skogen nära mitt hus. Jag "fultätade" fälgarna med eltejp dagen innan (vilket i och för sig höll hur bra som helst hela vägen och efteråt) och jag testade minimalt med inställningar. Men framförallt hade jag ingen chans att gå igenom cykeln grundligt. Så jag får helt och hållet skylla mig själv att jag inte testade mer grundligt. Och det visar på att man faktiskt bör gå igenom och testa cykeln grundligt minst en vecka innan ett stort lopp för att undvika haverier. Men det var ju också halva äventyret och något som kommer göra att jag kommer ihåg detta extra mycket. Och kanske gjorde även stoppen att jag förblev fräsch loppet igenom och trots ivriga sprinter förbi cyklister på grusvägar, endorfinmaxpuls på stigar och brytfesterna uppför backarna (jag klarade alla motlut trots att lägsta utväxling är 36-32) så var jag pigg efter målgång. 

Effektiv tid låg som ni ser på 3:09:55 (och min kassa GPS har missat en hel del kilometrar) och min sluttid på Mörksuggejakten blev 3:26:28. Vilket betyder att jag tappade mer än 16 minuter på mina stopp. Jag hamnade på 346:e plats i motionsklassen och segrande Fredrik Eriksson kom i mål på tiden 2:11:05.

Jag lägger inga värderingar i siffrorna ovan utan konstaterar istället att jag hade buskul på crossen hela vägen trots haverier. Och jag kände mig hur säker som helst på utförskörningarna och de tekniska stigarna. Om jag dessutom ska köra Mörksuggan igen så gör jag definitivt det på en cyclo-cross, det är bara för skoj för att motstå.
För mig måste jag tillägga. För det är inget för den ovana motionären som bara har några års mtb-cyklande under bältet. Utan det passar mer den äventyrslystna vana cyklisten som vill få lite mer "naken" cykling. För det är det bästa jag kan beskriva det med. Det är mer naket och avskalat. Det finns inga marginaler och man måste verkligen tänka till var man styr cykeln och om man ska stå, sitta eller hoppa på stigpartierna. Att det sedan går bra mycket snabbare på de mindre körvägarna, grusvägarna och asfaltsvägarna är bara en fantastiskt rolig bonus som gör att hornen växer ut lite extra.
Jag ska heller inte sticka under stol med att det är en stor tillfredsställelse att köra förbi mtb-cyklister på tekniska partier eller uppförsbackar med en cross.

Trek XO1 Vs. Canyon Inflite 9.0

Det var helt klart mer bekvämt på Canyon och jag kände mig mycket säkrare på utförs- och stigpartierna än 2006 på min Trek. Mycket berodde nog främst på mina ökade crosskunskaper som jag kört till mig sedan dess. Samt också för att jag kunde hålla lägre hastighet i år, i elitledet går det ju bevisligen lite snabbare. Men en del berodde också helt klart på att tekniken i material/komponenter gått framåt. Skivbromsar är ett enormt plus. Även att de inte är helhydrauliska så är det bra bett och lättare att justera bromsstyrka mot ett par cantileverbromsar. Och jag upplevde att den flexande kolfiberstolpen tog en hel del stötar och vibrationer. Ett kvitto på det var att jag i alla fall inte hade ont i ryggen efter loppet. Viktmässigt så är Canyon:en tyngre än vad min Trek var. Canyon Inflite 9.0 väger 9 kilo och min Trek XO1 vägde runt 8 kilo. Men det har gått allt för lång tid mellan mina båda lopp för att mer kunna nagelfara i cyklarnas specifika för och nackdelar.
En sak är jag dock helt säker på och det är att jag åkte bekvämare på årets hjul och däck än de tubdäck jag hade 2006. Och det är för att jag är lite mer vis av erfarenhet nu och hade 2,7 bar i däcken. Mot 3,5 och 3,8 bar 2006. Jag förstår inte hur jag 10 kilo lättare körde med så mycket tryck i däcken. Det jag dock förstår är varför jag fortfarande minns att jag hade ont i händerna och armarna under och efter loppet 2006. Jag är en stark föreståndare för tubdäck på cross, men jag måste faktiskt vika lite på mig och konstatera att kanttråd inte är fy skam ändå. OM man gör om till tubeless vill säga. Men ska jag köra Mörksuggan eller någon annan tävling igen så är det tub som gäller. Det är mer punkteringssäkert och så kan jag krypa ned ännu lägre i däckstrycket för att få bättre grepp och komfort.

Mer bilder från min #CrossaSuggan:

Detta var i princip det jag åt och drack under loppet. En liten 0,5l flaska sportdryck (+ en påfyllning vatten i den) och min 1,5L camelback med vatten. Jag hade en IsoGel kvar efter loppet och energibaren delade jag med speakern Adam Johansson en stund efter min målgång. R2 drack jag ganska omgående efter målgång. GT sport tabletterna tog jag ingen av.

