Oscar Ekstams blogg

Strålande Sickan!


Idag har jag passat på att jobba 8timmar och hälften av dem hade jag sällskap av Sara, min praktikant. Som jag inte alls utnyttjar som jag borde. Hon får inte göra någonting. Men jag varnade henne för det i och för sig. Undra om jag ska våga låta henne kopiera lite imorgon...

Det är ändå ganska hedrande att ha en praktikant, speciellt en som specifikt söker sig till den tjänsten jag har. Det måste ju ändå betyda att det jag gör är någorlunda intressant. Vilket jag själv tycker i och för sig. Men det roliga är att andra också gör det och kan tänka sig att utbilda sig till samma yrke. Friskvårdskonsulent. Maffigt.

Jag har även varit på jakt efter en isborr till friluftsdagen på onsdag. Vid en av aktiviteterna ska det pimplas fisk. Och ingen borr finns inom personalen. Så jag fick ge mig ut på jakt. Rektorn Peter tyckte att den skulle kunna få kosta sådär runt 300-400kr. Så jag gick till Clas Olsson; ingen borr. Sedan gick jag till min granne Intersport; Mycket fina borr. Billigaste låg på 1300kr... Inte så bra. Men det löser sig, eller det ska göra det. Det är ju det min tjänst går ut på; att lösa saker. Ego som jag är tycker jag ändå att jag fixar ganska bra. CXVM på Olearys gick ju bra...

Nu tänkte jag visa en film från dagens distanspass... Om det inte var för att jag filmade så åt helsike dåligt. Jag måste lära mig en ny teknik för filmning under höghastighetsskridskoåkning (sug på det ordet). Det jag filmade idag blev så svajigt att till och med jag blev åksjuk.

Så jag berättar om passet med ord och bilder istället, duger det?

Jag gav mig ut när solen började gå ned, och jag valde skridkorna framför cykeln för att det är ljusare på sjön och man behöver inte oroa sig för att köra på bilar. Sen blir det jobbigare att köra 3timmar på skridskor än 3timmar på cykel också, så det var ju en bonus.


Det var ganska kallt ute, och det var bra för kylan tvingade bort alla moln. Så det var 1½timmes åkning i konstant solsken. Underbart vackert och nästan så att jag blev solbränd. Jag låg stadigt på snabbdistanspuls och det trummade på bra. Efter två vändor till Ornäs och tillbaka så var jag fortfarande mycket hungrig på mer. Men under den sista vändan mot Ornäs började krafterna tryta.


Som tur var så var det medvind hem och jag fick upp ordentlig fart, vilket gjorde att krafterna kom tillbaka igen. Men lika snabbt som krafterna kom, så tog de slut också. Det var ingen enegiväggning då jag fortfarande var ganska pigg i kroppen men det känndes som att blodet rann som sirap. Allt gick i slowmotion. Som tur var så bar vinden mig lagom in till bryggorna och jag kunde konstatera att 3timmar på skriskor kan ge ganska konstiga känslor.

Här har jag en känsla av att jag inte vet vad jag känner.

Känslorna är mest positiva dock. Tröttheten är skön, naturupplevelsen är skön (optisk känsla), kylan är skön. Det enda som inte är så skönt är branden i fötterna. Men det kan jag leva med.

Jag måste bara tillägga att nu när jag sitter här och skriver så har jag en mäktig utsikt. Det är fullmåne och stjärnklart. Snön utanför på balkongen gnistrar så att det nästan gör ont i ögonen. Synd bara att jag inte lyckas bättre att återge vyn bättre än såhär: