Jag Crossade Mörksuggan

Det gick hela vägen runt Mörksuggejakten på cyclo-crossen från Canyon. Det var en händelserik och härlig resa. Tyvärr med en hel del oplanerade stopp. Inledningsvis gick det strålande. Jag plockade massor av placeringar uppför Vidablickbacken och faktiskt en hel hög i den tekniska utförskörningen på stig. Crossen levererade hela vägen och jag hade inga problem att köra om på osynad stig. Nu var hastigheten inte lika hög som förra gången då jag låg bland de sista i tävlingsklasserna. Förra gången 2006 hade jag bara ett 20-tal åkare framför mig. 

Jag hade en hel del cyklister både före och efter mig som ni ser. Tittar ni riktigt noga på sista bilden ser ni även den lilla minihelikopter som filmade från Mörksuggan. Filmen kommer inom kort upp på langloppscupen.se.

Det var en rejäl lervälling som väntade oss på första stigsträckan efter Vidablick. Men jag trivdes som fisken i vattnet på crossen och fick visa upp mina cyclo-cross-egenskaper. Däcken skar effektivt genom leran och mönstret i däcket levererade grepp som fick mig att susa genom klungor av gående och stillastående MTB-cyklister. En rätt härlig känsla faktiskt. 

Ut på grusnedfarten efter stigen så väntade som vanligt en mäktig vy. Och hela 74 kilometer i timmen i hastighet också. Det var bra rull i crosshjulen, och jag rullade förbi flertalet åkare även här.

Jag susade vidare nedför på gruset. Även här levererade crossen med mig i areo-position. Och de efterföljande grusvägarna plockade jag cyklist efter cyklist genom att gå från klunga till klunga. Benen var helt enkelt med mig idag och crossen lät mig få ut alla krafter. Det var så busigt kul att maxa utan problem både på gruset och de snabba stigarna. De tublösa däcken med tätningvätska gjorde även att greppet och komforten fanns där, nästan mer än förra gången 2006. I alla fall vad jag kan minnas.

Efter andra vätskedepån i Nedre Gärdsjö (55km till mål) vände dock flytet. Jag sitter helt plötsligt märkbart lågt. Jag blir tvungen att stanna för att se om det verkligen är så. Och mina farhågor stämmer då den fina delade kolfibersadelstolpen Canyon VCLS 2.0 har sjunkit ned fem centimeter. Det fina med sadelstolpen är att delningen gör att man får ökad stötdämpning och minskade vibrationer från underlaget. Vilket jag tydligt känner innan stolpen sjunker ned.

Vidare in i loppet så får jag stanna två gånger till och höja upp sadelstolpen. Jag testar att dra upp den lite för långt för att den ska få fäste. Jag testar även att vända på sadelstolpsklammern. Utan resultat. Vid fjärde stoppet blev det även en punkteringslagning. Tyvärr hade en vass sten punkterat bakdäcket mitt på drivytan så jag och cykeln sprejades med tätningsvätska så fort hastigheten steg över 20km/h. Det blev ohållbart och jag får stanna och slita med ventilen vars gängor också var fulla av latexkladd. Punkteringen hade lika gärna kunnat hända på ett par MTB-däck, det är risken man får ta när man istället slipper genomslagspunkteringar och kan köra med lägre tryck.

De cyklister jag cyklade med under dagen måste verkligen ha undrat vad jag höll på med. Ena gången kommer jag och susar om dem och sen passerar de mig när jag står i diket och meckar. För att sedan åter bli passerade. Så där höll det på under resterande delen av loppet. Men mot slutet blev jag så trött på att stanna att jag körde längre partier stående. Vilket funkade ypperligt i skogen. Där var det ibland till och med ett plus att ha lite lägre sadelstolpe. Det blev som en konstant "dropper-post" och gav bra kontroll i skogen. Men trötta fötter, knän och armar. 

Vid näst sista stoppet med 15 kilometer kvar till mål tar jag upp hela stolpen och konstaterar att delar av den är oljig av något slags fett. Vilket inte är bra när det är en kolfiberstolpe i aluminiumram. Det blir som såpa mellan stolpe - ram och måste ha hänt vid tidigare democykling då jag bara monterat stolpen på rätt höjd. Och där visar sig den största skillnaden från årets "Sugga" på cross mot 2006. Då var jag förberedd på tävlingen flera månader innan och testade materialet flera gånger. Dessutom körde jag igenom hela banan på den dåvarande crossen innan tävlingen. I år så var min träning ett 1,5 timmes pass i skogen nära mitt hus. Jag "fultätade" fälgarna med eltejp dagen innan (vilket i och för sig höll hur bra som helst hela vägen och efteråt) och jag testade minimalt med inställningar. Men framförallt hade jag ingen chans att gå igenom cykeln grundligt. Så jag får helt och hållet skylla mig själv att jag inte testade mer grundligt. Och det visar på att man faktiskt bör gå igenom och testa cykeln grundligt minst en vecka innan ett stort lopp för att undvika haverier. Men det var ju också halva äventyret och något som kommer göra att jag kommer ihåg detta extra mycket. Och kanske gjorde även stoppen att jag förblev fräsch loppet igenom och trots ivriga sprinter förbi cyklister på grusvägar, endorfinmaxpuls på stigar och brytfesterna uppför backarna (jag klarade alla motlut trots att lägsta utväxling är 36-32) så var jag pigg efter målgång. 

Effektiv tid låg som ni ser på 3:09:55 (och min kassa GPS har missat en hel del kilometrar) och min sluttid på Mörksuggejakten blev 3:26:28. Vilket betyder att jag tappade mer än 16 minuter på mina stopp. Jag hamnade på 346:e plats i motionsklassen och segrande Fredrik Eriksson kom i mål på tiden 2:11:05.

Jag lägger inga värderingar i siffrorna ovan utan konstaterar istället att jag hade buskul på crossen hela vägen trots haverier. Och jag kände mig hur säker som helst på utförskörningarna och de tekniska stigarna. Om jag dessutom ska köra Mörksuggan igen så gör jag definitivt det på en cyclo-cross, det är bara för skoj för att motstå.
För mig måste jag tillägga. För det är inget för den ovana motionären som bara har några års mtb-cyklande under bältet. Utan det passar mer den äventyrslystna vana cyklisten som vill få lite mer "naken" cykling. För det är det bästa jag kan beskriva det med. Det är mer naket och avskalat. Det finns inga marginaler och man måste verkligen tänka till var man styr cykeln och om man ska stå, sitta eller hoppa på stigpartierna. Att det sedan går bra mycket snabbare på de mindre körvägarna, grusvägarna och asfaltsvägarna är bara en fantastiskt rolig bonus som gör att hornen växer ut lite extra.
Jag ska heller inte sticka under stol med att det är en stor tillfredsställelse att köra förbi mtb-cyklister på tekniska partier eller uppförsbackar med en cross.

Trek XO1 Vs. Canyon Inflite 9.0

Det var helt klart mer bekvämt på Canyon och jag kände mig mycket säkrare på utförs- och stigpartierna än 2006 på min Trek. Mycket berodde nog främst på mina ökade crosskunskaper som jag kört till mig sedan dess. Samt också för att jag kunde hålla lägre hastighet i år, i elitledet går det ju bevisligen lite snabbare. Men en del berodde också helt klart på att tekniken i material/komponenter gått framåt. Skivbromsar är ett enormt plus. Även att de inte är helhydrauliska så är det bra bett och lättare att justera bromsstyrka mot ett par cantileverbromsar. Och jag upplevde att den flexande kolfiberstolpen tog en hel del stötar och vibrationer. Ett kvitto på det var att jag i alla fall inte hade ont i ryggen efter loppet. Viktmässigt så är Canyon:en tyngre än vad min Trek var. Canyon Inflite 9.0 väger 9 kilo och min Trek XO1 vägde runt 8 kilo. Men det har gått allt för lång tid mellan mina båda lopp för att mer kunna nagelfara i cyklarnas specifika för och nackdelar.
En sak är jag dock helt säker på och det är att jag åkte bekvämare på årets hjul och däck än de tubdäck jag hade 2006. Och det är för att jag är lite mer vis av erfarenhet nu och hade 2,7 bar i däcken. Mot 3,5 och 3,8 bar 2006. Jag förstår inte hur jag 10 kilo lättare körde med så mycket tryck i däcken. Det jag dock förstår är varför jag fortfarande minns att jag hade ont i händerna och armarna under och efter loppet 2006. Jag är en stark föreståndare för tubdäck på cross, men jag måste faktiskt vika lite på mig och konstatera att kanttråd inte är fy skam ändå. OM man gör om till tubeless vill säga. Men ska jag köra Mörksuggan eller någon annan tävling igen så är det tub som gäller. Det är mer punkteringssäkert och så kan jag krypa ned ännu lägre i däckstrycket för att få bättre grepp och komfort.

Mer bilder från min #CrossaSuggan:

Detta var i princip det jag åt och drack under loppet. En liten 0,5l flaska sportdryck (+ en påfyllning vatten i den) och min 1,5L camelback med vatten. Jag hade en IsoGel kvar efter loppet och energibaren delade jag med speakern Adam Johansson en stund efter min målgång. R2 drack jag ganska omgående efter målgång. GT sport tabletterna tog jag ingen av.

Dagen innan spenderades i bil upp till Falun och sedan Rättvik. Kvällen spenderades med att sätta upp reklammaterial till Mitsubishi MTB Challenge. Jag rullade och testade däckstryck ungefär 15 minuter efter att allt material var uppe.

Fin publik i slänten vid start och mål.

Den omtalade sadelstolpen..

Men visst är hon läcker? Det är rätt kul att Canyon:en gick i samma färgtema som Trek:en hade 2006.  

Lite drygt 800 cyklister framför mig. Det var ovant.

Och så resterande 500 efter mig.

Bettan redo för rejs!

Det roligaste i starten måste varit att jag ställde mig brevid en gammal bekant från Falun. Också en gammal tävlingscyklist; Erik Dahlin. Jag lade ned cykeln lugnt i gräset efter att ha kryssat mellan massa andra cyklar som låg ned på marken. Och när jag stått där och hälsat glatt på de som blängde på mig så tittar jag åt vänster och så står Erik där. Vi hade en rolig kvart i startfållan innan vi gav oss av på varsitt äventyr.

Det var lite tjockt med cyklister uppför Vidablick. Men jag hade väl egentligen inga större problem till en början att avancera. Det var lite svårare på andra hälften innan det sista branta partiet mot toppen kom.

I sista branta partiet plockade jag en hel del stumma cyklister. Alla blev påhejade av den grymma publiken. Vilket fantastiskt stöd vi fick under helgen. Tack ni alla vid sidan av banan!

En av de sista bilderna jag kunde ta innan min kamera gav upp. Härligt snabbsällskap på de kritvita körvägarna ut mot Nedre Gärdsjö.

Okej, jag överlevde...

Ni kan sluta oroa Er nu. Tog ett gäng kort under loppet och ska försöka delge min "Från Elit till Motionär på 3år" rapport på swedenmountainbike.se samt en Race-rapport också. Men först lär jag ta hand om mig själ, familjen och alla prylar som drabbades av loppet. Att det ska bli så mycket efter bara 95km.

Vill ni se mer data från "min tävling", klicka här för att komma till brytonsports.com

Vinnaren av bloggtävlingen presenteras i morgon

Då det första paketet kom hem i fredags, eller ja andra men det var ju ingen som gissade på Ass-Savers. Så kommer jag att presentera vinnaren i bloggtävlingen. Men tills dess några teasers, och den som kan förfina gissningen tills dess och har chansen att vinna lite High5!

Foto: Adam Alexander Johansson

Nu tänkte jag dra täcket över huvudet och försöka få lite sömn. Kan behövas efter en kass natt och 12-timmars jobbdag. Kanske är juni den drygaste månaden på året...

Intensivt! Egons 2års kalas och XC-cupen

Igår efter lunch och idag ända fram till 11 då gästerna kom till Egons 2års kalas. Så har jag och Jenny städat, planerat, ordnat för kalaset. Smörgåstårta gjordes, tack för hjälpen mamma och pappa! Studsmatta monterades igår kväll och "slogs in" med pressäning. Det har gått i 110 helt enkelt.

Men det är bara kul. Både stt se Egons glädje över presenterna men också för att träffa alla glada vänner och släkt. Tack för att ni kom, det var så kul!

Nu ska jag packa ned mig i bilen och åka 280km till Hjo för att stå som speaker på morgondagens XC-cup i eliminering. Älskar just eliminering, lätt en av de roligaste tävlingarna att kommentera i cykel. Ska försöka få ut lite "live" uppdateringar och inför/efter rapporter för er som inte är på plats. Vissa är ju tex på Lidingöloppet MTB.

Hörs, syns, textas och träffas snart!

Derny @ Velodromen

Idag när jag kom innanför dörren vid Velodromen så hörde jag ett bekant ljud, och när jag kommit upp för trappen så var den där:

Våra kära bancyklister från Finnland var tillbaka med sin Derny. Det var ett bra tag sen de var hos oss men nu har de lyckats hitta hit tack vare Balt cupen. Själv höll jag i lunchpasset och blev inspirerad till att agera mänsklig derny åt de som skulle träna (då Dernyn inte hade tid under vårt pass). Det blev 3x8 minuter med konstant fart under första 6 minuterna och konstant farthöjning under de sista 2 minuterna.

När lunchpasset sen var slut så kopplade Dernyn på igen och körde lite fartpass. I kväll är det dags igen för de som har tekniken och kunskapen vid 19:00. Alltså under det banspecifika träningspasset. Och att åka bakom en Derny kräver faktiskt lite mer än vad man tror. Speciellt på vår bana som inte är lika bred och lång som andra 250m. Vilket gör att Dernyn inte kan gå av lika smidigt som vid en 250m. Dessutom blir man rätt snurrig i huvudet när det går snabbt, och snabbt går det. Denna Derny mäktar med 65km/h inne hos oss. Jag har varit med då, och jag var inte kaxig efter.

Men skoj är det. Får se om det blir någon Derny-åka under helgens tävlingar också.

Ni har väl inte missat?

Att jag ska vara speaker på MTB Festivalen:

Jag åker ned i morgon runt 6 någon gång och kommer sedan vara igång hela söndagen och måndagen. Jag passar även på att träffa min kusin Niclas, det var ett tag sedan och ska bli kul att se hur han bor.

Givetvis kommer jag att blogga om både resan ned och om tävlingarna. Än har jag inte sett en startlista för söndagen så det ska bli intressant att se vilka lokala talanger som ställer upp. Då jag antar att de flesta i toppen/eliten kommer att köra Mörksuggan i morgon. Men på måndag är det XC-cup och i nästa vecka går även MTB-SM i Borås. Så ett gäng snabbingar borde vara där för att passa på att samla poäng, toppa formen och köra in sig på nästa års SM-banor. Jag har redan sett att snabbingar som Micke Flockhart och Oscar Byhlinder ska komma. Ryktet säger även att Team Kalas kan hinna att komma ned till götet till på måndag. Hur som blir det en intressant helg, kanske jag också får gratis inträde på Liseberg? Då blir det än mer intressant. Och passa på att tjata lite med mig när ni är där. För ni kommer väl!?

Jag var en gång en snabb cyklist

En gång kom jag tvåa på Lida Loop (2007). Och nästan alla gånger jag har kört Lida Loop så har jag varit först upp för startbacken. Och det vet ju alla att det är det som räknas. Nedan ser ni ett videobevis för att jag var startsnabbast så sent som förra året och det i de 3o första sekunderna av filmen. Resten av filmen behöver ni inte bry er om... Då Stefan (filmaren) missat mig, antar att jag var för snabb för honom eller något...

Imponerande av Svenskarna på Cypern

Foto från Feed-zone på stage #2. Ser ni langaren i svenska landslagskläderna i mitten av bilden? Det är min pappa det. Som alltid hjälper er som kommer till Cypern och cyklar. www.cycle-in-cyprus.com om ni är intresserade.

Sitter och läser resultaten från Cypern och ler. Fan vad bra svenskarna kör där nere! Tråkigt bara att jag inte kan vara med på plats som jag brukar. Men med internets hjälp känns det nästan som om jag vore där nere.

Igår kördes sista etappen (#3) av Afxentia stage race uppe i Troodosbergen, ett klassiskt lopp som Svenskarna har kört från allra första gången till nu. Det börjar med ett tempo på fredagen sedan kör de ett "långlopp" på lördagen, den banan är egentligen en enda uppförslöpa och nedförslöpa. Man kör upp till toppen på Kionia berget som om jag inte minns fel ligger på lite över 1200möh. Sedan rejsar man nedför på en snabb och stenig stig. Och det var på denna stig som Emil i förrgår punkterade och var tvungen att köra nedför utan framdäck. Extremt imponerande om ni frågar mig. Då den stigen är snabb och består av många tvära kurvor, och sedan övergår den till en ännu snabbare utförsåkning på grusväg (Cypriotisk grusväg med rullgrus och stora stenar). Så här såg det ut då:

Igår imponerade Svenskarna åter igen på XC-loppet i Macheras skogen. Emil blev 3a, men mest imponerande på mig är Magnus Darvells stadiga topp tio placeringar. Han blev 7a igår och slog bland annat den regerande långloppsvärlsmästaren. Så här bra och stadiga placeringar var det länge sedan Darvell producerade. Och om vi ska gå efter tidigare år då han var så här bra i slag nere på Cypern så väntar en mycket fin säsong för den glade Skuggarvskillen.

Jag hoppas också att Mattias x2, alltså Matthias Wengelin och Mattias Nilsson får tillbaka formen/flytet som de hade i det första loppet av Sunshine Cup.

Jag såg även att Tommy Hammarström vann sin klass med hela 47 minuter! Tommy är döv och tävlar mot de hörande nere på Cypern. Han startade i klassen för Juniorer och Damer.

Tyvärr så är sidan för hela cupen lite konstig och det går inte att se hur det står till i hela cupen då helgens etapplopp var deltävling två och det är en deltävling kvar. Eller så har de ingen sammanställning för cupen, vilket verkar konstigt. Men är ni intresserade av resultaten och övrig info om tävlingarna, kolla in på Cyclingcy.com

Resultat söndagens XCO (Hämtat från Jonas L)

Herr:

1. Jaroslav Kulhavy – Ribor Rubena Birell Specialized

2. Karl Markt – Felt Ötztal X-Bionic

3. Emil Lindgren – Rabobank Giant Offroad Team

6. Magnus Darvell – Sverige

7. Alban Lakata – Topeak-Ergon

23. Matthias Wengelin – Sverige

26. Fredrik Edin – Cykloteket Racing Team

34. Ole-Christian Fagerli

51. Alexander Vincent Blomqvist – Alingsås SC

58. Olof Jonsson – Sverige

Damernas resultat:

1. Blaza Klemencic – Felt Ötztal X-Bionic

2. Lene Byberg – Specialized Factory Team

3. Anja Gradl – Deutschland

13. Åsa Erlandsson – Sverige

29. Emmy Thelberg – Sverige

Ny cykel beställd, vinn en fikatur med mig!

Yepp då var ordern lagd. Fränt kommer det att bli. Men än tänker jag inte avslöja vad det är för cykel. Tänker dra ut på det lite, och göra en tävling av det. Den som gissar rätt får ett pris. Typ en fikatur med gratis fika... Ja så får det bli. Vinnaren får en fikatur med mig och min nya cykel, vinnaren får till och med testa cykeln OCH så Bjuuuuuder jag på fika. Schyst va?

