Lactate! Lactate!

Fick ett infall att plåga mig under lite längre intervaller idag på jobbet. 15 minuter på tröskel var planen. Bara det att jag inte har en endaste aning om var jag bör ha för motstånd när jag ligger på tröskeln. Så jag förlitade mig på det som jag kan lita på mest; min känsla. 250watt var för lågt kände jag redan på uppvärmningen så jag lade mig på 260 watt till att börja med. Sex minuter in i intervallen hade pulsen stabiliserat sig tillräckligt för att jag kunde konstatera att det också var för låg. Så jag höjde till 270 watt nästföljande fyra minuterna. Även det kändes lite väl lågt så jag slog till med 280 watt de sista fem minuterna. Där träffade jag nog tröskeln.
Men när jag började på 280 på nästkommande intervall kände jag rätt snabbt att jag spänt bågen för hårt och sänkte efter 4-5 minuter till 270 watt där jag sedan låg kvar stabilt.

Tro det eller ej men att köra 15, 20, 30 eller till och med 60 minutersintervaller precis där det gör ont men inte för ont för att stumna, det är min favoritintervall. Man blir så trött i benen av det och ibland så hittar man ett sånt härligt flow att det är skönt med lidelsen. Riktigt dit hittade jag inte idag dock men nästan. En perfekt intervall att köra när motivationen och energin inte är på topp.

Konstaterade återigen att lunchträning är bästa uppladdningen för kvällsmöten och långa dagar. Hade inga problem att jobba till 19:30 idag trots att jag gick upp 05:30 och att jag började jobba 07:50.

Stravadatan blev lite konstig idag dock. Det kanske är dags att investera i en anna GPS-plusklocka? Några rekommendationer?