Jag är van att byta cykel varje år för att byta upp mig till den nya tekniken och flashigare prylar. Men min SuperX vill jag inte sälja, den är så sjukt skön. Den är rappare vid igångdrag än någon annan cykel har ägt, och tar kurvor som en dröm. Men samtidigt tar den upp jobbiga stötar från underlaget och är så bekväm att man inte vill sluta cykla på den. Det enda som saknas är ett par bättre bromsar, men det är snart fixat. För varför byta hela cykeln när allt annat är perfekt?
Idag tog jag en omväg ut till Ödängla där föräldrarna och systrarna väntade med lite mat. Det blev nästan den vanliga vändan... För jag hittade en fin allé som jag bara var tvungen att åka uppför för att veta vart den ledde. Det visade sig att den gick rakt ut på en uttorkad åker. Fast det gjorde inget då den lilla traktorvägen brevid ledde till en annan väg som jag länge velat hitta till från just det håll jag kom från. Tänk vad lite nyfikenhet kan göra.
Bilderna får tala för sig själva:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar