Sista passet på Velodromen

... För året, gjorde jag idag. Det blev ett lunchpass med mycket sprint då vi var tre stycken och så var det David som höll i passet.

Vi får väl se om jag får komma tillbaka nästa år med tanke på strumporna. Tur att V-drome:en är snygg och väger upp det hela.

Deffning på G?

Ett kort taget på mig för några veckor sedan, vinkeln och den hårda blixten gör att jag ser väldigt smal ut. Sliten har jag också fått som kommentar. Och allt stämmer nog idag förutom det med smal då, men vi får se hur magen utvecklar sig. Nu börjar jag känna mig frusen också och magsmärtan går i vågor och med det följer illamåendet efter i svallvågorna. Hur som helst så gillar jag ändå bilden ovan, den tilltalar mig på något sätt. Vad tycker ni?

Ett fint resultat

Se så fiiin jag är nu, det ska dock i mer färg i botten på min utväxt. Men det löser jag och Linda nästa onsdag. Fantastiska tjejer de där på 90 grader. De rekommenderas verkligen om ni vill bli fina.

Nu ska jag ut och ta en fika med en annan fiiin människa, min Jenny. I kväll väntar sedan en grabbkväll på Åh med Nilsson, Darvell, Teledahl, Mättää och Lind. En underbar eftermiddag/kväll väntar.

Vad händer för er en onsdag som denna?

Det kom ett paket

Nice! Helt nya (fast gammal modell) Dura Ace hjul, direktinflugna från Bike Pro, med finfina tuber OCH en splitter nya Dura Ace kassett. Nu fattas bara resten av cykeln. När den kommer, vilket märke, färg, modell och sort av cykel får vi se. Inget är bestämt än, jag bygger utifrån hjulen helt enkelt.

Som ni kanske förstått så har jag hamnat i Facebook-träsket och jag konstaterade nyss att min super-farfar var före mig in på FB. Han är alltså mycket coolare än mig.

Och när vi ändå är inne på coolt så har jag idag börjat få fram en tydlig och klar tanke om en ny design på min tävlingsdress. Jag har pillat med den då och då hela dagen och den börjar verkligen bli grym. Dock så har jag stött på patrull i övergången mellan tröja och byxor. Där är det svårt att få det snyggt och följsamt. Men det löser sig.

Resten av dagen har jag umgåtts med mitt hjärta och vilken dag vi har haft. Jag är kär upp över öronen i denna fantastiska kvinna!

Make my wallet bleed

Föregående (inläggs) cykel vars sadel får mig att blöda finns på North American Handmade Bicycle Show i Virginia. Jag surfade in på deras sida och hittade skapelsen ovan, hade jag haft tillräckligt med pengar på kontot hade denna beställts DIREKT! Jag är inte bara svag för mörkrostat kaffe, jag är extremt svag för singlespeeds 29er. Speciellt när de är, som denna, kittad med toklätta hjul. Så jag säger det igen. När jag lagt det seriösa tävlingscyklandet på hyllan så ska jag bygga mig en SS29er att bara cruisa runt med och dricka öl. Min hoj ska dock har Riserstyre, det är också fett coolt.

Status från dagens klädshopping: Svart snyggt snett V-ringad T-shirt, Svart snyggt läderarmband, Svart snyggt halsband med ett kors på. Allt under 500-lappen, så än blöder inte plånboken. Och tack vare Jenny så kommer jag se extra snygg ut ikväll.

Jag landade ett gäng Rusky Brusky till Christian också. Det kommer bli en lyckad kväll.

Min farfar är grym

Jag har ju skrivit om min grymma farfar förut (om ni missat klicka här). Han håller sig uppdaterad och kan med den nya dataåldern ganska bra. MSN, Skype, ATG via nätet och aktier är inga problem. Inte heller att manövrera sin Iphone, den var grym för att han kunde hålla sig uppdaterad på sina aktier. Och så var skärmen så stor med tydliga tecken.

Det är inte bara så att han hänger med i tekniktiden, han hänger med i mode och stil också. Hemma i hans, eller Hans som han heter, tv-rum står ett par grymma soffor och fåtöljer i blodrött. Fint ackompanjerat med en grå-vit fondtapet och en pianosvart LCD-tv. Hans är 83år gammal, och jag är alltid lika imponerad.

Nu har han slagit till igen. Ni kanske minns att jag frågade om någon ville skänka mig en micro. Farfar skänkte mig en helt ny. Jag tänkte mig någon vanlig vit standardvariant. Men när jag hämtade ut paketet på posten blev jag positivt överraskad. Rostfri med svart menypanel och spegelglas i luckan. Så läckert och den passade in som handsken i mitt kök, som snart känns någorlunda klart:

Tack farfar!

Huvudsstadsstrumpor

Foto: Henrik Öijer

Vid helgens crosstävling i huvudstaden så tonade jag ned strumporna lite, men budskapet var där ändå. Vad tyckte ni om detta? Och vad tror ni om nästa strumpa?

Lidköping blir nästa modestop, vilket också blir mitt sista deltagande i CX-cupen för i år. I Göteborg (Okej Borås och Alingsås) på SM och CX-finalen står jag nämligen vid sidan om och snackar i stället. Precis som i fjol.

Mode med blandade känslor

Publiken gillar min stil. Foto: Henrik Öijer

Det verkar som att strumpor väcker känslor. Precis vad jag var ute efter. Jag känner att det är dags nu. Det är dags för något nytt, något roligt, något utanför boxen. Cykelmode är svårt att göra snyggt. Tempodräkter i all ära, men hur snyggt är det egentligen? Och så det här med att man inte får ha skärm på hjälmen, för det är inte snyggt. Vem säger det egentligen? Jag tycker det är snyggare med skärm än utan. Hjälmen och ansiktet ser inte så "rumphugget" ut med en skärm, det blir mindre "svamp" över det hela. En åsikt jag delar med några utanför cykelvärlden.

Som hjälmen så är ju vissa klädesplagg nödvändiga i cykel. Lika så är handskarna. De skyddar och värmer, ibland så torkar de bort svett och annat smuts i ansiktet. De fyller en funktion. Men hur snyggt är det med kortfingrade handskar? Man ser ju bara ut som en skrotlyftande gangster, minus de biffiga överarmarna då. Okej det är ju cykelhandskar och de fyller en funktion. Men jag gillar dem inte helt enkelt. Jag kör faktiskt helfingrade handskar på LVG eller inga alls.

Och så var det det där med strumporna. Varför kan man inte ha långa strumpor? Hur många av er går omkring till vardags och fest i jättekorta vita strumpor? Okej mina regnbågsrandiga strumpor (som egentligen är Marias) matchar ju inte lika bra som de vita med två gröna ränder. MEN måste det matcha? Jag tycker inte det. Jag bar de regnbågsrandiga för att markera en ståndpunkt. Det var lite skratt och dåliga kommentarer om längden på mina vit/gröna strumpor när jag körde Kumla. Så för att visa att det är långa strumpor som gäller så provocerade jag lite. Eller ja jag gillar de färggranna strumporna, men jag hade känslan av att det inte skulle delas med den inskränkta och gamla synen på cykelmode som finns i Sverige.

Men så är det ju. Alla sporter har sina inofficiella klädkoder som man måste följa för att passa in i mallen. Cykel är väl en av de mer strikta och också väldigt konstiga.

Jag gillar inte trångsynthet och mallar man måste följa för att passa in. Visst vi människor gör på detta sätt för att kunna placera personer i fack. Detta för att lättare förstå personer och handlingar och för att undvika en rädsla om att inte veta. Men med trånga fack och små marginaler så kan avvikande beteenden skapa onödigt drastiska och olyckliga händelser. T.ex. den lilla tidningsartikeln om bögstrumporna. Ska man dra det lite längre så har människor blivit fysiskt skadade för mindre. Bara för att man inte passade in i mallen och gav upphov till rädsla/ovetskap. Jag måste bara passa på att påpeka att jag inte alls tog illa vid mig av Tommy Johanssons beskrivning av mina strumpor. Vi känner varandra för väl för att hysa agg.

Med mitt oerhört drastiskt avvikande val av strumpor så vill jag bända lite på mallen för cykelmode. Jag Tycker att långa och färgstarka strumpor är snyggt. Därför kommer jag fortsätta använda mig av dem. Mallen för hur man måste vara stoppar inte mig för att bära det Jag tycker är snyggt.