Ok kriterierna för att tävla. En gissning per person i varje nytt tävlingsinlägg. Detta är det första. Nästa gång nollställs det och ni kan gissa igen. Jag meddelar när någon gissat rätt eller fel. [Edit]: Gissningarna kan vara ledande frågor om vad det är för slags cykel.

Och för er som jag inte lyckats hålla käften för, ja ni kan ju givetvis inte tävla. Men ni kan ändå få testa cykeln och fika med mig om ni håller tyst.

Tänkte avslöja lite om cykeln. Det är en cool cykel (jag cyklar bara på coola cyklar). Men jag har safeat lite och kommer köra kryss-T-R på den, men såklart är det 2011års supercoola uppsättning. Jag kommer dock att köra XX framgaffel med sån där cool hydraulisk lock-out, bara för att det är sådär coolt.

Ja ni kanske fattar att det kommer att vara en cool cykel. Men vilket märke och modell är det då?

Tävlingspremiär för min del idag!

Eller ja, jag körde en dalacup i Velodromen. Det är typ som Dalaserien utomhus om sommaren, fast med den klara skillnaden att vi kör inomhus i velodromen. Detta var tävling #2 för detta året och det är en tävling vi instruktörer nu håller i och vi försöker hålla oss till enskilda starter så mycket som möjligt så här i början.

Matchsprint är ju dock en gren där man startar två stycken samtidigt, och det var det vi körde idag. Men först kör man ensam ett kval med ett flygande varv. David Mayer startade som tvåa och passade på att dra omkull ordentligt i näst sista kurvan, då han gick för lågt och tappade fästet på Coté d azur. Och således fick köra ett flygande till där han noterade bästa tid. Så med crashen på näthinnan vågade jag inte riktigt hålla svarta så bra som möjligt, och blev noterad för näst bästa flygande tid. Nedrans ful taktik att skrämmas så där av David.

Efter att alla kört kval så gjorde vi en stege. Och bästa cyklist blir lottad mot sämsta näst bästa mot näst sämsta osv. Vilket betydde att jag fick köra mot Peter Snell från Norbergs CK. Bäst tid får välja startposition och jag valde att följa Peter. Vilket gör att jag har slagläge då jag hela tiden har koll och kan använda banans höjd mer till att skapa fart. Peter drar dock igång i i första kurvan med 2 varv kvar så jag kan inte riktigt använda mig av banan. Men i och med min lägre utväxling och kortare vevar har jag inga problem att följa hans ryck och kan ligga på hjul ända till upploppet då jag går förbi. Men jag fick tusan veva på och det spann rejält då farten var duktigt hög.

I och med detta så är det jag och David "vurpkungen" Mayer i A-final. Vi får fördelen att vänta till sist. Och David känner sig så säker (eller så ville han bara vara snäll) så han ger mig andra position i starten. Vilket alltså betyder att jag än en gång har slagläge och kan följa. Min plan är direkt att överraska och dra igång ordentligt och så pass att David måste kämpa för att få rulle. Jag väntar till 2 varv kvar och går högt upp i banan och håller mig där in i kurvan. Vilket gör att David får lite svårare att gå igång då han fortfarande är på Coté d azur. Men jag går inte tillräckligt högt och kan inte accelerera tillräckligt mycket. Så David kommer in på rulle och tar mig precis på upploppet.

Tight, snabbt och överraskande. Och jäklar vilken mjölksyraattack jag fick. Det var riktigt roligt att mäta krafterna igen och jag har fått än lite mer sug på att få igång träningen mer strukturerat. Och en sak är säker, det blir fler tävlingar för min del på velodromen. Det är buskul!

Resultaten handskrivet och fint:

Ovan ser ni tiderna från kvalet, med placeringsnoteringar inringat.

Ovan till vänster; Stegen. Ovan till höger; C B A Finaler (baserade både på stegen och kvaltiderna pga att vi var 6st). Och så slutresultatet.

Deltävling #3 i CX-cupen Rapport + Resultat

Blod, svett och tårar. Det är Cross det!

Ja då var deltävling 3 körd i den nationella Merida-Northwave CX-cupen. Den stora Superklassen blev ännu större idag, 37st startande och ett jäkla tempo. Funderar starkt att själv ställa upp i den klassen i Stockholm, då jag inte är speaker. Tänkte ta och vinna då...

Hur som helst det gick fint idag att vara speaker trots att jag somnade klockan 1, vaknade klockan 5, åkte från Falun 05:30, var chaufför de första 2 och en halv timmarna, kom direkt till tävlingsplatsen och körde igång utan att gå på toa. Morgon toaletten fick bli efter tävlingen, det var lite skitnödigt där på slutet om man säger så. Men det gick på autopilot. Sämre är det nu när allt lagt sig. Är rätt mosig i huvudet och resultaten är ute så ni ser var som hände under loppet.

Kommentarer från mig:

Damer Prestige

Som vanligt utspritt fält när de kör ensamma. Karin Aune avvaktade lite i inledingen på första varvet sedan satte hon fart och avgjorde redan innan andra varvets början. Egentligen så är ju inte ett CX-lopp avgjort förrän man är i mål, men Karins ryck räckte som vanligt ända in i mål. Resten av fältet spreds ut som vanligt. Och jag vill hellre se att damerna kör med superklassen i fortsättningen. Det blir så mycket roligare att titta på då. Precis som det var i Ludvika.

Här har vi resultatet för:

Placering Startnr Förnamn Efternamn Klubb Tid Diff

1 25 Karin Aune Örebrocyklisterna 37.34

2 26 Angelica Edvardsson Cykloteket Racing Team 39.04 +1.30

3 30 Johanna Nilsson Örebrocyklisterna 40.51 +3.17

4 27 Lisa Ström Falu CK 41.47 +4.13

5 28 Mirella Ehrin Team Cykelcity 42.52 +5.18

6 29 Carina Börjesson Åstorps CK 44.08 +6.34

Herrar Superklass

Dagens största startfält med 37 startande. Där Robban Österling körde lite avvaktande i inledningen av loppet. Bara för att få en lite större tätgrupp som skulle kunna gå runt. Men han var för stark för de övriga (enligt honom) och gled i väg. Det var dock inte så stort avstånd ned till de jagande som bestod som mest av daladuon Adam Steen och Janne Jacobsson. De hade länge en fin fajt och ett tag såg det faktiskt ut som den urstarka skidåkaren Adam gled ifrån. Men Janne kom ikapp och förbi och knep andraplatsen, kanske tack vare sin teknik? Det såg ut som det från mina ögon.

