måndag 2 december 2013

Jag är inte dyslektiker men ibland har jag det svårt

För er som inte har facebook eller av någon anledning inte är min vän där så tänkte jag även delge er vad jag skrev där idag, och utveckla det lite till:

"Var på utbildning om förvaltningslagen i fredags. Såg nu att jag antecknade 9 A4-sidor i strl 12 och Times. Hade aldrig skett utan iPad. Jag hade problem med att skriva när jag gick i skolan, jag har det fortfarande. Då var långa utvecklade meningar och texter ett enormt problem för mig, även meningsbyggnad och böjningar av ord. Men på något sätt så går det bättre och snabbare att skriva elektroniskt för mig. Vändningen i mitt skrivna språk kom på högskolan då jag började skriva blogg och på så sätt stimulerade mitt skrivande. Vilket även smittade av sig på mina uppsatser. 

 Kände bara att jag behövde dela med mig detta på min fikarast. Kanske driver det någon annan vidare att ta tag i sina svårigheter och få inspiration. Övning ger färdighet och med rätt hjälpmedel samt en dos beslutsamhet kan man komma väldigt långt!"

Jag började alltså skriva blogg och även lite artiklar på nyhetssidor samt givetvis uppsatser, och det elektronisk år 2004. I och med att jag började öva mitt "skrivna tal"genom bloggen/hemsidan så kom jag att få ett eget språk och flöde i skrivande. Jag övade mig att uttrycka mig själv fritt där. Och i artiklar och uppsatser vande jag mig att konstant utsätta mig för konstruktiv kritik (och ibland ren och skär kritik så klart). Båda dessa parametrar utvecklade mig enormt.

För jag har aldrig riktigt haft svårt med att uttrycka mig, i tal. Kanske inte så oväntat för er som känner mig eller träffat mig då jag stått på en scen eller hållit i en mick... Men när jag gick i grundskolan så hade jag alltid svårt att läsa och skriva. Det tog (och tar fortfarande) lång tid för mig att bearbeta en text. Jag kan läsa både snabbt och långsamt men ofta stannar jag upp och undrar vad jag läste för ett stycke sedan och hur hänger det ihop med det jag läser nu? Jag får ibland läsa om stycken i böcker några gånger innan jag på riktigt läst vad som stått. Och ibland läser jag saker som det inte alls står, min hjärna förhandstolkar och spökar lite med mig.

Men jag har lärt mig mina tekniker och jag har gjort det själv. Och det bästa jag har gjort är att börja skriva en publik blogg. Då får jag både tänka igenom vad jag ska skriva men ändå låta det flöda fritt. Jag har även också försökt att lära mig den rätta handfattningen på tangentbordet, men vissa av mina fingrar styr helt enkelt inte. Något som jag är bättre på är att titta på skärmen när jag skriver och inte på mina fingrar. Och det gör verkligen underverk för min förmåga att exempelvis hosta ur mig nio sidors anteckningar från en endagsutbildning i förvaltningslagen. Alltså ett tips till er som har det lite svårt som jag.
Något annat som faktiskt hjälpt mig med min stavning och böjning av ord är den elektroniska rättstavningen. Inte auto-rättstavning (auto correct) utan bara vanlig hederlig röd- eller grön-understruken text som markerar ett fel. De upprepningar som blir där har hjälpt mig att stava rätt till ord som jag konstant stavade fel tidigare. Och tipset där är att inte låta stavningskontrollen rätta era fel utan skriv om orden rätt själva, då sätter sig stavningen i fingrarna till slut.
Särskrivning är en annan sak som jag fortfarande har svårt med, speciellt då jag ett tag jobbade med Engelsk skrift och tal. Men jag blir lite bättre där varje dag som går och det har jag främst min vilja att låta andra korrekturläsa mina texter för. Det är kan ibland kännas lite svårt att få en text "sågad" med massa sär skrivningar och menings uppbyggnads fel... Men jag lär mig av det på samma sätt som stavningskontrollen, repetition.

Så det visste ni förmodligen inte om mig då jag likt ovan ofta trycker ur mig mastodontinlägg och producerar rapporter med långa utläggningar. Men sådan är min bakgrund och så har jag lärt mig själv att utvecklas och bli bättre. Att jag skriver så mycket nu antar jag har att göra med att jag nu inte vet hur jag ska sluta. Det är ett konstant flöde som jag har kommit att älska att dela med mig av. Hoppas att ni gillar det också.

1 kommentar: