Hur som så var jag uppe på Lugnets Äventyr på ett möte runt lunch. När jag skulle hem därifrån så tog jag som vanligt cykelbanan ned längs Svärdsjögatan. För Er som inte vet var den är, så leder den raka vägen ned till centrum från Lugnet som ligger rätt högt över centrum.
Jag kryssade som vanligt mellan allt folk som går både på vänster, höger och mitt i vägen. Biltrafiken till vänster om mig var tät, och rätt som det är så ser jag i ögonvrån att en bil hastigt svänger höger. Jag har då ca 20-30m till vägen han svänger in på. Och han slår inte av/stannar innan gång och cykelbanan. Redan när jag i ögonvrån ser hans manöver har jag dock börjat bromsa bak. Men det hjälper föga i den fart jag har och med nysnö utan grus på som jag har som underlag.
Föraren upptäcker mig när han är mitt på gång och cykelbanan och stannar. Då har jag redan inlett en bredsladd för att komma ur vägen och åt höger. Reflexmässigt slänger jag sedan ned cykeln och låter den träffa i sidan på bilen medan jag hoppar åt sidan och tar ett par löpsteg. Jag stannar framför bilen och slår ut med armarna irriterat.
Föraren i ca 60års-åldern öppnar dörren skärrat och säger; jag såg dig inte! (som om det skulle hjälpa).
Jag svarar argt: Nä jag märkte det. Titta bättre nästa gång!
Föraren: Ja det var väldigt dumt av mig, gick det bra? Är du ok?
Jag: Det är lugnt, allt är fint. Men du hade en jävla tur. Jag är en van elitcyklist. (en vanlig cyklist hade kört rakt in i bilen och flugit bra långt)
Föraren: Ja det var en imponerande manöver du gjorde.
Jag: Jo. Men gör inte om detta, titta mer nästa gång.
Föraren: Det ska jag. Tack!
Jag svarar av någon outgrundlig anledning också tack. Förmodligen en arbetsskada från service yrket.
Så kan det gå och ni kanske tror att jag kastade mig utför i hög hastighet. Men så var inte fallet, för som sagt hade en normal cyklist kört i sin normala fart hade den ändå kört rakt in i bilen som hastigt svängde av (förmodligen var föraren stressad av trafiken).
Jag är glad över alla mina cyklistreflexer dock ska jag nog ändå montera på min frambroms.
Men som jag brukar säga, det är skillnad på cyklist och cyklist.
men den är ändå bra fin den där tack-reflexen. jag har den också, helt obegriplig i 9 konversationer av 10.
SvaraRaderabara för att du var argast och skrek mest, så betyder inte det att du hade helt rätt. du har också ansvar i trafiken, avsaknad av broms på halkig cykelbana är kanske inte helt ok??
SvaraRaderaAnonym: Ok och det grundar du på vad?
SvaraRaderaLäs inlägget igen så kanske du förstår bättre. Om inte:
Jag hade bakbroms och det är det enda som behövs LAGLIGT, hade jag haft militärhojen hade det gått ännu sämre. Och jag var varken arg eller skrek mest.
Halkigt på cykelbanan var det inte heller bara dåligt fäste. OCH Bilen har på det stället väjningsplikt. Det är dessutom en av Faluns mest trafikerade G/C-vägar.
Hoppas du förstår bättre efter det och väljer att skriva icke-anonymt i framtiden.
Nu vet jag inte hur det ser ut just där men faktum är cyklister tyvärr inte åtnjuter samma stöd som fotgängarna gör vid övergångsställena.
SvaraRaderaOm en cykelbana korsar en gata är det faktiskt cyklisten på cykelbanan som har väjningsplikt även om det är ett kombinerat övergångsställe/cykelbana över gatan.
Det enda sättet för cyklisten att få färdas över gatan utan väjningsplikt är att kliva av cykeln och gå.
Jag är lite osäker på om bilisten svängde in på en gata eller om han korsade cykel/gångbanan där det inte var en gata han körde på. Jag får dock uppfattningen att det var en gata han svängde in på och då är det bara andra fordon på den gatan han har att väja för om han har väjningsplikt (utöver fotgängare på övergångsställen alltså).
Tänk att cykelbanan i princip upphör när den korsar en gata och återuppstår igen efteråt. Annat är det för fotgängare som har "rätt" att gå på som om gångbanan aldrig upphör.
Personligen tycker jag att detta orsakar mer problem i trafiken och det vore fint om vi cyklister fick samma status som fotgängarna har vid övergångsställena. Det vore enklare för alla parter att hålla reda på vad som gäller då.
Oavsett vilket är det ändå alltid de tyngre fordonen som är segrare när det händer olyckor. Det är bara löjligt att hävda sin rätt in i sin undergång för sakens skull.
Gjorde jag det skulle jag dagligen råka ut för olyckor i trafiken (teoretiskt alltså, den första olyckan skulle ju effektivt ta bort mig från de kommande situationerna).