Dubbelt Svenskt på pallen!
Åter igen gör Emil Lindgren (Felt International) sitt jobb, vinner tävlingar. Idag gjorde han det i stor stil då han hade kontroll på hela loppet från start till målgång. Nedför den långa och sista tekniska utförslöpan såg han otroligt pigg ut, med en blick som skvallrade om total fokus.

Herrarna körde idag 41 km och avverkade 1405 höjdmeter. Nedför stigen hade Emil en lucka på runt en minut men i mål sa var han "bara" halvminuten före tvåan.

Gnistrande fyrverkerishow av Wetterhall
Glädjande så körde Alexander Wetterhall (Cyclesport.se-MagnusMaximusCoffe.com) än starkare denna dag och banan passade honom som handsken, inte ens helt slutkörda bromsbelägg kunde stoppa Alexander. Det sprutade faktiskt gnistor om honom idag. Kombinationen med bart stål på beläggen och titan på bromsskivorna gjorde att Alexander hade en egen fyrverkerishow. Som han helt förtjänade och gav honom en podiumplats som trea i loppet.

Funktionärsdramatik i dam-loppet
I damernas lopp på 32,4 km så stod showen mellan gårdagens segrarinna Teresa Hurikova (Ceska Sporitelena MTB) och vårt svenska hopp Alexandra Engen (Jönköpings CK). Alexandra var starkare än Teresa uppför men var tvungen att släppa förbi tjeckiskan utför.

Men när Engen kom i mål så utropades hon som segrare, vilket var mycket förvånande för henne. Då hon inte passerat Hurikova längs banan. Det visade sig senare att en funktionär hade visat Hurikova åt fel håll och hon kom istället in på andra plats. Men som den sanna sportskvinnan Alexandra är så gav hon Teresa förstaplatsen och de 30 sekunder hon ledde med vid senaste kontrollen.

Rapport från Deltävling nummer två av Sunshine Cup
Foto och text: www.oscarekstam.com

Deltävling nummer två, som är ett etapplopp över tre dagar, i den Cypriotiska Sunshine Cup sparkades idag igång med blixt och dunder. Bokstavligt. Troodosbergen hälsade alla cyklister välkomna med ett ordentligt skyfall innehållandes både regn och hagel, samt även som nämnt blixtar och en hel del åska.

Men cyklisterna trotsade vädrets makter och för Sveriges del gick det åter igen riktigt bra. Emil Lindgren, Felt International, visade åter igen var skåpet ska stå och vann det inledande tempoloppet med en marginal på hela 11 sekunder.

På andra plats kom Kulhavy Jaroslav, Rubena/Specialized Team, och på tredje plats hamnade Christoph Soukop, Meriada Biking Team. Fjärde platsen gick även den till Sverige genom Alexander Wetterhall, Kvänums IF. Alexander hade länge ledningen i tempot efter att han stiligt sladdat i mål. Vilket bådar gott inför morgondagens andra etapp, som är ett point-to-point lopp över km.

Värt att notera från herrarnas lopp var att Magnus Darvell, Team Kalas, lyckades med att bli 29a. Trots punktering efter banans första tekniska parti. Han körde nästan halva loppet med så gott som tomt bakdäck.

I damernas klass så hade konkurrensen (likt i herrarnas klass) blivit hårdare. Alexandra Engen, Jönköpings CK, som vann den första deltävlingen kunde dock inte matcha Teresa Hurikova från Tjeckoslovakien. Som vann damernas tempolopp med 26 ned till Alexandra som körde in på en stark andra plats. På tredje plats kom Githa Michiels från Belgien och strax efter henne körde Kajsa Snihs, Ik Jarl, in i mål som fjärde dam.


Topp 5 Herrar (Placering, Nation, Team/Klubb, Tid)
1 Emil Lindgren, SWE, Felt International, 21,15,202
2 Kulhavy Jaroslav, CZE, Rubena/Specialized Team, 21,26,472
3 Christoph Soukop, AUT, Merida Biking Team, 21,39,860
4 Alexander Wetterhall, SWE, Kvänums IF, 21,54,016
5 Sergy Rysenko, UKR, ISD Cykling Team, 22,10,281

Övriga Svenskar
15 Calle Friberg, , 22,46,666
25 Alexander Blomqvist, Alingsås CK, 23,27,929
27 Mattias Nilsson, Team Kalas, 23,34,442
29 Magnus Darvell, Team Kalas, 23,37,622
30 Mattias Wengelin, Cycloteket Racing Team, 23,43,261
39 Max Öste Macdonald, , 24,23,674

Topp 5 Damer
1 Teresa Hurikova, CZE, Ceska Sporitelena MTB, 25,28,112
2 Alexandra Engen, SWE, Jönköpings CK, 25,54,484
3 Githa Michiels, BEL, Team Saeco Focus 2012, 26,42,885
4 Kajsa Snihs, SWE, IK Jarl, 27,22,792
5 Henzi Petra, SUI, Fischer-BMC, 27,24,885

Jag avstår...
...Helgens etapplopp. Det har känts skumt i kroppen ända sedan jag kom ned, och igår kändes det nästan som att jag höll på att bli sjuk. Så jag beslöt mig att inte köra. Så självklart blev jag bättre och piggare idag...

Men uppladdningen har ändå inte varit som jag har hoppats på och jag känner/kände mig inte förberedd på att tävla. Så jag fortsätter istället enligt min plan (trots utebliven tävlingsfart) för att köra nästa helgs tävling istället. I och med att jag missade första cuptävlingen som var förra helgen så har jag ändå inte så mycket i sammandraget och med prispengar att göra. Vilket är ganska skönt på ett sätt.

Istället för att tävla imorgon så kommer jag att träna lite innan vi alla åker upp till tävlingen. Väl där uppe ska jag se till att knäppa lite kort och insupa atmosfären för att kunna återge det i text senare.

På lördag hoppas jag på ett distanspass upp till tävlingen om vädret tillåter. Det har varit lite ostabilt nu, förutom igår då. Men man märker att värmen är på gång, vindarna har vänt och är ljumma istället för kalla. Det bidrar i och för sig till att det blir lite blåsigare och sämre väder ett tag. Men det är sånt jag kan ta. För det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.

Appropå det så har jag nu skickat iväg beställningen på Team Ghost Sweden´s teamkläder. I och med att jag har gjort designen i Photoshop och att jag varken har eller kan med Illustrator ordentligt. Så ska skisserna nu först fixas till lite och uppgradeas till EPS-fil, så att det går att trycka allt korrekt på tyg.

Jag fixde till allt det sista på kläderna efter att jag hade varit ute på ett intervallpass innehållandes en hel del 30sekundersspurter. Först var tanken att jag bara skulle köra ett före frukost pass med en eller två intervaller, men det var så gött att trycka på så det blev 6st. Sen blev jag hungrig.

Efter frukost så tränade jag lite rörlighet och bålstabilitet. Sedan har jag försökt få tiden att med hjälp av Photoshop och teamkläderna, samt även min FCK-kläder. Jag är klar med mina ändringar på FCK-kläderna, nu ska jag bara få bekräftelse på att klubben är klar med sina.

Nä nu är det dags för mig att laga lite mat.

Bergsbestigning
Idag vaknade jag i alla fall i tid, även om jag var uppe klockan halv 4 och vände. Börjar man bli gammal om man inte kan hålla sig om nätterna? Hur som helst så hoppade jag upp ur sängen klockan 8, eller ja det var ganska svårt att slita sig. Men sen hoppade jag i kylan. Cypriotiska hus är då inte varma kan jag lova. Idag har jag dock fått igång elementet, så nu blir det varmare.

Jag hade på känn att Emil skulle kunna ge sig ut klockan 9 så jag förberedde mig för det men vad fick jag för det? Ja en spionbild i alla fall:


Så efter vår dejt gick jag vidare till Svenskhuset och kollade läget. De ville upp till helgens tävlingscentrum i Macharias. Och de ville åka bil. Men jag lyckades övertala Alexander om att ta sällskap med mig cyklandes upp dit istället. Han var inte sen att nappa och vi gav oss iväg lite före de andra. Som gick miste om en sjukt fin tur upp till Kionia toppen.


Jag och Alexander tog en specialväg som min pappa har hittat, och för att hitta fick vi en GPS. Helt lätt var det dock inte att navigera mellan kullarna och småvägarna. Första felkörningen gjorde vi i Vavla där vi egentligen skulle gena för att slippa rundturen runt Kyrkan. Men på något sätt kom vi fram dit ändå. Eller ja nästan. 7st cyprioter med blandad ålder stod och lade om vägen och gav oss kommentaren: "No, no, no. Road closed, no, no, no". Det var den äldsta som sade det, han var även förste övervakare av 3st. Rolig kille. Sedan sa han att vi skulle backa. Eller som vissa säger på svengelska "You have to Bäck!, Bäck i say!"

Efter det körde vi lite snett två gånger till och totalt tappade vi kanske 10min på omkörningarna, men ändå var vi uppe på samlingspunkten efter 1.30. Sedan dammade vi på utför grusvägarna mot "Klostret/Kyrkan" Profet Elias. Väl där klämde vi oss uppför paradisstigen. Jag fick kämpa något enormt och var nere på lilla gubbklingan flera gånger. Alex spann på lite bättre med sin 28a klinga. Verkar faktiskt inte bättre som om grabben är i ganska bra backform faktikst.

Uppe på sista delen av stigen så började det rinnan ganska mycket vatten. Jag vet inte om det var därför eller om mr Blomkvist bara var törstig. För först så drack han så mycket bergsvatten ur ett vatten drag att han fick "Brainfreeze", och sedan bombade han genom vattnet majestätiskt.


Väl uppe på toppen blev han lite tröttare och fick akut hemlängtan så vi skippade att testa Getstigen. Lika som paradisstigen så ska den stigen också användas under point-to-point loppet på lördag. Men Alex hade fått nog som sagt så vi intog fartställning nedför. Och mitt uppe i eurforin stötte vi hastigt på en annan Alexander; Wetterhall. Senare svischade vi förbi Max Öste också. De var ute på bergstur också. Och som det såg ut på molnen fick de nog också en ganska fin skur över sig.

Vidare nedför asfaltsserpentinerna så fick Blomkvist ett telefonsamtal från sin flickvän som skulle laga mat. Jag trodde på att vi var hemma om ca 1timme. Och sedan fortsatte vi nedför med en underbar utsikt hela vägen.


Exakt 1timme efter telefonsamtalet var vi hemma. Vi hade då varit ute lite mer än 4timmar och avverkade 84-85km med ca 2060höjdmeter på. Och hemma på Bike Centret hittade jag samma tomte som när jag åkte.


Och så avslutar jag med en annan tomte som fått på sig en hjälm av rätt märke men otroligt fel snitt, känns mest som en potta. Vilket i och för sig är ganska gött nedför när det är kallt. Tomten har även fått sin första bränna för säsongen. Fina ränder, fina ränder ekar det i gränder.

Jo visst serru!
Jag har varit ute å hojat även idag. Och jag passar på att kommentera förra inlägget direkt, jag har hjälm men av fel fabrikat (iom att jag glömde den riktiga hemma) så den fick inte vara med på bild igår när jag fotade på stranden. Så nu vet ni det om ni undrar.

Idag så var planen att gå upp vid 8 och hänga med Emil på en lång bergstur klockan 9. Jag vaknade klockan 7 (som vanligt) och kände då att det var för tidigt och sängen var så härlig. Självklart gjorde detta att jag sov längre än jag skulle. Blev ju så trött av resan och så regnade det dessutom ganska rejält ute. Så jag gick upp vid 9 istället och så gick jag förbi svenskhuset, där jag konstaterade att jag skulle lätt kunna hinna med de som var kvar på en tur.


Så snabbt därefter var jag påväg ut på en distans/intervalltur med Alexander, Alexandra, Kajsa och Madelene. Alexduon gasade på med intervallerna ganska tidigt och Kajsa hängde efter. Jag själv hade frukosten i halsen och höll istället Madde sällskap.



Vi hade en ganska lång klättring framför oss och jag tog det ganska lugnt uppför hela den för att ta intervallerna i nästa motlut. Precis på toppen fick vi alla en mysig överraskning dock; iskallt regn. Kajsa sa att hon inte gillade att duscha kallt. Jag kontrade då med att jag inte hade något emot det om jag hade kläder på mig. Så för min del gick det ganska bra att bomba på nedför i regnet.