Resultat H Super

Placering Startnr Förnamn Efternamn Klubb Tid Diff

1 101 Robert Österling Falu CK 41.37

2 103 Jan Jakobsson Borlänge CK 41.47 +0.10

3 104 Adam Steen Falu CK 41.57 +0.20

4 106 Ola Torstensson Örebrocyklisterna 42.14 +0.37

5 110 Tobias Johansson Almby IK 42.16 +0.39

6 105 Thomas Karlsson Cykloteket Racing Team 43.38 +2.01

7 113 Per Harring Mölndals CK 43.47 +2.10

8 115 Rikard Ericson Borensbergs IF CSK 44.11 +2.34

9 137 Christian Sääv Kvänum 44.29 +2.52

10 139 Tommy Evalsson Kvänum 44.31 +2.54

11 125 Thomas Pettersson Mölndals CK 44.53 +3.16

12 119 Axel Wannerskog Mölndals CK 45.14 +3.37

13 108 Daniel Nyström Hisingens CK 45.25 +3.48

14 107 Niclas Nilsson Almby IK 45.25 +3.49

15 128 Fredrik Jansberger Lidköpings CK 45.53 +4.16

16 129 Mikael Magnusson Falköpings CK 45.56 +4.19

17 114 Henrik Ehrin Granheds IF 46.25 +4.48

18 109 Lasse Nordström Mölndals CK 46.36 +4.59

19 126 Jesper Johansson Falköpings CK 47.14 +5.37

20 135 David Pettersson Ludvika 47.20 +5.43

21 121 Mattias L Johansson Mölndals CK 47.24 +5.47

22 120 Niclas Karlsson Falköpings CK 47.39 +6.02

23 136 Peter Svärm Borensbergs IF 47.40 +6.03

24 117 Philip King Mölndals CK 47.42 +6.05

25 122 Andreas Carlsson Falköpings CK 48.15 +6.38

26 127 Jonas Lundberg Jönköpings CK 48.19 +6.42

27 134 Erik Waldner CK Master 48.24 +6.47

28 130 Bernt Malmberg CK Revanche 48.25 +6.48

29 118 Urban Nilsson Motala AIF CK 48.30 +6.53

30 131 Felix Hagberg IK Ymer 48.53 +7.16

31 132 Jonas Thompson Mölndals CK 49.00 +7.23

32 111 Patrik Elgström Mölndals CK 49.30 +7.53

33 133 Roberto Ecke Mölndals CK 50.09 +8.32

34 138 Håkan Thomee Fredrikshov IF 52.14 +10.37

35 124 Magnus Karlsson Borensbergs IF 54.43 +13.06

102 Björn Fredriksson Mölndals CK DNF

112 Chris Pickering Mölndals CK DNF

123 Mats Harring Mölndals CK DNF

116 Anton Johansson CK Master DNS

Herrar Prestige

Denna klass hade till dagens tävling tappat lite åkare men i täten var det som tidigare fyra kända åkare i Jens Westergren, Magnus Darvell, Emil Lindgren och Mattias Nilsson. De hade dock sällskap av Fredrik Edin dagen till ära. Dessa fem låg ihop nästan hela tävlingen. Mattias var loss ett tag i mitten av loppet men blev inhämtad. Med ett varv kvar avgjorde Jens genom en stöt i början av varvet. En stöt som höll ända in i mål. Magnus i sin tur gick ifrån de övriga två (Emil, Mattias) och blev tvåa i mål. Emil och Mattias spurtade om sista pallplats där Emli drog längsta strået. Dock så krockade han med Magnus efter mållinjen så att dalmasen Darvell slog kullerbyttor och fick skrapsår. "That´s racing" som Amerikanarna säger.

Resultat Prestige

Placering Startnr Förnamn Efternamn Klubb Tid Diff

1 3 Jens Westergren Falu CK/Nishiki 1.01.28

2 1 Magnus Darvell Team Kalas/Pedalogerna 1.01.30 +0.02

3 2 Emil Lindgren Alingsås CK 1.01.32 +0.04

4 4 Mattias Nilsson Team Kalas/Pedalogerna 1.01.32 +0.04

5 7 Fredrik Edin Cykloteket Racing Team 1.02.30 +1.02

6 18 Mikael Flockhart Tullinge SK / MTB-Shopen 1.04.02 +2.34

7 16 Jesper Dahlström Motala AIF CK 1.04.09 +2.41

8 5 Linus Dahlberg Cykloteket Racing Team 1.04.43 +3.15

9 8 Fredrik Svärm Motala AIF CK 1.05.57 +4.29

10 10 Steve Slättmyr CK Master 1.06.07 +4.39

11 9 Martin Eriksson Cykloteket Racing Team 1.06.32 +5.04

12 11 Benny Andersson Åstorps CK 1.07.00 +5.32

13 14 Oscar Byhlinder IK Jarl 1.08.36 +7.08

14 17 Jesper Larsson Team Kalas/Pedalogerna 1.10.08 +8.40

15 12 Pontus Johansson Cykloteket Racing Team +1 varv

13 Filip Rudenstam IK HP DNF

Avslutar med en bild på min nya jacka. Jag är invald i den fina skaran och har fått en finfin tröja... Eller fick jag låna den över helgen Björn?

Cykelvasan materialvalspecial

Rolig titel det där tycker jag. Hur som helst. Jag har fått några frågor på val av material på min mail sedan vi körde testet på Cykelvasan i tisdags. Så här tänkte jag ge mina 50 öre om vad som kan vara bra och vad som kan vara snabbt på Vasan.

För det första så är banan bättre i år och även att det regnade och hade regnat innan vi körde banan så var den inte alls så mjuk och trög. Däremot så kan den bli blöt efter ett par hundra passager på vissa ställen om det regnar på tävlingsdagen. Det kan även bli lite lerigt på ett eller två ställen om det är så. De första hundra-nånting snabba kommer dock att få det relativt hårt hela vägen. Och de långa mjuka barkpartierna är borta så där slipper man sjunka ned. De fina människorna på Vasaloppet har plogat bort lite bark och lagt grus enbart för Cykelvasan. Det kallar jag ambition och hänsyn. För Vasaloppet på skidor är fortfarande mycket större än Cykelvasan.

Med det sagt om banan så finns det två vägar att gå. En safe och energisparande väg och en lite risky och energitappande väg. Antingen kör man sin MTB med dämpare och lite bredare däck och väntar in vädret till på lördag.

Safe:

MTB med dämpare och breda däck är det som gäller här. Då sitter man bekvämt och sparar energi då det inte blir så stötigt.

Blir det blött och man är bland dem under 400 strecket så bör man fundera på om det inte bör vara lite mer nabbar i däcket. Typ Continental Speed King om man vill ha bra fäste men ändå rulla hyffsat. Eller så kan man köra däck av typ Vredestein Black Panther (Xtrac) som både har lite fäste men rullar riktigt lätt.

Är det dock torrt så funkar det bäst med däck av typen "Semi Slick", Schwalbes Fast Fred är en klassiker som också är lätt. Tänk på om ni kör med lättaste varianten att ni har nya fräscha däck då de lättaste däcken i detta segment är ömtåliga.

Tänk också på att om ni kör med tätningsvätska i däcken så bör ni inte ha punkterat (och vätskan har tätat) på de däcken ni ska tävla med. Det skulle jag avråda helt från. Då däcket blivit försvagat och en tätning inte är så säker.

För er som kör tub så är banan väldigt säker och det enda extra ni kan behöva är en skumpatron, dock så tvekar jag att någon av er ens kommer att punktera... Om ni inte schabblat till det själva förstås.

Risky:

För dem som vill åka riktigt fort och har energi att ge/slösa så är det helstel MTB som gäller. Gärna med 29" hjul och smala däck. Vill man ha det riktigt lätt så kan man köra fälgbroms också och då kan man köra riktigt lätta hjul.

Kör man likt ovan så rekommenderar jag lätt nabbade däck (om ni kör smala och 29"), alltså inte "Semi Slick". Även om det är torrt. Det rullar så bra ändå och med den lilla anläggningsytan som blir med stora och smala däck kan det vara bra med lite mer nabbar för fäste.

Här rekommenderar jag tubdäck starkt då ni kan köra med mycket lägre däckstryck (runt 3 bar om ni vill vara safe och 2,5 bar om ni vill vara risky, gäller er run 70-85kg). Och tubdäcken är även lite mer punkteringssäkra.

En "hel-risky" MTB kan se ut som Jeppe 77s Gigantiska monster:

Som ni med tränat öga ser så kör Jeppe med högprofilshjul = Areo. Det är även Tufo Cubus fram och Primus bak. Riktig lätt var cykeln också och höll hela sträckan mellan Sälen och Mora.

Om jag kommer hem i tid från jobbet i kväll så levererar jag massa bilder från dagen då vi testade banan också. Lycka till för er som kör på lördag!

Orakad, Otränad och Omotiverad

Foto: Joakim Rissveds.

Men ändå ställde jag idag upp i Mörksuggejakten. Det var ett test för mig, ett test för att se om motivationen kom tillbaka. Motivationen till att satsa, träna och fokusera på cykling. En motivation som aldrig riktig har infunnit sig denna säsong. Visst det har varit kul att träna i vinter. Då jag varit nere i Belgien och härjat runt, vilket verkligen var helt fantastiskt roligt. Tack Mattias och Magnus i Team Kalas! Sedan har jag också snurrat runt ofantligt många varv på Velodromen, vilket också är ofantligt roligt.

Men när det kommer till att motivera mig att hålla ett träningsschema, fokusera inför tävlingar och framförallt åka till tävlingar. Så har jag ända sedan premiären i Mjölby haft en ångest och känt ett stort motstånd till att åka och prestera. När starten väl har gått så glöms detta givetvis bort men före och efter tävlingen så känns det mest jobbigt. Det har till och med varit så att jag bara kört en av två tävlingar på en helg för jag inte haft motivation till att "ligga ute". Det har inte blivit en enda övernattning i år. Jag har länge tänkt tvinga mig igenom säsongen och försöka få tillbaka suget genom att cykla.

Det har dock blivit tvärt om, jag har cyklat mindre och mindre. Och det har slutat med att jag bara cyklat när andra ska ut och cykla. Innan någon eller några veckor innan Borlänge Tour så slutade jag att träna strukturerat. Och jag kom till start på Touren med flera dagars uppehåll. Det gick som det har gått tidigare under säsongen, över förväntan bra. Efter Lida Loop har jag knappt tränat något alls. Det har mest blivit fikaturer och två besök på Ingarvet GP.

Igår var jag ute och nöjescyklade med min pappa och försökte lära honom lite hur man tar kurvor optimalt. Det var roligt och som vanligt är det trevligt att träna med pappa. Vi båda åkte upp till Rättvik idag för att båda köra "Suggan". Vädret var på topp och jag minglade länge runt och pratade skit med cykelbekanta. Något som är en av höjdpunkterna i år när jag varit ute och tävlat.

Tävlingen idag var årets hittills roligaste för mig, delat med Mjölby. Idag gick det sådär fort och jag gick på rött nästan hela tiden. Jag var aktiv i dragjobbet och det kändes sådär härligt att ta i för att jag var en av de piggaste i vår grupp, som i grunden bestod av Niklas Andersson och Fredrik Svärm. Vi kom ständigt ikapp och förbi cyklister. Några orkade hänga med runt i dragjobbet ett tag. Slitvargen Johan Landström bland annat.

Jag fick idag lagning av kungen av Gym; Stefan Määttä. Som levererade. Dock tappade jag den första flaskan vid andra fasta langningen. Och jag gick tom i ungefär 10-15 min innan jag kunde tigga till mig en av Robban Österlings flaskor, som hans sambo Sofia Reyier så snällt gav mig. Men det lilla gjorde att jag fick ordentlig kramp med 35km kvar att köra. En kramp som höll i sig hela vägen in till mål. Jag bet dock fast på Niklas hjul och hjälpte även till i dragjobbet. Sista 5 kilometrarna in till mål drog dock Niklas mest. Och vi kom ikapp och förbi Jens Westergren och Lars Bleckur med 1-2 km kvar. Jag lät Niklas komma i mål före mig som tack för dragjobbet och i mål kom jag som 15e man. Och var nog första cyklist med ludna ben i mål.

Helt ok för en Orakad, Otränad och Omotiverad trötting som jag.

Även att det var kul att cykla Mörksuggan så har jag beslutat mig för att ta ett uppehåll från tävlingscyklingen från och med nu. Jag ställer inte upp i MTBSM av den enkla anledningen att jag inte vill tävla och att det är SM då alla snabba är hemma och de flesta är dessutom toppade till denna vecka. Även att jag är talang och kan ha tur att komma runt utan att bli varvad. Så är det inget som lockar och är det något jag lärt mig efter min jobbiga höst/vinter. Så är det att våga säga nej och lyssna till det jag vill.

Jag kommer inte sluta att cykla. Jag kommer bara ta ett uppehåll från tävlandet. Kanske kommer jag tillbaka, kanske inte. Jag menar, det finns ju en höst full av cykelcross. Och det är skoj på riktigt. Sedan finns det en Velodrom där jag som av en händelse jobbar. Så, så lätt ska ni inte tro att ni blir av med mig.

