8 tecken på att din tjej är riktigt jäkla tokigt gravid

1. Du känner bebisen sparka klart och tydligt på den spända magen.

2. Du blir överglad över att naveln "ploppar ut" när hon hostar och skrattar.

3. Hon blir helt förtvivlad och brister i brutal gråt. Samtidigt som hon säger att du tycker hon är ful.

4. Du försöker trösta och säga "Men älskling jag tyckte det var jätte sött och du är helt underbar" men det gör det bara värre.

5. Precis när du börjar få panik över vad du ska göra åt flickvännen som blir mer och mer hysteriskt ledsen, så börjar hon skratta hysteriskt istället.

6. Hon måste rusa på toaletten för att inte kissa på sig när hon skrattar utan kontroll.

7. När hon sitter där inne börjar hon tokgrina igen.

8. När hon kommer ut brister hon i skratt igen.

Som vanligt är det killen i brevet, dvs Jag, som skrivit brevet och tjejen är Jenny. Och situationen utspelade sig för cirka tjugo minuter sedan. På riktigt.

Snart är vår lille son ungefär 35cm lång och väger 1kg och fötterna är 5cm. Underbar fakta. Som behövs, lika som Jennys utbrott. För det påminner mig om att vi väntar barn. Det har gått ett tag nu så vi börjar bli lite vana vid magen nu. Jenny sa till och med här om dagen "när jag var gravid", ja ni läste rätt; VAR. Haha hon är underbar min kvinna. Älskar henne så och situationer som den ovan är bara så fantastiska. Vi längtar efter vår lille son.

Plopp, plopp! Baby-boom?

Är det så? Nu när vi "kommit ut ur garderoben" så får vi höra titt som tätt om vänner och bekanta som väntar barn. Några till och med väldigt nära när vi väntar vårt lill hjärta. Roligt tycker jag att dela den, för oss, väldigt nya upplevelsen.

Så nu har jag luftat det, över till vad jag gjort idag. Jobbat på velodromen så klart. Mina biffinstruktioner gick hem och ironiskt nog så fick jag en kommentar här på bloggen igår om jag var den Oscar Ekstam som tillsammans med Fredrik Eriksson skrivit en uppsats "Styrketräning för Cyklister". Men det var nog mest mina tänj/stretch- övningar som gick hem idag. Inte så konstigt då styrkan mest bestod i att gå runt vid maskinerna. Men i morgon blir det frivikter. Det ser jag fram mot.

Efter lunchen så hade jag dock mer bana att lära ut. Det var dags för dem att lära sig att köra mer som ett lag och prestera tillsammans. Det var alltså lagtempo från stillastående och 15 varv. De var fyra stycken i varje lag och alla gjorde ett väldigt bra arbete på velodromen.

Det är väldigt kul att ta hand om alla ungdomar, de lyssnar och tar till sig allt väldigt bra och gör gigantiska steg för varje dag. Helt underbart att se och vara med om.

Efter jobbet idag så tog jag med min älskling ut på fika, Waynes var stället och vi satt ned och skrev ihop början på en liten inhandlingslista till vår bebis. Det är ju lite som ska inhandlas, lägligt nog är julen på väg och lika så min födelsedag. Gissa vad som står på min lista, jepp inte en enda pinal till mig själv bara till bebisen... Men det är ju nästan ändå till mig på ett sätt.

Nu till en helt annan sak. Bilder på XC-banan till OS 2012 börjar komma ut på nätet. Och banan ser helt fantastisk ut. Handbyggd på en öppen slätt och väldigt kompakt med breda stigar och med både publikvänliga men framförallt kameravänliga partier. För vad sägs om denna passage:

Jag gillar tänket och hoppas på en riktigt underhållande och spännande OS-sändning. Det behöver XC-grenen. Fart, fläkt, intensitet och närhet till kameran. Det bästa är att de inte verkar tappat det tekniska heller:

Bilder och mer text om banan hittar ni på Bikeradar.com

Jag ska bli pappa

Det känns bara så rätt, jag och Jenny fungerar så bra med varandra och det finns inget vi är gladare och mer exalterade över än att få ett barn tillsammans. Jenny är nu i vecka 14 och vi var förbi sjukhuset förra veckan för att kolla lite blodprover och dylikt. Det underbara då var att vi även fick se vårt lilla barn.

De har väldigt ny och bra utrustning i de nya tillfälliga "barackerna" så vi såg huvudet direkt på skärmen när läkaren tryckte ultraljudet mot magen. Den låg där inne och hade det så skönt, jag säger den för än så länge kan man inte se något kön. Men den 66mm (huvud till stjärt) långa bebisen sög i alla fall på tummen, det kunde vi se. Nästa ultraljud blir vi kallade till snart och då ska vi komma ihåg att be om en bild. Denna gång blev vi så chockade att bara log och fällde några glädjetårar.

Jag ser verkligen fram emot vårt barn och vår familj, det känns redan nu väldigt stort och jag är extremt lycklig just nu.