Nu är det ingen hemlighet längre

Ni som varit inne aktivt på bloggen har säkert inte undgått att jag varit på en liten resa för två veckor sedan. Jag berättade inte då vad det var för resa, men det är nu längre ingen hemlighet. Jag var på två arbetsintervjuer. Först en tjänst i Mönsterås och senare samma måndag på en helt annan tjänst i Kinna. Det var en hektisk och väldigt impulsiv resa då det först var meningen att jag bara skulle till Mönsterås, en tjänst som jag fått reda på och ansökt om bara två veckor innan resan. Företaget i Kinna hade jag haft kontakt med länge men inte riktigt fått ett avslut med. Men nu skulle det visa sig att de också ville att jag skulle till dem på intervju på samma dag.

Så det fanns inget annat val än att åka på båda, vilket var riktigt roligt och lärorikt. Intervjun i Mönsterås pågick i 1,5 timme och de skulle höra av sig inom två veckor med ett besked. Jag var en av 32 stycken som hade ansökt om tjänsten som Föreningskonsulent men jag var ändå hoppfull då intervjun var så positiv.
Nästa intervju i Kinna var helt annorlunda och en av de mest speciella intervjuerna jag varit på hittills. Vi pratade om allt, högt som lågt. Och mitt i intervjun så erbjuder han mig en tjänst hos dem som säljare i Dalarna. Vilket ställde mig totalt.

Jag beslutade mig för att invänta det andra beskedet från Mönsterås, och nu i slutet av denna veckan fick jag det... Ja jag fick erbjudande om den tjänsten också!

Här har jag gått sen slutet av högskolan 2006 och jagat fasta tjänster utan att få något riktigt napp. Det har varit visstidsanställningar, projektanställningar och en rad deltidstjänster (ofta flera samtidigt). Men aldrig någon riktigt fast tjänst på heltid.

Jag och Jenny har självklart försökt att se fördelar och nackdelar med båda tjänsterna redan innan "intervjuresan". Då båda är väldigt olika men ändå väldigt attraherande var det inget lätt val. Speciellt inte då en av tjänsterna innebar flytt och den andra inte. Men valet föll till slut på tjänsten från Mönsterås Kommun där jag kommer att vara deras Föreningskonsulent från mitten av mars.

Det var inget lätt beslut att fatta, jag har ju trots allt bott i Dalarna sedan 2000 då jag som liten 16-åring (tyckte att jag var stor då) gjorde beslutet att flytta upp 55mil till Cykelgymnasiet i Vansbro. Ett ställe och en skola där jag inte kände en enda person. Jag valde sedan att fortsätta studierna vid Högskolan Dalarna i Falun på Idrottstränarprogrammet 2003. Två beslut som utvecklat mig som person något enormt och beslut som även gjort att jag träffat min livs kärlek och blivande fru Jenny. Och utan dessa beslut hade aldrig världens underbaraste son, Egon, blivit till. Och nu är jag tack vare dessa beslut åter igen på väg "hem" efter 12år i fantastiska Dalarna.
Tänk vad ett "litet" men otroligt modigt beslut av en 16-åring kan göra.

Under min tid i Dalarna har jag lärt känna så många fantastiska människor och fått vänner för livet. Ni kommer alla att vara otroligt saknade. Men Falun och Dalarna finns ju kvar och vi har alla Dalarna i hjärtat så ni slipper oss inte så lätt.

Under mina 12år i Dalarna så har jag varit med om så mycket fantastiskt. Jag har tävlat land och rike runt för Falu CK. Jag har även upplevt många fantastiska äventyr, stigar och vägar på cykel som kommer att vara med mig för alltid. Jag har även festat, fikat och fullständigt trivts med massa underbara människor. Mycket annat har även hänt på andra plan. Jag har startat upp intresset för cykelcross i Sverige genom sidan cyclocross.se som senare resulterade i en CX-cup som numera är nationell cup. Ett direkt resultat av detta är att jag börjat vara speaker vid cykeltävlingar och även TV-kommentator. Något som jag tycker är fantastiskt roligt. Inte bara har jag varit med vid uppstarten av cyclocross utan också av Velodromcykling. Som var en helt annan resa och som på väldigt kort tid kommit väldigt långt. Att vara den första chefsinstruktören vid Sveriges första Velodrom kan bara sammanfattas med ett ord: mäktigt.

Jag kommer att sakna alla underbara Velodromträningar, tävlingar och kurser men också de fantastiska crossträningstävlingarna aka. OnsdagsVM. För att inte tala om alla underbara stigar och turer på MTB och Landsväg. Dalarna och Falun kommer definitivt vara en plats som jag återvänder till många gånger bara för att få cykla lite. Det är ju Sveriges Cykel-Mekka. I alla fall i mina ögon.


Avslutar med en av de första, fina, bilderna på mig i Falun (som jag hittade). Jag på en sten i Rällsjön(?) utanför Falun i maj 2005:

Foto: Henrik Öijer