Drog en Hellride och det där med tidningskändisskapet...

Men hej hallå där!

Det var länge sedan sist, men för er som vill hålla er lite mer uppdaterade om mitt liv så får ni gärna följa mig på mina sociala medier. På instagram är jag mest aktiv, sedan på twitter och sist på facebook. Och det av den anledningen att jag gillar bilder och ogillar skräp... Så var det sagt. För er som inte vill vara del av sociala medier så kan ni ändå följa mig och det genom mitt instagram och twitterflöde i högermenyn.

Hur som så har jag faktiskt inte haft tiden att skriva på bloggen och så har jag heller inte cyklat så mycket. Näst senast gången jag cyklade ordentligt var den 14 augusti då jag gjorde en "Photoshoot" på crossen till en artikel i senaste upplagan av Bicycling (nr 9, 2014).
Så här blev resultatet:

Köper ni tidningen så kan ni även läsa vad Fredrik Eriksson har att säga om mitt pass, bra eller inte?

Ungefär en månad innan dess den 17 augusti var jag ute på en lång fin MTB-tur som också resulterade i bilder till en cykeltidning. Den gången var det Allt om MTB (nr 4, 2014) som skrev om våra MTB-spår i Långehäll. Och hur man kan med små medel och ett gott samarbete komma väldigt långt:

Så man kan ju säga att när jag väl cyklar ute så gör jag det ordentligt på alla plan. Sedan är jag faktiskt inte stillasittande däremellan utan jag har faktiskt haft en inloggning på datorn (som är bytt nu) som löd: "Träna2ggrV". Ett mantra som trummades in flera gånger per dag i början av september då jag var åter på jobbet. Vilket resulterade i att jag fick in rutinen att träna på lunchen tisdagar och torsdagar. En dryg halvtimme blir det allt som oftast och det är 4x4minuter (just nu på 300 monarkWatt) och rejsettor (just nu 1min på 370w och 2min på 230w gånger 5 eller 6).

Men så har jag faktisk lyckats att komma ut och cyklat i oktober också och det var förra helgen då jag styrde kosan mot Kevershäll för att få smaka på lite riktigt utmanande stigcykling. Så här såg det ut på Strava (där ni för övrig också kan följa mig om ni har lust med det):


Och så här såg det ut genom min kameralins:

Jag fick med mig pappa på turen. Vilket var riktigt trevlig. Sista turen på ett långt tag tillsammans då han nu har dragit sig ned till Cypern. Ha det gött i värmen pappa och tack för ett fint och minnesvärt pass! Kul att fortfarande kunna dela favorithobbyn tillsammans med dig.

Tighta skrevan... En dag så kanske jag lyckas komma igenom cyklandes. Men det blir nog inte i den närmsta framtiden då mitt nya projekt har ett än bredare styre....

Mäktigaste utsikten i Mönsterås kommun? Vyn över fina skogen med kalmarsund och slottsruinen i horisonten. 

Är en ganska mäktigt brant och hal häll upp till denna utsikt också. Men med feta sulor och lite jävlar anamma så går det.

Pappa duckar under en gren.

Och rullar vidare mot det som var dagens attraktion för mig:

En snäv passage i en stenskreva blev ett utmärkt tillfälle att öva på wallride och få tillbaka velodromfärdigheterna. Jag fick faktiskt ett enormt velodromsug av denna lilla kant.

Pappa dundrar nedför hällen i full fart. Denna nedfart, min lilla wallride och åkturen under grenen är delar av den nya nedfarten som jag har hittat. Riktigt lovande då den lutar lätt nedför hela vägen. Inte som de andra nedfarterna som är ganska branta och korta. Hade det inte varit för att det är ett naturreservat så hade man kunnat göra massa roliga och mycket längre nedfarter på Kevershäll. Men nu får man/jag vackert nöja mig med de stigar och leder som redan finns. Och det gör jag så gärna:

... För de är både utmanande och snabba.

Nästan två timmar var vi ute, fast det var bara en timme av de två som vi rullade så pass på hjulen att det registrerades som träning. Men det spelar mindre roll när det är så fint.

Det var allt för denna gång. Nästa gång så blir det information från någon annan gång...