Alltså, detta är rätt sjukt

Jag kom upp till toppen

Efter fotot i inlägget under detta så fick jag av både benvärmare och keps. När det var klart så märkte jag att bakdäcket hunnit bli platt. Och naiv som jag är så trodde jag att det skulle räcka med att fylla i lite mer luft bara... Men redan vid backens start så kände jag de stora stenarnas genomslag och halvvägs upp så kände jag underlaget mot fälgen vid varje tramptag.


När jag kom upp till toppen var bakdäcket platt. Och dessutom så märkte jag då att bakbromsen låg emot...

Att jag inte märkte att bromsen låg emot under bestigningen berodde på att jag lyssnade på musik. Och det var väl lila bra det. Masade mig upp för backen på fantastiska 5.50 minuter... Rätt långt från Bleckurs Falun-Finest rekord på 3,37.. Och säkert långt ifrån mitt egna också...

Från början av passet hade jag tre timmar på mig, efter att jag träffat Nilsson hade jag 2,5 och efter punkteringen och avklädningen hade jag lite mer än 2 timmar. Så jag omplanerade distanspasset till ett intervallpass på 1,5 timmar. Skön matte va?

Jag passade på att styra kosan mot Faluns kändaste stig för nästa intervall:

Alla som bor/bott i Falun ser väl att detta är Törnbergs?


Törnbergs uppför gick på ca 5 minuter också och efter det åkte jag vidare ned till Grycksbo. Och sen ut på Gamla Fruns väg som alltid är lika vacker:



Vid det här laget hade jag blivit lite krispig och för att kunna maxa uppför sista backen till Stångtjärn behövde jag lite pepp. Så Rise Against låt Entertainment på riktigt hög volym passade underbart, och jag flög upp för backen.

Sedan snurrade jag runt lite vid Stångtjärn innan det var dags för att dra vidare till jobbet. Det var fantastiskt underbart att köra kort-kort i dagens väder och jag hade gärna varit ute det dubbla. Men det får bli någon annan gång.

Cyklar ölen ur benen

På något magiskt sätt fick jag 2timmar för mig själ innan jobbet. Så crossen skoddes om till cross och nu väntar Norlingberg. Elitkläderna passar fortfarande, så kanske kommer jag hela vägen upp till toppen... Jag lär bara strippa lite först. Keps samt Arm och benvärmare var lite overkill... Men DeMarchi kepsen är snygg i alla fall.

Jag överlevde utan en spya

Gårdagens träning gick över förväntan. Det fanns bra med diesel tryck i pedalerna, men bensinen var lite slut. Så det fanns inte så mycket att sätta till mot David på matchsprinterna. Men jag kämpade tappert och stressade honom bra. Vi gick två matcher där David vann båda så då beslutade jag att min roll i träningen fick bli uppdragare till flygande istället. Och det gick bättre.

Så nu är det beslutat att David och jag kör minst en sprintträning i veckan. Jag måste ju hålla igång bancyklingstekniken. För det var faktiskt lite sketchy att köra långsamt i lutningen, och jag vill ju inte glida och skita ned min vita fina styrlinda på min Canyon V-drome. Så lite mer varv och vana under sommaren blir bra till hösten.

Förhoppningen med sprintpassen är också att jag ska boosta igång kroppen lite igen. Så att jag orkar trampa runt på min 29er... När den väl kommer...

Rösta på Öijer

Mr Henrik Öijer besökte Velodromen och gav mig en muta; fegisbroms.

Så klicka här och rösta på Henrik som Dalarnas Bloggare No.1!

Följ mig på Facebook

Ja det är så enkelt. Vill ni ha mer av mig, följ mig på Facebook genom att klicka på "Facebook F-et".

Lördagsfilm "MacAskill i en konstnärlig vinkel"

Danny MacAskill är nog en av de mest kända cyklisterna utanför oss cyklister. Hans genombrott som gick på YouTube har setts av miljoner människor, vilka flertalet redan har glömt hans namn... Om de ens brydde sig om att kolla vad han hette.

Men för oss intresserade så väcker Danny fortfarande intresse, tack vare sin udda stil. Han blandar flitigt mellan olika stilar som; trail, dirt, flatland, street osv. Vilket gör honom helt originell och väldigt speciell. Hittills har dock de mesta filmerna (som jag har sett) mest dokumenterat alla hans tricks, precis som de vanliga bmx, dirt och skate filmerna gör. Men i denna rulle fångar han mig som är intresserad av helheten, detta med kameravinklar och en klippstil som gör helheten mer intressant. Detta är enligt mig en riktigt intressant film, och inte enbart för alla sjuka trick MacAskill gör. Utan för att filmen fångar mig och jag vill se vilken kameravinkel som kommer näst och vad MacAskill ska hitta på i den.

MacAskill förresten... Perfekt artistnamn för artisten Mac-A-skill, för han har verkligen skickligheten (skill på engelska)

Avslutar fredagen med en mäktig bild

Träningsdimman börja lätta

Killen till vänster är ju jag, det ser ju vem som. Kläderna, hjälmen och åkstilen. Allt säger ju Oscar Ekstam.

Dagarna innan Egon kom var de sista dagarna jag tränade på, sen den 8 när sonen föddes så har jag inte tränat alls. Har varken haft tid eller intresse till att röra på mig... okej suget efter att cykla MTB är fortfarande SJUKT stort, men den amerikanska cykeln har inte kommit än...

Men igår hände något. Det var lite stilltje i gymmet och alla mina göromål var gjorda. Så jag slängde mig på Watt-biken och brände av 11 minuter på 250watt. Sedan fick jag för mig att göra tre set med chins och dipps. Plus "bålbrännaren" och två set situps på brantaste vid magbänken. Efter det trodde jag att jag kunde bränna av en kvart på tröskel... Men jag hade sjukt mycket syra i kroppen av allt intensivt muskelarbete så jag surnade helt och lade ned. Men effektiv träning blev det i alla fall.

I morgon har jag även planerat att köra ett sprintpass på banan med David Mayer. Stackarn behövde lite sparring och jag var tydligen den enda som var i samma kaliber och intresserad av att hjälpa till. Ska bli intressant att se hur många sprinter jag pallar med innan jag kastar upp, med tanke på gårdagen...

... Bäst att jag laddar ordentligt i kväll. Har ni några bra förslag på sprint-mat?

Vatten UTAN kalorier

Sportlife fick för ett tag sedan ett paket med olika energi och återhämtningsprodukter. Den mest speciella av all var nog detta vatten. För vad jag vet så är väl allt vatten "kalorifritt"?

Vad som ska vara så speciellt med detta vatten vet jag inte. Men så värst nyttigt är det inte då det innehåller sötningsmedel... Mycket begåvat.

Jag tänkte testa det nu. Och med tanke på att jag kände mig full och blev hyperaktiv av energiföretagets "burner"-dryck. Så kan ni väl ha lite förståelse för om jag beter mig onormalt idag...

Årets sportfoto?

På bilden ser ni Österrikaren Stefan Denifl, 23, som hamnade "under" sin egen servicebil i helgen under Tour of California. Och som ni ser så är det åter igen Leopard Trek som är utsatta. Det kunde gått fruktansvärt illa och på bilden ser det ut som att bilen kör över överkroppen. Men så var inte fallet. Denifl ligger framåtlutad på bilden och bilen skinnflådde bara hans högeraxel.

Så som tur var gick allt väldigt bra. För det hade varit ett hemskt bakslag för Leopard Trek, speciellt med tanke på det tragiska som hände Wouter Weylandt under Girot.

Vurpan som drabbade Stefan Denifl skedde när han backade ned från en utbrytning med Oscar Freire. Och någonstans karavankaoset så gick det fel. Skadorna blev ändå väldigt lindriga mot vad det kunnat bli. Stefan fick djupa skärsår och en söndersliten tröja och sa på sin Twitter: "Jag hade en stor ängel med mig. En kille sa: "I dag kan du fira din andra födelsedag".

