Orakad, Otränad och Omotiverad

Foto: Joakim Rissveds.

Men ändå ställde jag idag upp i Mörksuggejakten. Det var ett test för mig, ett test för att se om motivationen kom tillbaka. Motivationen till att satsa, träna och fokusera på cykling. En motivation som aldrig riktig har infunnit sig denna säsong. Visst det har varit kul att träna i vinter. Då jag varit nere i Belgien och härjat runt, vilket verkligen var helt fantastiskt roligt. Tack Mattias och Magnus i Team Kalas! Sedan har jag också snurrat runt ofantligt många varv på Velodromen, vilket också är ofantligt roligt.

Men när det kommer till att motivera mig att hålla ett träningsschema, fokusera inför tävlingar och framförallt åka till tävlingar. Så har jag ända sedan premiären i Mjölby haft en ångest och känt ett stort motstånd till att åka och prestera. När starten väl har gått så glöms detta givetvis bort men före och efter tävlingen så känns det mest jobbigt. Det har till och med varit så att jag bara kört en av två tävlingar på en helg för jag inte haft motivation till att "ligga ute". Det har inte blivit en enda övernattning i år. Jag har länge tänkt tvinga mig igenom säsongen och försöka få tillbaka suget genom att cykla.

Det har dock blivit tvärt om, jag har cyklat mindre och mindre. Och det har slutat med att jag bara cyklat när andra ska ut och cykla. Innan någon eller några veckor innan Borlänge Tour så slutade jag att träna strukturerat. Och jag kom till start på Touren med flera dagars uppehåll. Det gick som det har gått tidigare under säsongen, över förväntan bra. Efter Lida Loop har jag knappt tränat något alls. Det har mest blivit fikaturer och två besök på Ingarvet GP.

Igår var jag ute och nöjescyklade med min pappa och försökte lära honom lite hur man tar kurvor optimalt. Det var roligt och som vanligt är det trevligt att träna med pappa. Vi båda åkte upp till Rättvik idag för att båda köra "Suggan". Vädret var på topp och jag minglade länge runt och pratade skit med cykelbekanta. Något som är en av höjdpunkterna i år när jag varit ute och tävlat.

Tävlingen idag var årets hittills roligaste för mig, delat med Mjölby. Idag gick det sådär fort och jag gick på rött nästan hela tiden. Jag var aktiv i dragjobbet och det kändes sådär härligt att ta i för att jag var en av de piggaste i vår grupp, som i grunden bestod av Niklas Andersson och Fredrik Svärm. Vi kom ständigt ikapp och förbi cyklister. Några orkade hänga med runt i dragjobbet ett tag. Slitvargen Johan Landström bland annat.

Jag fick idag lagning av kungen av Gym; Stefan Määttä. Som levererade. Dock tappade jag den första flaskan vid andra fasta langningen. Och jag gick tom i ungefär 10-15 min innan jag kunde tigga till mig en av Robban Österlings flaskor, som hans sambo Sofia Reyier så snällt gav mig. Men det lilla gjorde att jag fick ordentlig kramp med 35km kvar att köra. En kramp som höll i sig hela vägen in till mål. Jag bet dock fast på Niklas hjul och hjälpte även till i dragjobbet. Sista 5 kilometrarna in till mål drog dock Niklas mest. Och vi kom ikapp och förbi Jens Westergren och Lars Bleckur med 1-2 km kvar. Jag lät Niklas komma i mål före mig som tack för dragjobbet och i mål kom jag som 15e man. Och var nog första cyklist med ludna ben i mål.

Helt ok för en Orakad, Otränad och Omotiverad trötting som jag.

Även att det var kul att cykla Mörksuggan så har jag beslutat mig för att ta ett uppehåll från tävlingscyklingen från och med nu. Jag ställer inte upp i MTBSM av den enkla anledningen att jag inte vill tävla och att det är SM då alla snabba är hemma och de flesta är dessutom toppade till denna vecka. Även att jag är talang och kan ha tur att komma runt utan att bli varvad. Så är det inget som lockar och är det något jag lärt mig efter min jobbiga höst/vinter. Så är det att våga säga nej och lyssna till det jag vill.

Jag kommer inte sluta att cykla. Jag kommer bara ta ett uppehåll från tävlandet. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Jag menar, det finns ju en höst full av cykelcross. Och det är skoj på riktigt. Sedan finns det en Velodrom där jag som av en händelse jobbar. Så, så lätt ska ni inte tro att ni blir av med mig.

I morgon åker jag och mitt Hjärta ned till Småland igen, vi känner båda att vi måste tillbaka för att kunna andas och slappna av. Två veckor kunde vi hålla oss borta. Och nu åker vi ned för att vara borta i två veckor. Semester på riktigt.