Turen skulle bli runt 3 timmar men vid ett vägskäl så bestämde vi oss för att köra den korta vägen hem då de flesta frös ganska bra. Så vi körde över golfbanan vid Vikla och in på söndagens tävlingsbana. Som bjöd på fina sönderregnade motlut. Lagom till att vi kom dit hade regnet slutat och jag bestämde mig även för att gasa på lite. Alexander var starkare än mig och bjöd på fint stressmotstånd.

Kajsa på väg utför på sista singletracken på tävlimngsbanan, Alexandra är i bakgrunden.

Sedan när vi närmade oss Kalavasos igen så kom leran. Och Racing Ralf-däcken var inte så bra på att rensa lera så jag hade ett fetingbakdäck ganska snabbt. När det sedan lutade på nedför så blev jag dyngspridaren nummer 1 istället. Mindre kul för både mig och de andra. Det som dock var kul var att solen tittade fram igen.

Efter 2.30 var vi hemma igen och det var i det kortaste laget för mig. Så jag spolade av drevpaketet som högljutt klagade över oljebrist och smorde upp det kärleksfullt. Sedan skarvade jag iväg i medvinden längs kusten mot Larnaca. Jag låg stadigt på 40-45km/h och pressade på fin distanspuls. Efter ett tag insåg jag att jag nog borde vända om jag överhuvudtaget skulle komma hem.

Första solen för mina blekfeta ben.

Så jag körde in mot bergen igen och tog väg B1 som ligger lite mer i lä mot vinden. Men så mycket mindre jobbigt blev det inte då vägen ger igen förlusten av vind med en hel del branta kullar istället. But that´s all good. För då fick jag pressa lite till, och dessutom i solsken. Mot slutet så passade jag på att köra två 30sekundare också. Mumma för benen.

Jag var ute runt 4.30 men missade att starta klockan några gånger så det blev nog lite mer än de 81 loggade kilometrarna och mer än de 1435 loggade höjmetrarna. Mumma för benen.

Are you Boerjes son?
En ganska vanlig kommentar såhär första 24timmarna på Cypern. Senast jag hörde kommentaren var när jag fick en ganska konstig väckning idag. Jag hade sagt innan jag gick till bädds att jag skulle sova tills jag vaknade. Jag vaknade klockan 7, ca 3timmar efter jag gick och lade mig. Dock intalade jag mig själv att somna om. När jag sedan väcktes stod det en man i rummet och frågade ”Are you Boerjes son?”. Då var klockan halv 12 och min konstigaste väckning hittills i livet var ett faktum.

Men så går det väl när man har en kändis till fader... Mannen som var inne och hälsade på i lägenheten var den virriga ägaren av lägenheterna och hotellet här. Han visade runt två tyskar som jag faktiskt träffade på flygplatsen när jag kom hit. De fällde också kommentaren om Boerje.

Så jag fick ändå sova ganska länge idag, jag har inte sovit så pass länge på ett helt år skulle jag tro. Alltså senast jag var nere på Cypern. Men det är ju trots allt ”semester”.

Semester betyder ju att man kan ta lite extra tid till allt, så monteringen av cykeln tog lite extra lång tid idag. Vilket var bra för då hann jag märka att vänster vevarm inte var så bra monterad. Men nu är den det, tack vare en gummiklubba. Det hade i och för sig gått bra med insex-nyckeln men klubba är coolare.

Efter min långa montering så drog jag ut på en rulltur/fototur runt kullarna, i regn tyvärr. Men det var i alla fall varmt väder så det gjorde inte så mycket. Och så blev molnen mer fotogeniska dessutom.

Här bor jag. Jag har ett fint bord och en gammal vagn. Cribs-turen innanför glasdörrarna kommer någon annan gång.

Men jag kan ändå bjuda på bild av mitt vrålåk. Värsta feta "rimsen" på den vetni.

Här är smalagatan utanför, mysigt va?

Här står jag och tar ett kort på taket, smalagatan ser ni nedanför.

Och så panorerar vi ut...

Och så lite till. Här ser ni byn och de fina regnmolen som jag gav mig ut i idag.

Min nästa bil kanske? Något för alla retrosinglespeedskillar kanske. Redan kult och Svensk.

Yeah, steek på beachen.

Fototillfälle nr 1.

En annan vinkel.

Fototillfälle nr 2.

Fototillfälle nr3. Detta var ett favoritställe med fina "vita" kalkklippor som var hur sträva som helst... om de inte var nära vattnet för då var de istället hur hala som helst. Jag trillade nästan i skåran som cykeln står över när en för stor våg skrämde mig med sitt stänk.

På väg hem från fototuren så mötte jag två lösa hundar. Men som tur var så var jag förvarnad, och de Cypriotiska hundarna har hittills, efter 3 besök på 3år, visat sig vara snällare än de Svenska hundarna.

När jag kom hem så fick jag se att jag visst hade den wida varianten av de nya Shimanoskorna. I sulan och på paketet stod det bara 44, och jag som beställt förtiofyraochenhalv (som ska vara vidare) blev ganska förbluffad då. Men nu blev jag glad när jag såg att det var rätt storlek.

Här ser ni en annan vinkel av min uteplats. Fin kaktus och härliga blommor i taket.

Jag avslutar detta inlägg med en bild på utsikten från lägenheten. Imorgon ska jag förhoppningsvis ut på en långtur upp i bergen med SOK-gänget plus Alexander, vilka också bor här i Kalavassos. Där förövrigt målet för första deltävlingen i Sunshine Cup var i söndags. Och för er som inte vet så var det dubbel Svensk seger i premiären genom Emil Lindgren och Alexandra Engen. Grymt sa grisen.

Funderingar från en flygplats
Nu sitter jag på Arlanda och väntar på att få boarda planet. Hela dagen är som en enda lång väntan. Men när jag skulle passa tåget blev det lite hektiskt. Jag brukar oftast vara klar med packningen och allt i bra tid för att jag ska få tid över att reflektera om jag glömt något eller om jag ska ta bort något. Men denna gången låg jag lite efter då det var roligare att umgås med Maria.

Detta resulterade i att jag glömde hjälmen och en bok som jag skulle haft med mig. Jag fick även ett härligt oväntat träningspass på väg till stationen. Då vi bara bor 5-10minuter ifrån stationen till fots så trodde jag att det skulle gå enkelt att släpa en cykelväska på 25kg och en bagageväska på 15kg. Men de 2-3dm nysnö som ramlat ned under natten ställde till det lite. Inte en enda väg eller gångbana var plogad...

Det enda som gick någorlunda bra var vägarna där bilarna hade packat snön fint. Jag kom fram till stationen i tid med drypandes av svett. Och än skulle inte kampen vara slut. Tåget till Borlänge gick bra, men så bytte jag tåg där för att komma till Arlanda. Samma tåg går förbi Sala, Uppsala och sedan är slutstationen Stockholm. Det var med andra ord ett ganska packat tåg. Och jag släpade hela utrustningen mellan två vagnar för att få plats. Och det var då jag kom på att jag glömt hjälmen. Men efter det var det ganska lugnt.

Väl framme på Arlanda satte jag mig ned och kollade färdigt på en film och då helt plötsligt får jag finbesök. Fredrik Eriksson sätter sig mitt mot mig. Han var på väg hem från Frankrike där han kört årets första tävling, och jag tror bestämt att han kom på 21a plats också. Vi snackade ett tag innan han var tvungen att haffa en flygbuss. På onsdag så åker han iväg igen. Till Milano tror jag det var, vilket hundliv. Eller som han sa; Nä det är inget liv alls.

När jag väl skulle checka in på flygplatsen så bärjade nästa äventyr. Först ville inte självbetjäningsautomaterna (vilket namn) acceptera min bokningskod och jag skulle kontakta personal. De konstaterade att det var för att jag hade bokat en cykelväska. Så efter lite om och men var jag på väg till nästa disk. Där jag skulle betala för cykelväskan och där passade jag på att fråga om jag kunde ta med mitt pulverte på planet. Det skulle funka sa han.

Nästa disk i ordningen var bagagedisken, där fick jag lämna ett bagage och jag passade även på att fråga om jag inte skulle få ett boardingkort också. Det skulle inte behövas, jag hade allt. Lite lustigt tänkte jag men lunkade ändå vidare mot specialbagage. Där ville jag lämna in min cykel. Det fick jag inte, jag hade ju inget boardingkort... Så åter till en annan disk för att få ut kortet. Sedan vidare igen till specialbagage. Och nu gick det. Jag andades ut, passade på att kissa och dricka innan ”tullen”.

Där väntade nästa utmaning. De ville se all min packning. Givetvis var det pulvertet som ställde till det och även pedalerna. Jag reser alltid med en uppsättning kläder, skor, pedaler och hjälm (ja nästan då). Detta för att jag ska kunna träna även om bagaget är sent. Oftast går det bra i röntgen men inte denna gång. Det blev några vändor genom röntgen och en förvånad min när personalen öppnade teburken. Men eftersom att jag hade gott om tid så var det mest underhållande och dessutom så flög tiden iväg ganska bra.

Snart är det dock jag som ska flyga iväg. Först kl 19.00 bär det av till Frankfurt för mellanlandning och klockan 22.05 så åker jag mot Cypern. Jag är framme klockan 02.40 +1timme. Resan är alltså inte slut på långa vägar. Det väntar nog en hel del alkoholreklam (jag dokumenterar den med kameran) och kanske, om jag har tur, ett eller flera äventyr. Om inte så har jag köpt mig en biografi, vilket är standard när jag reser. Denna gången heter boken ”Scar Tissue” och är biografin om Anthony Kiedis, sångaren i Red Hot Chilli Peppers. Jag tänkte köpa Johnny Cash´s biografi först, men jag har läst så många likanande så det var dags för en lite mer nutida bok. Sådär nu har jag skrivit ett A4. Och här kommer bilderna:

Ja vad säger man?

TEST!


Jag testar ny redigering av hemsidan. Lars Bleckur får stå modell, bilden är tagen av mig på MTBSM i Norberg förra året.

Äntligen!
Nu är den här och nu har jag äntligen tid att skriva av mig igen. Starten av denna veckan har varit hektisk. På måndagen jobbade jag nästan 10timmar och hälften av dem var jag ute och gick/joggade längs elljusspåret på Lugnet. Vilket skulle visa sig vara en grym distans som gav resultat i brutalt stumma vader. Jag fick faktiskt lite träningsvärk för första gången på hur länge som helst.

För att driva in på det där med träningsvärk, så hade jag ordentlig träningsvärk senast vintern 2007/2008. Förklaringen till att jag inte haft någon större värk i mina muskler under denna vintern tror jag är ett resultat av den rörelseträning (MAQ) som jag har ägnat mig åt. Nu var det ett tag sen senast dock, och det är mest för att jag kör liknande träning på Vibes for life. Men på Cypern får jag nog ta upp träningen igen, för där finns inga accelerationsplattor. Eller ja det finns det säkert, men jag vet inte var.

Hur som helst så har jag gått och väntat på ett stort paket ganska länge nu, som ni säkert har märkt. Och igår kom det.

Jajjemen! Min första Mac. Jag har varit så trött på PC och allt krångel som det innebär ett bra tag nu. Så nu när jag har fått bra kontakt med grabbarna på BK Data här i Falun så passade jag på. Och jag har inte bara gjort ett köp av en Mac på BK Data, jag har även startat ett samarbete med dem. Så de är en av mina nya sponsorer 2009. De supportar mig med diverse verktyg för att jag ska kunna utveckla och förbättra min hemsida och min elektroniska dokumentering.

Nu sitter jag och kör en backup på min gamla PC på en 500gb My Book extern hårddisk från Western Digital. Vilket går som en dröm. Jag sitter även och skriver på ett trådlöst tangentbord en bit ifrån min 2.4ghz Mac Book. Alla dessa hjälpmedel kommer som ni kanske förstår från BK Data. En butik och ett företag med stor kunskap och tack vare Peter Almlöv, som ni kanske känner igen som en duktig cyklist i senior/veteranklassen H30, så är även BK Data den enda Apple Premium Reseller-butiken i dalarna. Vilket betyder att de tar hand om alla dina behov av support och reparationer under garantitiden. Vilket känns tryggt för mig som är helt ny på det här med Mac.

Nu ska jag återgå till att flytta över filer från My Book till Mac, så att jag har med mig mina gamla filer från PCn nere på Cypern. För jag antar att det blir en hel del jobb där nere också. Bland annat ska jag försöka att fixa till designen på mina Falu CK kläder som jag får genom Kalas. Det börjar bli dags nu om jag ska ha fina och fräscha kläder till premiären. Dessutom så ska jag göra de sista detaljerna på Team Ghost Swedens kläder. Jag publicerar givetvis resultaten här på hemsidan.

The bragd is on