Förra årets tredje sista dag i bilder

Det var minus 15 grader i skogen. Cykelturen tog 2 timmar och vi frös bara lite om fötterna. Resten värmdes upp av naturens skådelspel och cykellycka. Nedan är ett försök till att återge det. Bilderna får tala för sig själva.

Det närmaste utecykling jag kommi helgen

Var en tur ute i den kolsvarta oupplysta trädgråden med Egon. Han gillar ficklampor och var som i extas när han fick ha min kinalampa på några tusen lumen. Först hade han den på hjälmen med inställningen att han skulle cykla. Men sen fick han syn på grannbarnet och så blev det kurragömma i mörkret istället. Jag var med hela tiden och busade.

Får nog bli en cykeltur i mörkret för mig framöver också. Kanske den enda möjligheten för mig att få till utecykling dessutom. Det finns ju en reflexrunda i Långehäll dessutom. Nyfiken? Sök på Kalmarsundscykling på facebook för mer info.

#Farsdagsgrusvägsrally

Kom på att jag inte delgav rundan som jag var ute på i går. Mitt dimmigt härliga farsdagsgrusvägsrally. Svårare än såhär var det inte:

Det kom ett paket, och här är det nyåkt och smutsigt

För Er som hänger med mig i svängarna på mina sociala medier så vet ni att jag för två helger sedan stod helt crosslös då jag dels sålde min ack så lätta och fina Cannondale SuperX, och att jag var tvungen att lämna tillbaka den sköna och bettiga Canyon Inflite Al 9.0 som jag fått demoköra. Jag grät ut lite på Facebook och snart var trösten i hamn. I tisdags stod den innanför dörren när jag kom hem. Öster Cykel i Jönköping kunde inte stå ut med att se mig crosslös, så det blev en helt ny Cannondale SuperX... Igen. Denna gång med skivbromsar istället, men tyvärr inte med tubhjul... Än. Det tog mig en vecka att packa upp den, linda styrlinda och sätta på stänkskärm fram. Det senaste gjorde jag när jag skulle ut idag, och det för att det vankades timmar i väta. Jag köpte till ett par smidiga SKS RaceBlade som man enkelt kan ta av och på när det behövs.

Idag var det fars dag och jag fick sovmorgon men bytte den mot en långtur på nya cykeln istället. Ett lätt val. Upp klockan 07:00 och färdig för att dra 08:15. Fast jag hade glömt bort att montera skärmar så jag fastnade en liten stund med några svordomar och lite böjande men sen var det full fart. Och så här såg det ut:

Första smutsdroppen kom efter 50meter...

Älskar handskarna från GripGrab. De är inne på 6de eller 7de vinter. De har varit med på att från cyclocrosstävlingar till isigiga vinterpass till meckhandskar vid belgiska crosstävlingar. De funkar fortfarande trots att de har fått olje-, högtryckstvätt-, och otaliga olika tvätt-behandlingar. Magiska.

Ser arg ut men är glad inombords. Jag lovar.

Billigt?

Många raka vägar kanske ni tror, men det är bara som det ser ut.

#trycksladd i löv! som jag längtat 

Kurvig grusväg eller gammal rak banvall... Dessa val grusar mitt maskineri...

Det gick som på räls med en upphottad gammal bekant.

Drog en Hellride och det där med tidningskändisskapet...

Men hej hallå där!

Det var länge sedan sist, men för er som vill hålla er lite mer uppdaterade om mitt liv så får ni gärna följa mig på mina sociala medier. På instagram är jag mest aktiv, sedan på twitter och sist på facebook. Och det av den anledningen att jag gillar bilder och ogillar skräp... Så var det sagt. För er som inte vill vara del av sociala medier så kan ni ändå följa mig och det genom mitt instagram och twitterflöde i högermenyn.

Hur som så har jag faktiskt inte haft tiden att skriva på bloggen och så har jag heller inte cyklat så mycket. Näst senast gången jag cyklade ordentligt var den 14 augusti då jag gjorde en "Photoshoot" på crossen till en artikel i senaste upplagan av Bicycling (nr 9, 2014).
Så här blev resultatet:

Köper ni tidningen så kan ni även läsa vad Fredrik Eriksson har att säga om mitt pass, bra eller inte?

Ungefär en månad innan dess den 17 augusti var jag ute på en lång fin MTB-tur som också resulterade i bilder till en cykeltidning. Den gången var det Allt om MTB (nr 4, 2014) som skrev om våra MTB-spår i Långehäll. Och hur man kan med små medel och ett gott samarbete komma väldigt långt:

Så man kan ju säga att när jag väl cyklar ute så gör jag det ordentligt på alla plan. Sedan är jag faktiskt inte stillasittande däremellan utan jag har faktiskt haft en inloggning på datorn (som är bytt nu) som löd: "Träna2ggrV". Ett mantra som trummades in flera gånger per dag i början av september då jag var åter på jobbet. Vilket resulterade i att jag fick in rutinen att träna på lunchen tisdagar och torsdagar. En dryg halvtimme blir det allt som oftast och det är 4x4minuter (just nu på 300 monarkWatt) och rejsettor (just nu 1min på 370w och 2min på 230w gånger 5 eller 6).

Men så har jag faktisk lyckats att komma ut och cyklat i oktober också och det var förra helgen då jag styrde kosan mot Kevershäll för att få smaka på lite riktigt utmanande stigcykling. Så här såg det ut på Strava (där ni för övrig också kan följa mig om ni har lust med det):


Och så här såg det ut genom min kameralins:

Jag fick med mig pappa på turen. Vilket var riktigt trevlig. Sista turen på ett långt tag tillsammans då han nu har dragit sig ned till Cypern. Ha det gött i värmen pappa och tack för ett fint och minnesvärt pass! Kul att fortfarande kunna dela favorithobbyn tillsammans med dig.

Tighta skrevan... En dag så kanske jag lyckas komma igenom cyklandes. Men det blir nog inte i den närmsta framtiden då mitt nya projekt har ett än bredare styre....

Mäktigaste utsikten i Mönsterås kommun? Vyn över fina skogen med kalmarsund och slottsruinen i horisonten. 

Är en ganska mäktigt brant och hal häll upp till denna utsikt också. Men med feta sulor och lite jävlar anamma så går det.

Pappa duckar under en gren.

Och rullar vidare mot det som var dagens attraktion för mig:

En snäv passage i en stenskreva blev ett utmärkt tillfälle att öva på wallride och få tillbaka velodromfärdigheterna. Jag fick faktiskt ett enormt velodromsug av denna lilla kant.

Pappa dundrar nedför hällen i full fart. Denna nedfart, min lilla wallride och åkturen under grenen är delar av den nya nedfarten som jag har hittat. Riktigt lovande då den lutar lätt nedför hela vägen. Inte som de andra nedfarterna som är ganska branta och korta. Hade det inte varit för att det är ett naturreservat så hade man kunnat göra massa roliga och mycket längre nedfarter på Kevershäll. Men nu får man/jag vackert nöja mig med de stigar och leder som redan finns. Och det gör jag så gärna:

... För de är både utmanande och snabba.

Nästan två timmar var vi ute, fast det var bara en timme av de två som vi rullade så pass på hjulen att det registrerades som träning. Men det spelar mindre roll när det är så fint.

Det var allt för denna gång. Nästa gång så blir det information från någon annan gång...

Nyhetstorka i bloggen men inte i verkliga livet

Det var ett tag sedan sist, men tro inte att jag legat på latsidan för det inte. Jag är redan inne på tredje veckan på jobbet och allt tuffar på i allt snabbare takt både där och hemma. Det är nu jag verkligen uppskattar de två månader jag kunde vara hemma tillsammans med hela familjen. Men det är också skönt att komma in i en vardag. För oss alla.

Vardagen på jobbet har varit fullspäckad. Här är ett axplock av det som tagit mest tid och energi just nu (klicka på bilderna för större upplösning):

Jag har även passat på att köra lite lunchpass på tisdagar och torsdagar. Börjar nästan bli en vana. Tyvärr bryts den av en heldag med möten i morgon. Och på fredag åker jag till Ulricehamn för finalen i Mitsubishi MTB Challenge, Västgötaloppet. Sista uppdraget i långloppscupen för mig detta år, men inte sista speakeruppdraget i år. Det vankas ju CX-cup och speakeruppdrag för min del även i år. Nästa helg tänkte jag dessutom passa på att tillämpa det där med utomhuscykling. Ålems CK kör "sin sista tur" och har bjudit in mig att följa med från Ålem till Kalmar längs Kalmarsundsleden på MTB. Så det ligger på.