Oscar Ekstams blogg

Jo visst serru!
Jag har varit ute å hojat även idag. Och jag passar på att kommentera förra inlägget direkt, jag har hjälm men av fel fabrikat (iom att jag glömde den riktiga hemma) så den fick inte vara med på bild igår när jag fotade på stranden. Så nu vet ni det om ni undrar.

Idag så var planen att gå upp vid 8 och hänga med Emil på en lång bergstur klockan 9. Jag vaknade klockan 7 (som vanligt) och kände då att det var för tidigt och sängen var så härlig. Självklart gjorde detta att jag sov längre än jag skulle. Blev ju så trött av resan och så regnade det dessutom ganska rejält ute. Så jag gick upp vid 9 istället och så gick jag förbi svenskhuset, där jag konstaterade att jag skulle lätt kunna hinna med de som var kvar på en tur.


Så snabbt därefter var jag påväg ut på en distans/intervalltur med Alexander, Alexandra, Kajsa och Madelene. Alexduon gasade på med intervallerna ganska tidigt och Kajsa hängde efter. Jag själv hade frukosten i halsen och höll istället Madde sällskap.



Vi hade en ganska lång klättring framför oss och jag tog det ganska lugnt uppför hela den för att ta intervallerna i nästa motlut. Precis på toppen fick vi alla en mysig överraskning dock; iskallt regn. Kajsa sa att hon inte gillade att duscha kallt. Jag kontrade då med att jag inte hade något emot det om jag hade kläder på mig. Så för min del gick det ganska bra att bomba på nedför i regnet.

Turen skulle bli runt 3 timmar men vid ett vägskäl så bestämde vi oss för att köra den korta vägen hem då de flesta frös ganska bra. Så vi körde över golfbanan vid Vikla och in på söndagens tävlingsbana. Som bjöd på fina sönderregnade motlut. Lagom till att vi kom dit hade regnet slutat och jag bestämde mig även för att gasa på lite. Alexander var starkare än mig och bjöd på fint stressmotstånd.

Kajsa på väg utför på sista singletracken på tävlimngsbanan, Alexandra är i bakgrunden.

Sedan när vi närmade oss Kalavasos igen så kom leran. Och Racing Ralf-däcken var inte så bra på att rensa lera så jag hade ett fetingbakdäck ganska snabbt. När det sedan lutade på nedför så blev jag dyngspridaren nummer 1 istället. Mindre kul för både mig och de andra. Det som dock var kul var att solen tittade fram igen.

Efter 2.30 var vi hemma igen och det var i det kortaste laget för mig. Så jag spolade av drevpaketet som högljutt klagade över oljebrist och smorde upp det kärleksfullt. Sedan skarvade jag iväg i medvinden längs kusten mot Larnaca. Jag låg stadigt på 40-45km/h och pressade på fin distanspuls. Efter ett tag insåg jag att jag nog borde vända om jag överhuvudtaget skulle komma hem.

Första solen för mina blekfeta ben.

Så jag körde in mot bergen igen och tog väg B1 som ligger lite mer i lä mot vinden. Men så mycket mindre jobbigt blev det inte då vägen ger igen förlusten av vind med en hel del branta kullar istället. But that´s all good. För då fick jag pressa lite till, och dessutom i solsken. Mot slutet så passade jag på att köra två 30sekundare också. Mumma för benen.

Jag var ute runt 4.30 men missade att starta klockan några gånger så det blev nog lite mer än de 81 loggade kilometrarna och mer än de 1435 loggade höjmetrarna. Mumma för benen.