Oscar Ekstams blogg

Snö?
Söndag betyder distans, i alla fall oftast nu på vintern. När jag tittade ut på vädret innan passet så kändes det som om det skulle bli ett väldigt intressant pass. Det hade kommit lite snö om man säger så...

Jepp, liiite snö har det allt kommit. Innan var det bara ett litet täcke på sittdynan, då solen smält bort lite under veckan. Men nu under kvällen visade det sig att det hade kommit en hel del nysnö. Jag blev lyrisk då jag såg en episk distanstur i tysta vinterskogar framför mig. Men min dröm skulle ganska snart få ett avrubt slut...

Jag bor på en av Faluns schopping gator. Alltså de gator där det går mest folk i hela stan, och butikerna är öppna på söndagar. I alla fall vissa. Men när jag kom ut på gatan möttes jag av en stor volym snö. I mitten av gatan låg en hög och lång sträng av upp-plogad snö. De hade alltså plogat då gatan var helt ren dagen innan. Men det hade inte hjälpt. Och när jag skulle korsa stora torget utanför kyrkan så hade jag snö över vevpartiet de stunder jag inte kunde hålla mig i de få spår som fanns. Förhoppningen om en fin skogstur slutade ungefär där.

Jonas Djurback som bor en bit utanför stan hade det tufft med att passa tiden. Men som tur var hittade han den enda cykelvägen som var plogad. Så han var inte så sen. Detta var dagen för hans comeback på distanserna. Mycket väl vald dag måste jag säga.

Medans vi väntade på proffset så funderade Jonas, jag och Micke Salomonsson över vilken runda som överhuvudtaget skulle kunna vara cykelbar. jag kanske inte ens behöver säga att vi inte ens funderade på att åka i nordlig riktning. När väl proffset kom sladdandes...


Så var han väl inte sådär glad över snön precis. Fredrik Eriksson som han också heter brydde sig inte ens åt att torka snoret. Fast det kanske man inte behöver när man är proffs? Det finns säker någon i laget, likt vattenbäraren, som snyter kamraternas näsor.

Nåväl, vi kom tillslut fram mot att det borde vara lite mindre snö, typ söder ut. Och att Hedemoravägen nog måste vara ganska bra plogad, eller i värsta fall åkbar pga de myckna bilspåren. Det var dock en äventyrsfylld strapats att ta sig dit via strandvägen längs Runn. Och det var på den vägen mellan alla bredställ alá Tony Rickardsson. Som jag bestämde mig för att filma lite.

Det gick ganska hyffsat att filma mellan alla uppställ, men pulsen höjdes ganska markant. Och då kom jag fram till ett annat beslut. I och med att vi hade Fredrik med oss, så skulle tempot oundvikligt bli ganska högt. Så jag beslutade då för att köra minst tre stycken 20minuters intervaller runt tröskeln istället för 5timmars distans.

Det visade sig att jag inte var ensam om att tänka ungefär samma sak för Jonas och Micke hängde på ganska snabbt. Fredrik däremot ville ha sina 5timmar, men det hindrade ju inte oss för att åka åt samma håll och i samma fart. Det var bara det att det på något sätt blev lite mindre lidelsefullt på rulle eller jämsides med Fredrik.

En bit innan Torsång, i korsningen där man svänger mot Bomsarvet, så mötte vi plogbilen. Han körde på fel sida i och för sig, men han skulle mot just Bomsarvet och då beslutade Fredrik att åka där efter istället för att åka runt Runn i snömoddiga hjulspår. Vi andra tre stod fast vid vår tanke att köra intervaller Runt Runn istället så vi fortsatte mot Torsång.

Och väl framme i Torsång så mötte vi en annan plogbil, och denna skulle åt rätt håll.

Så istället för att jaga Fredrik började vi nu att jaga plogbil istället. Även i denna jakt fick jag några fina filmklipp. Micke däremot, han fick något annat fint...

...en flygtur och en dejt med vägen. Vilket var hans fjärde dejt på bara några veckors tid. Micke och vägen börjar nog bli ganska förtjusta i varandra vid det här laget. Det är i alla fall vad jag tolkar Mickes leende som...

Vi blåste vidare efter plogbilen och den tog oss via Ornäs vidare mot Aspeboda och sedan ut på gamla Leksandsvägen mellan Falun-Borlänge. Väl ute på den vägen så fick plogen fart, efter det såg vi den inte förrän vi kom in i Falun. Och innan dess hade vi en fin intervall upp mot spurt-tallen. Jag tog den spurten först sittandes och sedan ståendes samtidigt som bakdäcket sladdade friskt. Vilket nog var anledningen till att jag noterade årets högsta puls på ett cykelpass; 185.

Nöjd med min spurt så slog jag av på tempot, för att ganska snabbt bli omblåst av Micke med Jonas på släp. Micke hade på något sätt fått för sig att det vad Falun-skylten i nedförsbacken som gällde som spurt. Men det vet ju alla som bor i Falun att det är Tallen som gäller.

Dagens pass blev magnifikt på ett helt annat sätt än vad jag från början hade trott. Det blev så magnifikt bra träningsmässigt. För inomhus hade jag aldrig klarat av 1timme och 40minuters total intervallträning runt tröskeln. Helt sjukt bra.
Passet blev totalt 2timmar och 35minuter långt. Och när jag kom hem så hade sittdynan växt lite till:

För att avsluta detta inlägg på topp så bjuder jag på en teaser inför den film som jag kommer att knåpa ihop med filmmaterialet från dagens pass: