Det är lätt att bli negativ och tröstlös när regnet öser ned och piskas mot rutorna med kraftig vind. Tur då att jag har onsdagens fantastiska cykeltur i minner fortfarande. Tänkte dela med mig av den dagen så att ni också kan få det lite soligt i regnet (för det är väl inte bara hos mig det regnar?).
Vi samlas klockan 18:00 i Långehäll och sedan är det "HappyRide", dvs att vi kör och väntar in alla efter varje tufft parti. Rätt direkt från start fick jag denna läckra bild på mig själv, när vi var på väg till dagens tuffaste parti x2.
Flera från Ålems CK däribland min pappa; Börje (längst till höger stampandes i bild) hade noterat en möjlig ny nedfart vid deras högsta punkt i motionsområdet. Jag har åkt i det motionsområdet sen jag började cykla, runt 1998 och faktiskt missat denna härliga nedfart helt och hållet. Men så var det ett tag sedan jag var där och cyklade också (senast var nog 2005), och nu har de röjt i området så den nya nedfarten blottats. Grabbarna tyckte dock att det var lite för mycket spetsiga stenar, även att jag tyckte det skulle vara så. Men det är ju "deras spår" så jag gav dem några tips på vilka stenar som skulle vara kvar och inte... Och sen gjorde de precis tvärt om. På bilden ovan står jag och fotar nedåt i mitten av nedfarten...
...Och på denna bilden (ovan) så fotar jag uppåt från samma ställe. Man var alltså först tvungen att åka ned på en blottad berghäll, med mossa så klart (det är alltid mossa och halt på berghällarna här). Sedan är man tvungen att trixa sig igenom lite bergskross för att komma utanför berget och åka längs med det i resten av nedförslöpan. Precis som jag gör här:
Det var rätt brant i början och i och med att man var tvungen att svänga ut och ned från berget in i stenkrossen så gick det inte att åka för fort. För då åkte man lätt ut bland träden och resten av bergkrossen mer till vänster om nedfarten. Men låg man bara långt bakom sadeln så kunde man gasa på rätt bra, som ni ser ovan.
Här ser ni Henke i stenkrossen mitt i partiet mellan berg och resten av nedfarten bredvid.
Här är Pappa Börje på samma ställe, där ni kan se hur stora stenarna var. De räckte hälften upp till navet och var så spetsiga att det inte gick att åka över. Då tog vevpartiet i. Det var ca 4-5 sådana stenar plus 3st stubbar av samma karaktär i nedfarten = Buskul!
Här är Henke i övergången igen, lite snabbare denna gång.
Och så avslutar vi på en bild längre ned i sluttningen där jag fick för mig att göra en wallride. Dock kom jag på det för sent och kom bara upp 2-3dm. Alltid något.
Smålands-skogar är ju inte direkt kända för att vara ljusa, utan mer tvärt om. Men det är rätt mysigt och har man tur blir bilderna bra.
En till bra, mörk bild. Dock är det något flygfä eller liknande som kommit för nära linsen...
En suddig bild vid "Gölen". Här går en av de mer tekniska och fantastiskt roliga stigarna. Det var även där vi tränade på att komma över en rot; 10 sätt att ta sig över en rot. Denna stig går även vacker längs vattnet... Om man nu har tid att titta åt sidan...
Slutet av "Göl-stigen" även kallat "Den blåa" ser ut som ovan. Man susar snabbt och läckert fram på en lätt slingrande stig tätt omgiven av härliga ormbunkar och höga tallar.
Om man vill ha lite extra skoj kan man efter "Göl-stigen/Den Blåa" ta sig an en serie mot och medlut som slingrar sig tvärs över en grusväg ett flertal gånger. Varje gång på väg ned och över vägen bjuder på en flygtur. Jag hann inte riktigt få den bild jag ville här men bjuder ändå på en flygande Niner.
När vi var klara så belönade moder natur oss med ett enastående vackert himmelspel.
Tre vackra motiv får avsluta detta inlägg; Ninern, Naturen och Natten (som ses annalkande i den vackra solnedgången).