I morgon åker jag och mitt Hjärta ned till Småland igen, vi känner båda att vi måste tillbaka för att kunna andas och slappna av. Två veckor kunde vi hålla oss borta. Och nu åker vi ned för att vara borta i två veckor. Semester på riktigt.

Jag gillar inte tempo

Så nu var det sagt och jag hade helst kört XC hela helgen i Borlänge, okej prologen går an. Men tempot är ett tempo för mycket. Det går inte hem hos mig, jag förstår inte kampen mot klockan helt enkelt. Samma visa år efter år. Tur att det bara är denna helg och SM som är Tempo.

Borlänge Tour för mig var:

Prologen:

Kom direkt från jobbet och hade inte kört banan, vilket var bra för då köttade jag på i alla möjliga och omöjliga linjer. Men det gick skit ändå, 14de blev resultatet vilket inte är ok. Finns inte så mycket mer att säga än så...

XCet:

Det är här jag kan min grej. När starten gick tyckte jag att det gick väldigt sakta och jag avancerade hela tiden uppåt i fältet, och lade mig bakom Jesper Dahlström som låg främst. Men sen gjorde jag misstaget att släppa in Micke Salomonsson och Fredrik Edin mellan Jesper och mig. Vilket gjorde att jag fick lite för mycket gummisnodd och brände mig så pass att omgivningen gungade.

Så jag åkte bakåt och hamnade i ingenmansland på 6e plats. Där låg jag några varv innan jag fick sällskap av ett gäng från Tullinge. Oskar Malmberg hängde på i mitt tempo och vi hade följe ett tag. Men det blev aldrig något riktigt samarbete förrän Fredrik Svärm kom ikapp oss. Då det var två varv kvar gasade jag och Fredrik på och Oskar tappade.

Jag kände hela tiden att jag blev piggare och piggare och visste precis var jag skulle göra en stöt. Med ca 1-2 km kvar till mål så är det en kort spurtbacke (den som är med på prologen) och där tappade jag min kedja då jag råkade växla ned till lilla. Inte så bra tajming precis. Men jag lade i överväxeln och jagade hårt. I sista backen innan mål kom jag ikapp två Fredrik. Edin och Svärm, den första åkte vi ifrån och Svärm tog tag i taktpinnen in mot mål (kanske för att göra sig av med mig). Så det blev en spurt som jag, för att vara ärlig, vann ganska lätt.

Men det betyder inte att jag inte fick lida för det. Shit vad illa jag mådde efter den spurten. Jag var helt och delvis okontaktbar i 10-15 minuter efter det. Men det var det värt. Jag gillar att spurta och spurtade in på en 6e plats. Vilket var skoj.

Tempot:
Gick idag i regn och lervällning. Jag var ganska trött och o-peppad. I och med att jag inte fick tillräckligt många sekunder på Svärm på XCet så låg han före mig i totalen. Och han kom ikapp mig ganska tidigt också. Jag försökte ta häng på honom men var för trött. Sedan kom Oscar Byhlinder ikapp och honom kunde jag ta rulle på. Vi kom ikapp Svärm som också hängde på oss.

Men sedan satt jag och sov så Byhlinder seglade iväg mot slutet. Vilket gjorde att jag var tvungen att hitta på något för att dryga ut tiden mot Svärm. Mitt ryck gjorde precis tvärt om och Fredrik kunde istället dryga ut mot mig.

Fredrik Edin som hade klappat igenom på XC och hamnat bakom mig i totalen hade idag en helt annan dag. Så pass bra att han gick och vann. Ganska häftigt och imponerande faktiskt. Det gjorde också att jag halkade ned en plats i totalen till 8de plats.

Borlänge Tour... Ja det är verkligen en hat-kärlek för mig. Grymma banor men helt fel upplägg för min smak. Men så är det, man kan inte få allt.

Vilken helg!

Jag har haft en fantastiskt omtumlande helg, på gott och ont. Jag hade en ganska dryg tågresa som ni säkert har läst om. Men när jag väl kom hem så blev det mycket bättre. Pappa bjöd på KessiaCoffe och vi satt runt köksbordet och hade trevligt. Mitt i allt kom Miro, min syster Emmas pojkvän, förbi. Han körde några gånger fram och tillbaka utanför huset och sedan ringde han mig och pappa utan resultat, då jag inte hade täckning och pappa inte vet hur man hanterar en iPhone...

Vi undrade alla vad han höll på med. Men så kom han tillslut ut ur bilen i kavaj med blommor och Whiskey i händerna. Vi undrade nu vad han hade i kikaren, det var väl ändå ingen som fyllde år?

Det var det inte. Utan han kom in och frågade direkt pappa om han fick tillåtelse att gifta sig med Emma. Alla bara gapade, för det var verkligen inte väntat. Men självklart fick han det och alla var väldigt glada. Mitt i allt så sa han sedan att han skulle kidnappa mig och dra iväg på momangen. Ännu en chock för min stackars Mamma som inte alls hunnit smälta allt. Men det var lugnt.

Vi båda åkte sedan hem till Emma & Miros lägenhet, och anledningen till att jag var tvungen till att följa med var för att Emma inte skulle bli misstänksam. Hon och jag hade nämligen bestämt träff direkt efter jag kommit hem. Så det var meningen att jag skulle komma hem till henne direkt. Vilket jag nu gjorde. Men Miro var med och han sparade ingen tid nu heller utan friade till Emma direkt. Och hon svarade Ja.

Se så fina de är ihop.

Efter det blev det stormiddag hemma hos oss med lammstek och potatisgratin. Vi satt uppe länge och spelade kort och pratade. Miro firade med Slovakisk plommonsprit, men jag höll mig till ett glas druvjuice... En underbar kväll och en rolig vändning på min dag.

Lördagen bjöd på en dålig start med en träning som inte gav mig något, jag var trött och energilös som tidigare i veckan. Men min Mor är klok och sa att det nog måste vara pollen igen. Jag har haft problem med det de senaste åren, och då speciellt när björkarna slår ut. Jag hade inte ens tänkt på att det kunde vara pollen, men när hon sa det så blev det så självklart. Hon är smart min Mamma.

Efter träningen så gjorde jag mig i ordning och åkte till en gammal barndomskompis tillika gammal granne; Johanna. Vi är nästan lika gamla, bara det att hon är född i november och jag i januari. Så vi har gått i olika årskullar, men vi umgicks mycket när vi var små och fram till jag slutade högstadiet. Och det är alltid lika trevligt att träffa henne och sin Andreas. Lätt och ledigt samtalade vi bort 2 timmar på ett naffs. Det är roligt att det alltid känns så lätt att umgås, även att det var flera år sedan sist.

Tiden flög som sagt iväg och jag var tvungen att avsluta för att hinna till "förskivan" innan klassåterträffen. Vi var ett grabbgäng i klassen som höll ihop väldigt bra genom hela högstadiet. Så vi passade på att träffa varandra lite innan för att komma ikapp. Mycket trevligt måste jag säga, och jag smider faktiskt planer på att försöka få till en träff för dem uppe i Falun. Det vore grymt.

Så klart glömde vi bort tiden när vi satt där hemma hos Robert och det var plötsligt dags att skynda sig till "Puben". En lokal i, det för Blomstermåla sett, väldigt stora Folkets Hus. I Puben har jag varit många gånger på mellan och höstadiedisco. Och jag kände direkt igen doften när jag kom in. Något annat som jag också kände igen var alla mina gamla skolkamrater. Vissa hade inte förändrats alls. Vissa hade förändrats ytligt men inte på insidan och andra tvärt om. Men jag kände igen alla och hade en fantastisk kväll som jag kommer att minnas länge.

Per och Johan hänger i den nya baren i "Puben".

Klassen dansar i "Puben".

Jag gick till sängs 20 över 12 men kunde inte somna förrän efter ett, lite jobbigt med tanke på att jag skulle upp igen redan 04:45. Då gick bilen mot Skövde, men det var pappa som körde så jag kunde sova lite.

Innan start kände jag igen min trötthet men i starten gick det ändå ganska bra och jag kunde lätt hänga med.... Tills jag gick på rött och över. Då fick kroppen en chock och lade av. Motivationen försvann och energin likaså. Jag såg till att hamna i grupper så att jag kunde motivera mig lite i alla fall, och det gick bättre och bättre. Jag fick igång kroppen och kunde börja att trycka på. Dock höll inte min kassett så bra för trycket... Jag lyckades knäcka och slita sönder den så att enbart dyngen och lättaste fungerade.

Som om det inte var nog så slutade oken i bakbromsen att gå tillbaka vid ett dynghål. Vilket resulterade i att beläggen slets upp på nolltid och metallen åt upp hela bakskivan. Något som jag inte upptäckte förrän jag stannade och kollade varför växlarna inte fungerade. Tydligen så hade det slagit stora gnistor om mig de få gångerna jag bromsade.

Haveri:

När jag såg allt detta så beslutade jag mig för att bryta, det var inte värt att kanske inte kunna komma runt på en halvkass placering. Trist men ändå inte, då jag funderat i de banorna direkt efter utförskörningen mot banvallen. Det är aldrig roligt att bryta en tävling, men idag hade jag inget större val.

Nu kanske ni tror att min helg startade och slutar i moll, men så är inte fallet. Snart är jag hemma hos mitt underbara hjärta som peppat upp mig sedan jag kom i mål idag. Det vi har är verkligen speciellt och något jag aldrig känt tidigare. Min helg slutar där jag allra helst vill vara hos min Jenny.

Urladdning

Jag belönades med en vacker solnedgång på väg hem igår.
Kortet är taget med min mobilkameras panoramafunktion.
Klicka på bilden för att se den större (rekommenderas).

Oj vad det tog på mig att tävla och köra bil igår. Har varit helt slut idag, typ bakis. Trött i huvudet från +60mils bilkörning och trött i kroppen efter 3,85mils cykelkörning...

Många har frågat varför jag inte körde idag också när det ändå var Sverige Cup i Tidaholm som är typ granne med Hjo (där tävlingen var igår). Svaret var och är fortfarande att jag prioriterar Billingeracet och Långloppscupen före (Sv) Kalas Cup XC. Och med tanke på att jag jobbar heltid och att jag vanligtvis tar lång tid på mig att återhämta mig från dubbelhelger, så valde jag att köra lördagen och vila upp mig idag.

Detta var något jag lärde mig i fjol när jag jobbade 100-150% och tävlade. Jag orkade inte med att göra mitt jobb fullt ut efter en hård helg och än mindre hann jag med att återhämta mig till nästa helg. Så man kan säga att jag är lite klokare i år.... Hoppas jag.

Tävlingen igår då? JO den gick ganska fint faktiskt. Jag hittade dit för det första... Men på något konstigt sätt sköts starten 15 minuter ändå, precis som förra Sv. Cupen. Det kanske är en ny policy som uppkommit efter Bleckur och min fina prestation i Mjölby? Det gav mig lite extra uppvärmningstid i alla fall, och så konstaterade Micke att jag nog skulle sätta på nummerlappen på styret. Jag som trodde att jag slapp detta då det bara var 19 anmälda...

Hur som helst så gick starten och jag stod tack vare Mjölby i främsta startled, så jag behövde inte anstränga mig alls för att få en bra start. Och bestämde mig för att lägga mig på Håkan Löfströms hjul och låta Mattias Wengelin hålla i taktpinnen längst fram. Det visade sig vara ett bra val då Mattias sköt iväg som en kanon och Håkan hade mer min takt i kroppen.

Sedan kom ett gäng ungtuppar från Allebike och körde om Håkan och mig. Det var Oscar Byhlinder och Alexander Blomqvist som hade bråttom. Vi hängde inte på dem utan väntade tills Fredrik Edin kom ikapp, då slängde jag mig direkt på hans hjul och trampade med. Sedan kom skogen och stenar och rötter, där jag faktiskt hängde på "Seglarn" rätt bra. Trots att jag inte hade kört banan och att han hade heldämpad.

Men när det gick uppför så tappade jag honom och Micke Salomonsson kom ikapp istället. Jag släppte förbi honom då han hade rätt bra fart. Allt detta hände på första varvet och sedan låg jag där i ingenmansland och körde för mig själv. Vilket ändå var väldigt skoj. Och det pga. banan som var den roligaste XC-banan jag kört på. Konstant stig, doserade kurvor, snabba utförslöpor tight mellan träden, korta och långa backar, hopp och så en hel del rötter och sten. Underbar bana.

Dock var det lite väl tilltaget med 7x5,5km för mig denna dag, och även för en hel del andra. Banans karaktär gjorde att det blev väldigt tufft efter ett tag. Och jag var så trött när de ringde för sista varvet att jag hellre velat lägga mig ned och bryta. Men jag tog en PowerGel med koffein och tömde hela sista flaskan med energidryck. Vilket gav mig tillräckligt med kraft för att komma i mål och det som 6a. Samma placering som i Mjölby alltså. Det ska bli intressant att se om jag kan prestera bättre.

Är det någon där ute som sitter på några bilder från lördagens tävling så får ni gärna skicka dem till mig på oscar[snabelA]oscarekstam.com. Och har ni några frågor kan ni skicka till den mailadressen också så svarar jag på allt mellan himmel och jord. Ha en fortsatt trevlig söndag!