Han hade enorm tur och fotografen som lyckades fånga det hela har verkligen landat ett spektakulärt foto. Vad tycker ni?

All info hämtat från: Cyclingnews.com

Dagens goda gärning

Har nu skurat hela rampen och ingången till innerplanen två gånger med grön såpa. Det blev tokigt rent.

Sedan lade jag på en stor och tung plastmatta över den ömtåliga delen av rampen. Så nu kan alla gå in med vilka skor som helst utan att skada banan. Välkomna in till Velodromen och Sportlife Falun!

I och med denna städning och mattläggning så har jag även fått lite vardagsträning. Också välkommet.

Tillbaka till verkligheten

Nu är jag tillbaka "på jobbet", vilket egentligen betyder att jag sitter i köket med hörlurar på och svarar på mail. Men senare idag ska jag även vara i receptionen på Sportlife. Mina första 10 pappadagar är slut och jag ska nu slussas ut. Så med lite tur så blir det lite mer att läsa här på bloggen igen när jag får lite rutiner och tider att följa.

Medan ni väntar på att det ska hända kan ni kolla in något nytt på nätet i Sverige. Happymtb.org växer iom att Freeride ligger bakom och styr. Och nu har de lanserat JON Televison på Happy, en serie med avsnitt där man följer Jon Bokrantz runt på olika cykelresor. I de tre första avsnitten är han tex i Malaga, Norsesund och Drammen. Kul att de växlar upp och utvecklas. Se avsnitten HÄR.

Extra roligt är att i första avsnittet så bor Jon på ett ställe i Malaga där jag också bott. Jag och pappa åkte dit på min/vår första cykelresa utomlands. Mitt första cykelläger om man vill kalla det så. De som hade hand om cykelresorna där var proffsiga och roliga, speciellt vår guide Rob som mest gnällde på pappas talang att förstöra hyrcyklarna. Fina minnen.

En bild säger mer än tusen ord

Ohoh

Lördagsfilm "Jag måste ha en DH"

Titeln ovan säger egentligen allt. Efter att ha sett de första 30sekundrarna av nedanstående film så var jag helt fast. Helt sjukt vilket flyt och vilken fångande känsla man får av denna film. Den fick mig att seriöst fundera på en DH-hoj. Nu är jag inte en teknisk fulländad cyklist, men att bara kunna ösa snabbt nedför och svischa förbi träden. Det måste vara mäktigt, precis lika mäktigt som i filmen... Kolla särskilt in den sjuka Northshore åkningen vid 1.30 och framåt samt den feta vinklingen runt 2.40. Galet!

Ett renare "tänk"

Läste en reaktion på att Cavendish väljer att bryta Girot på Cykelbloggar nyss. Cykelbloggar/Fritz hänvisar till Eddie Merckx och skriver:

"Kommer ihåg att Merckx:s tidigare har sagt att han förstår inte specialiseringen som förekommer idagens cykel, och att bara köra vissa etapper och sedan strunta i allt annt. Hans yttryck var "På min tid körde vi alla lopp och alla etapper" Ok ok... visst att jag har förståelse för att idag så kan man inte köra allt, det är för tufft nu, visst var det tufft på Merckx tid också det kan ingen förneka. Och visst uppvisade de inte samma resultat på alla lopp. Men att lämna en tävling för att de inte hade något mer att göra där tror jag inte förekom på Merckx och Gimondis tid."

Alla har rätt till reaktion och jag säger inte att Fritz reaktion är fel i sig, men den är enligt mig lite "gammaldags" och väckte en annan tanke hos mig.

För jag tycker det är bra att de (Cavendish mfl) ger sig ur och "sparar" sig. Hela den tanken bygger på en renare sport. Man kan inte bara köra och köra längre, vilket man kunde på Eddies tid...

Jag anser att för att cyklisterna ska orka och prestera när de är "rena" så måste de begränsa sig. Vilket "Cav" gör. En sprinters fysik skiljer sig märkvärt mot tex en klättrare (som kan vara och är med i en Tour längre). Sprinters behöver mer vila för att kunna prestera. Och om de inte får vila så är ju risken att de tar till andra mer tveksamma metoder för att prestera.

Sedan har sprinters en riktig fighter och vinnarmentalitet som, jag anser, mår bättre av att sluta på topp än att bli avhängd och utesluten pga maxtid.

Så i mina ögon tycker jag att fler ska kunna göra som Cav och få respekt för det. För det tror jag ger en än renare sport.

Det gamla "tänket" att det är dåligt att bryta är inte ett hälsosamt tänk, enligt mig.

Visst man kan inte bara lägga av när det är tufft. Men om man inte har mer att hämta och vinner mer inför framtiden på att bryta och vila. Ja då tycker jag att det är mer än legitimt att göra det.

Det tyder på ett nytt renare "tänk" ett "tänk" som jag vill att vi cyklister ska acceptera och bejaka för att få en mer positiv attityd och en hälsosammare helhetsbild inför varje individuell prestation.

Dessa pojkar med små cyklar...

Detta är i och för sig en reklam för den kända lilla-stora kameran. Men det gör inget för pojkarna imponerar ändå. Och tack vare den lilla kameran så blev videon extra bra. Gillade denna videos energi och schysta musikmix till det som hände i filmen. Det är också för mig rätt imponerande hur smidigt och härligt dessa pojkar får åkningen att se ut.

Bara en dag försent

Här är bilderna från mina båda små projekt som jag lovade. Först bilder från min förändrade Giant. Att så små ändringar kan göra så mycket. Jag älskar bomullsfärgade däcksidor på tubdäck, det är liksom äkta på något sätt och ger en härlig kontrast. Och det var också tuberna som kom på cykeln först. Sedan fick jag vänta ett tag innan jag fick hem den vita styrtejpen från Easton. Vanligtvis kör jag med PRO men ville testa något annat och det var bra pris på Eastontjepen. När jag väl fått tejpen så kunde jag också byta vajrar och höljen från Gore Ride On Cables. Vita härliga höljen och ett halvkapslat system som de kallar det. Ska bli intressant att se hur mycket längre de håller än tidigare öppna system som jag kört med.

Så nu frågar jag er; Blev det bättre än tidigare? och vilka bilder gillade ni mest av de nedan?

Schyst lindat va?

Och sen har vi lite bilder på min uppgraderade SingleSpeed, som nu blivit Fixie. Styret som jag visade här blev inte bra och det raka som jag hade förra året var heller inte rätt. Så jag gick tillbaka till originalstyret och fick en underbart snygg Fixie. Ramen är lite för stor för mig och pga det så ser den bara lustig ut med raka styren. Det blev mycket bättre än tidigare tycker jag. Vad tycker ni? Jag börjar med lite före bilder och avslutar med nuvarande bilder.

Detta är vad jag startade med. Mer bilder har ni här.

Tillslut såg den ut såhär, med tubhjul och crossdäck.

Och en tillbild från förra sommaren, där ni även kan se hur jag såg ut...

Men nu till hur den har blivit i år som Fixie. Det enda som ska till är ett crosshandtag till frambromsen. Då det kan vara bra med en nödbroms ifall kedjan hoppar eller framdrevet går sönder.

Dagen som försvann

Det är rätt magiskt det där, hur en hel dag bara kan försvinna. Det känns som om jag precis gått upp och nu är det dags att gå och lägga sig igen. Fantastiskt hur en så liten människa kan förtrolla tiden så.

Egon börjar mer och mer bli en liten person, vi lär känna honom bit för bit. Samtidigt som han ändras bit för bit. Så precis när vi fattat hur han vill ha det så har han hunnit ändra sig. Men det är så det kommer att bli de närmsta 18åren (minst) misstänker jag. Sedan ändras han ju likt alla andra vuxna också. Hela resan kommer bli enormt roligt och intressant att vara med om.

Som nyss, då blev han så trött av amningen att han somnade sittande i Jennys knä. Han var helt ledlös och bara sätt där i händerna på henne. Underbart att se.

I morgon vankas personalmöte på Velodromen klockan 09.30 så vi får se om jag är en Zombie eller inte. Har inte ställt en klocka på 9 dagar nu. Men det ska säkert gå bra. Och det ska bli roligt att se vad som sägs.

Resten av veckan kommer jag att spendera lugnt med Jenny och Egon. Det har varit rätt mycket besök från förlossning fram till idag. Så vi kommer att ta det lungt med det, i alla fall i morgon. Sedan får vi se. För på fredag kommer min Mamma och pappa upp med mina två systrar. De stannar 4 dagar vilket ska bli riktigt kul, har redan lite hemligheter planerat. Och förhoppningsvis kommer pappa upp med en hel del cykel-godis till mig.

Ha det så gott till i morgon, då jag presenterar mitt "efter"-foto av min Giant samt även foton på mitt "mer styre åt folket"-projekt.

Sverige är rätt fantastiskt ändå

Sitter här vid datorn och redigera en massa bilder som jag tagit den senaste veckan. Samtidigt så går det ett 16 och gravid program på MTV i bakgrunden som Jenny kollar på. Och då slår det mig hur bra det är att bo i Sverige.

Vi har en av världens bästa sjukvård, och i mina ögon världens bästa "förlossning och mödravård" (kommer inte på det officiella namnet). Det bästa är att vi inte behöver betala för det. Självklart betalar vi ju indirekt genom skatten, men det är ett extremt lågt pris att betala för det vi får.

Och sedan har vi ett oerhört generöst stöd från staten till att vara ledig med barnet. I USA till exempel så får mammorna 6 veckor ledigt (i den staten där det filmades på MTV), sen är det slut på det roliga. Och här sitter jag och förbannar allt pappersarbete som Försäkringskassan ska ha, trotts att "allt är klart" enligt dem. Jag blir ständigt lika förvånad över hur mycket mer papper som ska fyllas i ändå att allt är beslutat och klart...

Men Sverige är bra jämlikt (även att det är en bra bit kvar). Bara det att alla pappor får 10-dagars pappaledigt direkt efter, samtidigt som att mamman får sin mammaledighet är underbart. Och jag tycker det är jätte bra att man bara får dessa extra 10-dagar bara om man stannar hemma, annars får man inget. Det liksom framtvingar jämnlikheten lite mer. Nu är det bara lönenivåerna och jämställdheten mellan kön som är kvar. Blir det ingen skillnad i lön och arbeten pga kön så kommer nog papporna vara hemma lika mycket (om inte mer) och inte bara de där 10-dagarna och när det är OS eller VM på tv...

Hur som så är jag glad att jag bor i Sverige ett land som, trots allt j*vla pappersarbete, tar hand om sina invånare oavsett lönegrad.

Veckans cykel

Så här ser den ut, Cadel Evans pendlarhoj. Lyx rakt igenom. Det finns bara en av dem i världen och det är Evans. BMC har gjort en prototyp som Cadel använder, en prototyp som är kittad med värsting Easton-kolfiber rakt igenom, bla Eastons Nya 29er MTB-hjul med kolfiber fälg som enligt uppgift ska väga låga 1426g. Styrkombon är också Easton.

Men en sak jag inte förstår är varför Cadel har nöjt sig med XT-vevar... Med den uppsättning lyx som han har så borde han i alla fall kört XTR. Nu är det ju varken matchande eller lyx, hade XT vevarna varit svarta så hade jag förstått att han valt dem då cykeln skulle varit mycket snyggare. Men men det verkar som att australiern inte kan få allt, eller så har han inte smak... Oavsett så räcker resten av cykeln gott för att platsa som Veckans cykel. För det är en smaskig pendlarhoj.

Lördagsfilm "En kortis del 2"

Håll i er nu för nu går det undan. Detta är en kort men riktigt skön rulle, musiken är lugn men åkningen är frenetisk. Jag gillar skarpt dammet som yr och den där vurpan på slutet måste ha känts. Vad tyckte ni om dagens två filmer?

Lördagsfilm "En kortis del 1"

Nu är jag tillbaka i lite grand i gamla banor, Egon kom in som en virvelvind och ställde upp och ned på allt. På ett positivt sätt, men nu börjar vi kunna anpassa oss lite efter hans villkor. För det är ju han som styr. Så nu när jag har lite tid över tänkte jag visa lördagens film, en kort skön reklamfilm för Kona. En film med mycket känsla över en kort tid. En film som får mig att längta efter mer, så det kommer en lördagsfilm till idag. Ni får bara vänta...

Min dag

Så här såg det ut idag, jag och Egon framför Girot. Rätt mysigt faktiskt. Kom att tänka på en sak när jag stod och diskade. Att vara hemma nu efter födseln är lite som att vara hemma och vara sjuk, fast tvärt om. När man är sjuk är man hemma och är eländig och har inte tid till annat än det. Nu är jag hemma och är lycklig och har inte tid till något annat. Dagen går och jag har inte gjort annat än att bara varit med mina två närmaste älsklingar; Jenny och Egon.

Tack alla för gratulationerna och lyckönskningarna, de värmer oerhört och vi ska ta väl vara på oss. Jag lovar.

Egon Ekstam

Har tänkt skriva detta inlägg ett bra tag nu, men jag har inte kommit till. För det är något annat som kommit till; min underbara och så fantastiskt hänförande son. Klockan 11.04 den 8de maj så kom han till världen vägandes 4040g och var 54cm lång.

Jenny hade ett långt värkarbete och en lång förlossning, vi var hemma i 19 timmar med värkar och åkte in till förlossningen alldeles precis i tid till att de riktigt täta värkarna kom. Då var klockan 00.14 ungefär. Sedan rullade allt på men ändå rätt långsamt då det tog 11 timmar tills han kom som sagt.

När förlossningen var smärtsam och jobbig för Jenny så var det givetvis det för mig, men på ett helt annat sätt. Jag tyckte det var fantastiskt och otroligt häftigt att vara med om. Jag stöttade Jenny så mycket jag bara kunde, men som alla andra män i denna situation var jag en rätt hjälplös inventarie. Fast ändå var det magiskt, speciellt när han kom upp på mitt bröst precis några minuter efter jag klippt navelsträngen.

Jenny var trött, så trött så jag fick ta hand om honom. Och så jag njöt av det, jag kan inte ens beskriva den underbara känslan jag hade då i hela kroppen. Allt annat bara försvann precis som det gjort nu under de dagarna som gått. Det är bara han; Egon som existerar och hänför oss båda... eller nja han trollbinder oss mest.

Att vi valde namnet Egon är för att han är just en Egon. Först trodde vi att han var en Ludwig, ludde, men det fastnade inte riktigt. Vi var heller inte säkra på Egon, förrän vi kom hem. Då var det självklart.

Vi fick namnet av min morfar som gick bort tidigt i mitt liv. Vi kände varandra bara några år, så jag har inga minnen från honom. Annat än att mamma och mormor jämt säger att jag och Egon den äldre hade en speciell relation, han visste exakt vad jag ville. Och jag och Egon den yngre har också en mycket speciell relation, han är min ögonsten och än så länge så märker jag vad han vill när han vill något. Jag hoppas att det alltid kommer att vara så.

Egon är en väldig artig och alert pojke, för redan från första andetaget så hjälpte han sin trötta mamma, genom att genast hitta mjölken och inte klaga. När han sedan kom på mitt bröst så startade han direkt med att hälsa på mig genom att resa upp huvudet med hjälp av både armar och nacke, sedan så slog han upp sina blå ögon och tittade på mig. Ett underbart ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Ungefär såhär såg det ut:

Denna bild är tagen några timmar efter vi kom hem från BB.

När han sedan skulle undersökas; mätas, vägas, klämmas på och få en spruta. Då sa han inte ett knyst utan låg bara där och artigt tittade på Barnmorskan och mig.

Vi gick hem tidigt, en så kallad "tidig hemgång"... Ja för en gång skull så har de ett bra namn för något. Redan halv 3 igår var vi hemma, hela 28 timmar efter förlossningen. Vi kände alla tre att vi ville hem för att kunna slappna av och komma ihop oss som den familj vi är. I morgon ska vi tillbaka för en den rutinundersökning man gör ca 2 dagar efter förlossningen.

Jag kommer att vara hemma de 10 dagar jag får av Försäkringskassan, men just nu känns det som att jag bara vill vara hemma med min familj. För varje sekund så älskar jag min son väldigt mycket mer. Han är så förtrollande att jag till och med missat Girot två dagar i rad, även att jag beställde Eurosport Player när vi kom hem bara för att jag och Egon skulle kunna titta på det tillsammans. Men allt annat än familjen är rätt ointressant nu. Så om ni ursäktar mig, nu återvänder jag till dem.

Lördagsfilm "Blandad kompott"

Denna lördag hade jag svårt för att bestämma mig så det fick bli en blandad kompott med schysta rullar som jag gillar just nu.

Först ut lite härlig snabb-åkning utför. Gillade mest sektionen i början med hunden, resten var mest utfyllnad tycker jag.

Sedan en sjukt "fixad" film som jag bara tycker är så skön att se på. Mest för bilens skull, tänk om kan kunde ha en sån här:

Trevlig lördag alla!

Thanks M to the Ä!

Stefan Määttä räddade dagen och gjorde så att jag kan fira morgondagen på rätt sätt:

Jag har kört fast

Reglaget måste bort, det är en 8mm skruv och jag har en 9mm hylsa och TVÅ!? 7mm´s men ingen 8a... Varken de fasta nycklarna eller mina skiftnycklar passar. Tusan.

Varning; Detta inlägg inbringar starkt köpbegär

Veckans cykel; Fixie inc`s Pure Blood, som länge har varit blodröd och läcker. Men nu har det tagit den till en helt ny nivå, en sjukt färgmatchad sådan. Till och med däckmärket matchar. Jag har länge velat köpa den röda versionen. Och trodde inte att jag skulle gilla när den blev gul... så fel jag kunde ha. Nu vill jag ha den ännu mer... och allvarligt kan ni beskylla mig för det?

Smutt bromsvajerdragning till skivbromsen fram. Mycket läckert.

Firmacykeln

Jag fick ta firmacykeln hem från jobbet idag. Jag tog crossen dit men hann inte klart med mitt projekt. Det var för mycket att göra innan jobbpasset på gymmet och sen orkade jag inte vara kvar efter nio heller. Så jag får ta firmacykeln tillbaka i morgon på min lediga dag för att mecka klart. Tur att vi är miljövänliga på Velodromen och kan ta cykeln på ärenden eller hem som i mitt fall.

Under hela dagen har jag haft fullt upp, bara 9timmars jobb totalt. Men utspritt och massa andra ärenden därimellan.

Annars så väntar vi jag och Jenny på vår lille son. Än har han inte kommit och det beräknade datumet är idag. Vilket vi hade Rätt roligt åt på Försäkringskassan. Jag var där och lämnade alla mina fyra arbetsintyg från mina arbetsgivare. Det är inte vanligt men går att göra för att underlätta, och då vill de veta när barnet är planerat. De frågade, vi svarade; idag. Vi fick ett högt; Idag!? I kör tillbaka från de båda kvinnorna bakom disken.

Och när tjänstekvinna 1 skulle skriva in detta i datorn så frågade hon den andra tjänstekvinnan; Ja men då skriver jag att de föder idag.
Tjänsteman 2: Idag?! Nej nej men du ser väl att hon står här.

Före...

Det är onsdag och ni VET vad som gäller:

Jungfrubergets TräningsTävlingsserie så klart!
Klicka på länken ovan för att komma till seriens Facebook-sida. Klicka sedan gilla så att vi kan döpa sidan, vi är bara en medlem kort till att ha ett eget namn.

Vi samlas som vanligt klockan 17.00 vid första gångbron över till Jungfruberget, om man kommer från brandstationen/varpan. Sedan öser vi på, på den bästa banan i Falun. Be there or be rutig...

Jag kommer inte att vara där idag, har varken cykel eller tid. Då jag går på mitt pass på Sportlife klockan 17.00. Men jag tror att ni klarar er utan min kamera där för att motivera er.

Se så, get your race-face on!

Den bittra sanningen

Tränade på Sportlife's excellenta Wattbike, inga fuskwatt där inte. Där kan man inte gömma sig som på en standard monark (utan elektronisk styrning).

Jag har absolut ingen aning om min tröskelwatt eller ens tröskelpuls. Så egentligen säger siffrorna bara att jag orkar hålla 286watt i medel i 15minuter utan att dö. Att jag sedan peakade på 485 watt beror på den spurt jag drog till med efter 15minuter. Den spurten dog jag dock av. Mådde bra illa och såg suddigt, sånt är jag bra på.

Rätt gött att kräma ur sig sådär bara. Nästa gång får det bli 20minuter eller kanske 30 på ett bräde. En intressant sak från Wattbiken är att jag kan se att jag använder höger ben 2% mer under en lång intervall. Så kan det gå.
Efter mina 15 minuter av kändisskap så körde jag lite styrka också. Ett bra upplägg då jag var ordentligt uppvärmd och har klarat mig rätt bra ifrån träningsvärk.

Jag ska försöka köra lite mer Wattbike och publicera bilden här. Bara för att motivera mig själv... Och skryta om mina exakta watt också för den delen...

Cykla eller inte cykla det är frågan

Sitter nu inne och överväger om jag ska ge mig ut och cykla, det snöade ju nyss. Men nu har solen kommit. Undertiden har jag suttit och följt en diskussion om cyklisters vara eller icke vara på landsvägen. Ja för finns faktiskt några sjuka människor i Sverige som tycker att de i Bil äger all rätt till vägen och ingen skall vara "i" vägen för dessa. Om det är så, anser de att det är helt rätt att köra över eller preja cyklisten.

Jag har själv varit med om det ett flertal gånger, en gång så sköt en bilist mot mig. Mannen fick 5000kr i böter för olaga hot och inte mordförsök... Så är det för jämnan när det gäller cyklister känns det som. Vi får liksom skylla oss själva, och det är inte fel att bilisterna smiter från "olyckan" eller brottsplatsen som det så riktigt heter (men ingen använder sig av vid dessa tillfällen). I flertalet domar vid "olyckor" mellan bilister och cyklister, där det är helt glasklart att bilisten smitit och varit den som framkallat olyckan. Så har domen gett böter på sin höjd och oftast har det knappt nämnts att bilisten smitit från "olycksplatsen".

Hur skulle det se ut om jag cyklade på gång och cykelbanan och knuffade gångtrafikanterna? Resultatet skulle nog med all säkerhet bli drygare böter än när en bilist gör samma sak mot en cyklist. I mina ögon är en prejning av en cyklist (med bil) samma sak som om någon slår ned dig på stan. Misshandel kallas det.

Så frågan är om man vågar vara kvar på vägarna eller inte. Jag har ju nöjet att vara inne i skogen ibland men även där får man hot ibland. Förstör vi verkligen så mycket som alla andra verkar tycka? Eller är bara den allmänna svensken maktgirig och vill ha allt för sig själv?

Läs chatten och debatten om "cyklisternas vara eller icke vara" (som jag kallar det) här: Sydsvenskan.se

Fikadieten

Dubbelt upp idag!

Sen funderade jag ett tag på att träna gym idag efter att jag har stängt (gymmet är öppet och jag jobbar 12-18). Vi får se horder blir med den saken.

Tack för Bullen OCH munken Johan.