Fastnade i ett träd på dagens grönvintriga pass, bilder!

Fick mig ett härligt vinterpass(?!) idag. Förmiddagen var fri och jag hade stämt träff till klockan 09:00. Klockan 07:00 kom Egon in till oss klarvaken och sen var jag igång. Konstigt nog så åkte jag inte ut redan när jag var klar 08:30 utan drog ut på det så att jag exakt skulle komma ut vid 09:00. Extra timmar i sadeln hade ju varit en härlig bonus för mig men jag antar att ränderna från min elitsatsning inte gått ur än. Bestämd tid är den man kör även om bestämd tid är att åka ut en halvtimme före alla andra. Men det hade jag ju inte bestämt mig för...

Det blev en halvlång halvjobbig tur i något som mer liknade vårväder. Konstig vinter vi har just nu. Men det är bara att tacka och ta emot. Tre till fyra grader varmt och halvhårda stigar, lite blöta i och för sig men inte så pass mjuka och blöta att risken för att köra sönder fanns. Vilket vanligtvis är fallet på vintern om det är snöfritt.

Benen var tunga idag men väl inne i skogen på stigarna så kändes inte det. Dock så var det lite ringrostigt och cykeln beter sig lite annorlunda i kallväder än mot sommarväder. Dämpningen är inte lika exakt och däcken är inte riktigt lika följsamma. Fast värst är nog förarens seghet och feghet. Det var ett tag sedan jag åkte teknisk stig snabbt, så det behövs lite mer träning tror jag. Får bara se till att komma ut nu när naturen bjuder upp till dans.

Det var halt men härligt på hällarna idag, det gled bra på många sätt...

Här gled det dock för bra och jag fastnade med cykeln i trädet...

Världen kändes bara för skum  så jag var tvungen till att byta beaktningsvinkel:

Klättrade upp i trädet och tittade ned på cykeln där på marken men märkte ganska snabbt att världen var upp och ned:

Eller snedställd är nog ett bättre ord.

Tada! Rotvälta delux!

Det häftigaste är att man knappt märker av rotvältan då stigen bara naturligt går över på en stenhäll, som det finns gott om i området. Skulle man fokusera 100% på stigen skulle man aldrig reflektera mer än att stigen går över en stenhäll... Men det ska mycket till om man ska kunna klara av att köra originalstigen på rotvältan.

2013års sista pass på Strava och i bilder

Sjukaste och bästa semestern

Innan julafton så var Egon hängning efter julafton var jag hängig i tre dagar och Jenny åkte på värsta dundersjukan och har varit sängliggandes sen juldagen i princip. Efter julafton gjorde vi inte många knop. Egon hade precis blivit frisk och var inte 100% energiknippe men sen tog det fart. Och jag kunde där och då konstatera att Jenny har betydligt bättre barnfamiljekontaktnät här än vad jag har. 

Så en dag spenderade vi på ICA Maxi, tillsammans med alla andra som skulle handla upp mellan helgerna. En annan dag spenderade vi på vattenpalatset och härjade som alla andra barnfamiljer som också behövde fylla mellandagarna med aktiviteter. Ja vi var ju inte hela tiden på ICA eller Vattenpalatset. Handlingen tog väl en timme och badet två. Men räknar man in tiden det tog att ta sig dit också så försvann en halv dag ungefär. 

De två aktiviteterna är de mest planerade och tidsslukande aktiviteterna vi har gjort, jag och Egon. Sedan har vi mest hängt och busat tillsammans. Kvalitetstid kallas det.

Finns inget bättre än att göra inget tillsammans och bara njuta. Som idag efter att han hade sovit på dagen så var han lite grinig och kelsjuk. Så han fick halvligga i min famn vid köksbordet och då och då fick han i sig en havrepuff. Han låg där säkert en kvart. Fick mig att tänka på hur han låg på mitt bröst direkt efter födseln. Samma känsla då som nu, äkta kärlek.

Perfekt semester helt enkelt.

Egon tar tag i träningen istället för mig

Självklart så fastnade förskolans förkylning även på mig och det lagom till julaftons kväll. Juldagens härliga MTB-tur med efterföljande utegymmande uteblev således. Men jag var ändå tvungen att åka till Timmernabben och Blomstermåla för att ta bort avspärrningarna på gymmen. Så vi åkte hela familjen och Egon fick ta med sig cykeln. Så i Blomstermåla motionscentral så axlade han ansvaret och tog en cykeltur samt avslutade med lite gym. Skönt att han kunde fylla in i mitt ställe.

Söndagstränare?

Det är inte bara bloggandet som är sporadiskt nuförtiden, det är även tränandet... Eller är det? Lade just upp min senaste träning på Strava och såg då att de senaste fyra veckorna har jag enbart tränat på söndagar. Ett tydligt mönster med andra ord. Ett mönster som jag har för avsikt att ändra på. Ett nytt år närmar sig med stormsteg och jag ska försöka att få till minst två träningar per vecka på det nya året. De sjutton dagarna av ledighet tills jag börja jobba igen känner jag kan vara en bra bas för att driva ut lite av latmasken. 

Morgondagen består av julförberedelser och det är tveksamt till att jag får tillfälle för fysisk aktivitet, och nästa dag är det ju julafton så då ska det mest bulkas. Det kanske är läge för en annandagjulcykling därefter? MTB i Långehäll med avslutande fyspass i det nyanlagda utegymmet kanske? Låter nästan. För bra för att avstå. Tid och förslag kommer upp i gruppen Kalmarsundscykling inom kort.

God Hjul!

Äventyrscross i regn med jägarsällskap och Älg...

Igår Drog jag ut på vad jag tänkte skulle bli en fin crossrunda på nya grusvägar i avsaknad av regn. Hade ett tydligt turmål och ambition. Lyckades bara med ambitionen att bli trött och trycka två timmar ganska hårt. Men det berodde mest på vädret, är lite roligare att köra hårt i regn än att ta det lugnt. Turmålet misslyckades men jag hittade i alla fall massa av nya gruvägar, flera av dem körde jag flera gånger... Ja man kan nog säga att jag cyklade i cirklar. Men nu har jag i alla fall nött in de vägar jag inte ska köra igen i alla fall.

Mitt i turen stod vid ett vägkors med valet att köra åt helt fel håll, tillbaka eller på en mindre tveksam väg. Där och då hörde jag hundar på vägen som ledde tillbaka. Och då jag sett antydan till vad som varit jägare i bilar längs turen ville jag inte köra tillbaka och möta en jakthund, inte heller ville jag köra åt fel hål. Så jag körde den tveksamma vägen. Som blev rätt fin över hällar, förbi massa parkerade bilar vid en värmestuga och in på en mindre slingrande skogsväg. 5-600 meter in på den vägen kom det ut en älg från skogen runt ca 100 meter framför mig. Jag stannade och det gjorde älgen också. Efter sig hade den två skällande jakthundar. Inte en bra syn precis. Jag avvaktade älgens nästa rörelse och det var att traska vidare in i skogen med hundarna efter sig. Min rörelse var att vända och köra tillbaka vägen som jag kom från. Så långt bort från hundarna och jägarna. En kula i kroppen är inte så skönt oavsett väder.

Så nu vet jag att denna del av skogen innehåller massa jägare och en hel del vägar som leder åt det hållet jag inte vill hitta en crossrunda. Nästa gång får det bli andra vägar mot Grimhult och Sibbetorp istället. Däråt någonstans och sedan över till Värlebo och Hornsö vidare mot Långehäll och en episk grusrunda är född. Får se när det blir en verklighet.

Lördagsfilm "Framtiden är för bra för att inte dela med sig"

Kan inte hålla på denna lördagsfilmen till på lördag. Den är bara för bra för det. Personligen är jag en av förespråkarna för att släppa skivbroms på landsvägen, men jag antar att det beror mycket på min MTB och Cross-bakgrund.
Hur som så är denna film helt underbar och visar fantastiska personers färdigheter. Tyvärr så råkade huvudpersonen Martyn Ashton ut för en trist olycka på en uppvisning i september (hans klipp spelades in innan olyckan) där han föll och bröt ryggen. Hoppas att han återhämtar sig och kan kämpa sig framåt. I filmen finns en annan kille som också råkade ut för en otäck olycka och doktorerna sa att han skulle vara glad om han kunde gå igen. Nu kan Chris Akrigg cykla precis som förut, tack vare vilja och beslutsamhet. Hoppas det smittar av sig på Martyn.