Dagen innan spenderades i bil upp till Falun och sedan Rättvik. Kvällen spenderades med att sätta upp reklammaterial till Mitsubishi MTB Challenge. Jag rullade och testade däckstryck ungefär 15 minuter efter att allt material var uppe.

Fin publik i slänten vid start och mål.

Den omtalade sadelstolpen..

Men visst är hon läcker? Det är rätt kul att Canyon:en gick i samma färgtema som Trek:en hade 2006.  

Lite drygt 800 cyklister framför mig. Det var ovant.

Och så resterande 500 efter mig.

Bettan redo för rejs!

Det roligaste i starten måste varit att jag ställde mig brevid en gammal bekant från Falun. Också en gammal tävlingscyklist; Erik Dahlin. Jag lade ned cykeln lugnt i gräset efter att ha kryssat mellan massa andra cyklar som låg ned på marken. Och när jag stått där och hälsat glatt på de som blängde på mig så tittar jag åt vänster och så står Erik där. Vi hade en rolig kvart i startfållan innan vi gav oss av på varsitt äventyr.

Det var lite tjockt med cyklister uppför Vidablick. Men jag hade väl egentligen inga större problem till en början att avancera. Det var lite svårare på andra hälften innan det sista branta partiet mot toppen kom.

I sista branta partiet plockade jag en hel del stumma cyklister. Alla blev påhejade av den grymma publiken. Vilket fantastiskt stöd vi fick under helgen. Tack ni alla vid sidan av banan!

En av de sista bilderna jag kunde ta innan min kamera gav upp. Härligt snabbsällskap på de kritvita körvägarna ut mot Nedre Gärdsjö.

En snabbupdate om min #CrossaSuggan

Det gick oförskämt bra både uppför och nedför Vidablick. I lerbadet på stigarna direkt efter Vidablick trivdes crossen och jag som fisken i vattnet och kryssade mellan alla stillastående. 

Men vid andra vätskedepån fick jag mekaniska problem som följde med ända in till mål och jag tappade en hel del tid. Men jag hade det skoj ändå hela vägen och var hyfsat pigg när jag kom i mål.

Jag blev nog mer slut av ihopplocket och författande av artikel för/till Mitsubishi MTB Challenge. För att inte nämna den långa bilresan hem (kom hem halv 2).

Idag har vi haft gäster hela dagen. Därför dröjer artikeln om min Mörksuggejakt på Canyon Inflite 9.0. 

Stay tuned!

Första provturen på nya Crossen. #CrossaSuggan

Igårkväll kunde jag alltså ta mig ut i skogen efter nattning av barn. Planen var ett lagom lugnt pass med inslag av fart. Med mig som sällskap fick jag Andreas på sin heldämpade MTB. Vilket var väldigt bra då vi bytte cykel mitt i passet och jag fick känna hur fort jag körde med MTB mot CX.

Men det ni alla väntat på är förmodligen vilken cyclo-cross som jag kommer köra Mörksuggan på. Det är denna skapelse:

En Canyon Inflite AL 9.0

Jag letade några alternativ men detta var det alternativ som kunde levereras snabbast och som uppfyllde nästan alla kriterier:

Skivbroms

Kolfibergaffel

Sadelstolpe i kolfiber

Aluminiumram 

Det som saknas är tubhjulen, annars är det exakt samma förutsättningar som förra gången. Dock så ska jag köra hjulen tubeless med tätningsvätska och då kommer jag nog bra nära samma förutsättning som förra gången. Igår körde jag nämligen 3,5bar i däcken. Precis samma tryck som jag hade i tuberna 2006. Så får jag i lite tätningsvätska vågar jag gå ned till 3bar eller under och det borde vara snarlikt samma känsla som tub med 3,5bar. Jag  säger snarlikt för tub är en känsla helt för sig själv. Jag måste också tillägga att jag är 10kg tyngre nu mot förra gången vilket också gör sitt för däckstrycket 

Crossen är svart och röd också så både på pappret och bild ser det sjukt likt ut mot 2006.

En stor skillnad mot förra gången märkte jag dock direkt när jag gav mig ut igår. Bettet i bromsarna och den sk. moduleringen som blir möjlig när man kör skivbroms. På en lätt cyclo-cross bana så behövs det knappt bromsar men när man som jag ger sig ut på singletracks och även tillsammans med andra cyklister som dessutom kör MTB. Så är ett par bra bromsar en riktigt bra förutsättning.

#Trycksladd

Barnsligt kul cross!

Delad sadelstolpe, ska det vara något? Ja vi får se.

Frän kolfibergaffel.

Idag har jag ängnat mig åt massa saker med familjen men jag har också slängt i tätningsvätska i ett av hjulen. Paketet kom så klart inte men ett fälgband fick jag till. I morgon kommer pappa med nästa fälgband och sedan åker han, jag och Egon upp till Falun/Rättvik. Det ska sättas upp lite reklammaterial i Rättvik och då får vi se om vi får tid till att rulla lite eller inte. Nu ska jag packa det sista.