Hade en ledig lucka idag och trots att det regnade hade jag bra lust att åka ut och cykla. Det gör ju faktiskt inte så mycket att det regnar när man kör MTB. Och så var Nilsson sugen på att åka ut också. Planen var först att köra MTB-lederna på Lugnet, men som vanligt när vi är ut så spårade vi ur.
Nilsson var mäkta imponerad över hur bra man såg i mina brillor, och stilpolis som han är så bar han dem helt rätt... eller hur var det nu.
Efter två resor på Everytimes she smiles så spårade vi så klart ur på andra jaktmarker. Ett endurospår på andra sidan Skuggarvsvägen skulle hittas...
Men vi hittade mest skogen..
Min top-cap visade riktigen rakt fram men vi litade inte så mycket på det.
Så vi vände med ett graciöst move.
På vägen in på en pärla till en stig var jag tvungen och stanna för att låta Nilsson fin-tuna min Rock Shox gaffel. All luft skulle ut ur den negativa luftkammaren. Och tro på tusan, jäklar va skönt det blev. Precis som en fin-tunad Boxxergaffel som han sa.
Sen plaskade vi vidare och hittade en riktig pärla till stig som ingen av oss kört tidigare.
Det fanns till och med gigantiska blåbär längs stigen.
Så här ska man äta blåbär enligt Nilsson.
Stigen var lite knepig att komma uppför men måste vara himmelsk att åka nedför.
Vi visst dock inte alls var vi var, vi var rätt Lost. Så vi följde pilen mot rätt ställe "Losten".
Som vanligt är backen brantare än vad det ser ut. Nilsson kom upp ungefär i höjd med den stora stenen precis till höger om stigen och jag slog över bakåt där, så brant var det.
Nisse var snabb in i backen i alla fall..
Här är en vy ned på det som såg ut att vara toppen av backen, men vi hade hälften kvar visade det sig.
Något annat som visade sig när jag anlände till den riktiga toppen var inte bara det faktum att jag helt plötsligt visste var vi var, utan också att Nilsson hade gett sig på lite klättring.
... I full cykelmundering så klart.
Vad tittar han på så hänfört?
En mäktig vy så klart! Här stod vi nu, på toppen av Hornberget och tittade på Lugnet som vi startade vid för 1,5 timmar sedan. Men vi hade inte tid att köra ned för den backe vi kom upp för så det fick bli en återresa till Lugnet och en bombning nedför The Enemy Within (stigen vid slalombacken).
Galet rolig cykling i högt tempo i 2,5 timmar. Jag maxade i varje motlut medan Nilsson glatt pladdrade på och undrade varför jag inte svarade. Han blev lite mer tyst när jag kved fram att jag låg på 188 i puls just då. Snittpulsen hamnade på 163. Men usch vad roligt det var att sladda runt med Ninern och Nilsson idag.
Min belöning för dagens eskapad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar