Grym nyårssupé

Tack Sofia och Robert!

Känner mig blåst

På en hel dags surfande. Skitstaden har stängt av nätet för oss, men visst fan är det betalt.

Bling Bling

Hemma!

Nu är det bara en slirig hemfärd i underbart vinterlandskap som väntar

Balanserad

En mycket trevlig tågkonduktör plus gratis kaffe och bulle. Jag är i nivå. Såg förövrigt en bra film på förra tåget; Babylon A.D. Mycket sevärd även om slutet var lite väl öppet och lyckligt.

Kedjerökande väntan

Nu står jag på perrongen i Sala och förundras över ett gång tjejers totala nonchalans till sitt eget förfall. Skränande står de 8st i en ring och röker cigarett efter cigarett påtagligt anfådda av sitt beroende. Snart är jag hemma och kan fortsätta med mitt förfall till träningsnarkoman, å vad skönt

Det är Jag och tanterna

Det har nu bildats en bok hörna här där jag sitter. På andra sidan sitter ungdomarna med sina ipods... som tur är här jag också musik i öronen.

Leaving Blomstermåla

Nu sitter jag här igen på tåget och är på väg. Nästa anhalt är Linköping där jag blir kvar i en hej timme. Men jag är framme runt 11 så det blir lagom med lunch där. Just nu sitter jag och är lite småfrusen, Det var svårt att komma upp idag och jag ville hellre vara kvar under täcket i värmen. Men vid halv 5 års jag hemma och då kan, och kommer, Maria varma mig. Nu väntar boken

Oj vad trött jag är. Julens bestyr och kalas är snart över, det har gått i 110 sedan jag kom hem. Kalas och middagar hit och dit. I förrgår var det ju julafton och det var som vanligt mycket trevligt här hemma. I år var det lite extra roligt då alla i familjen som var hemma (tot 4st) var på samma nivå. Vi hade det lugnt och mycket mysigt, men det kanske också var för att vi var så få. Jag saknade min storalillasyster Emma som satt kvar på Cypern och firade sin jul.

Någon annan jag har saknat mycket i jul är Maria som har varit kvar i dalarna. Men imorgon åker jag hem till henne igen vilket kommer att bli jätteskönt, då längtan efter henne just nu är väldigt stor. Även att jag gärna skulle vilja stanna kvar här lite längre för att träffa lite fler kompisar och bekanta.

Igår var det den sedvanliga annandags middagen hos farmor och farfar. Jag laddade upp med 3timmar distans, som jag gärna velat förlänga. Men jag frös så om fötterna och så var jag faktiskt lite trött på alla raksträckor här nere. Vi hade det trevligt på middagen och sedan åkte jag och min kusin Niclas tillsammans med sin amerikanska flickvän Shira, vidare ned till Timmernabben. Där vi hälsade på hos Fredrik "den fruntlige" Persson och Emma Bergström. Vilka nydligen köpt ett hus som de slitit hårt med för att renovera, allt är inte klart men det var ändå mycket fint redan.

Vi hade en trevlig filmkväll där vi även fick besök av Emmas storasyster Jenny som jag gick i högstadiet med. Det var roligt att se henne igen och hon har även passat på att få ett till barn. En underbar liten krabat som säkert kommer att bli lika livfull som sin mamma.

Efter all träning och alla "träffar" här under veckan som varit så har jag blivit ganska trött. Idag hade jag planerat att åka ut på ett långpass igen, men jag var så trött och led av svår motivationsbrist när jag satt vid frukosten. Vi ska även ha en "före-födelsedagsmiddag" för mig ikväll innan jag åker då jag fyller ganska snart. Så jag tyckte det var bättre att skippa passet så jag är utvilad och glad inför kvällen. Dessutom så slipper jag stressa på imunförsvaret, det är ju inte bara middag ikväll utan har har en 8timmar lång resa framför mig imorgon.

Resan hem kan ni som vanligt följa på www.mobilcrosscar.blogspot.com

Nu ska jag packa klart mina väskor och börja se fram emot sista middagen med familjen och de nära här hemma. Jag avslutar med att bjuda på lite bilder från det senaste distanspasset:

Lagom till Julafton så kom det snö här nere, och jag fick lite härlig klassisk vintercykling på senaste passet...

... Komplett med sladd och nästan en omkullkörning, precis bakom krönet på detta kortet faktiskt.

Det finns lite skog här och inte så mycket höjder. Jag står på högsta höjden inom cykelbart avstånd och jag fick trampa uppför hela 63höjdmeter för att komma upp på Aborda Klint. Huva.

Men vackert är det ändå för utsikten är obegränsad åt alla håll och vid riktigt klara dagar kan man se horizontens krökning.

God Hjul!

Hittat fynd bakom mitt gamla högstadie. Fyndet återlämnat till teknikens förråd

Ett Hällsikes fint julpass

Spikrakt julfirande

Intervall

Tjohej! Det är roligt att vara hemma och träffa alla släktingar såhär vid jul. Igår var jag med min kusin Niclas och vi körde in till Kalmar för att hämta farfar(/morfar). Sedan åkte vi runt med honom och gjorde lite julärenden. Vilket var mycket trevligt.

Jag tränade inget igår utan vilade ut mig lite inför dagens intervallpass. Ett pass som jag nyss har avklarat. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, benen svarade inte så bra som jag hade hoppats. Det blev 3x20minuters intervaller i strålande solsken på torra grusvägar. Så naturupplevelsen var bra i alla fall.

Under en intervall mötte jag en gigantisk traktor. Men först såg det ut som att jag mötte en mörk stor klump som kom mot mig med ett stort rykande grusmoln bakom sig. Jag hade solen i ögonen vilket gjorde att synen blev så häftig, som hämtat ur en kombinerad western och skräckfilm. Jag blev så förbluffad att jag inte hade en tanke på att fiska upp kameran ur fickan. Men jag tog ett vackert kort på lite av grusmolnet som låg kvar efter traktorn.

Jag såg något annat konstigt när jag vände hemåt och var mitt mellan två intervaller. Cykelintresset har varit lite svalt här nere ett tag, men nu verkar det vända...


Snart ska jag åka till min mormor och fira jul. Vi delar upp julen på två dagar här hemma. Idag så firar mammas del av familjen jul hemma hos mormor som dukar upp ett fint julbord. Sedan så har vi en gissningslek på en julklapp, hängandes i taket. Den som gissar rätt får klappen och får även i uppdrag att köpa ny till nästa år. Och för att gissa får man ställa frågor vilka bara kan besvaras med ett Ja eller Nej. Detta brukar vara mycket trevligt och efter det så byter lite klappar, eller det är mest barnbarnen som byter med mormor. Men det är trevligt. En liten försmak som gör att julafton inte blir ett så stort projekt också.

Glömde berätta en grej igår. Jag var ute och hojade min distans och precis i början av passet så kör en Volvo V70 förbi mig och blinkar höger. Lite konstigt tänkte jag, och undrade om det var en hälsning. Bara 100m senare blinkar bilen höger igen och stannar längs vägen, okej han skulle stanna tidigare tänkte jag.

Men sen så går männen i bilen ur och går bakåt samt ställer sig bakom bilen och stirrar ned mig. Jösses tänker jag, nu blir jag överfallen och viker långt ut i vägen. Men när jag passerar dem så säger en av dem; Men va fan kan du inte prata eller! Då blir jag fundersam och stannar.
Ursäkta säger jag och mannen upprepar sig och undrar hur jag kan vara hemma redan. Nu fattar jag inget alls vilket jag säger till honom. Sedan förstår jag att de måste blandat ihop mig med någon annan. Så jag säger; Alltså jag känner inte er. Jo det gör du visst säger de då.

Men när de lite senare är framme vid mig så ursäktar de sig då de ser att jag inte alls är en av deras son eller något liknande. "Sonen" såg exakt ut som mig tydligen. Hur han nu kunde göra det i Oskarshamns CKs cykelkläder fattar jag inte. Men men det var lite spännande där ett tag. Har ju inte så bra minnen av vägarna runt Blomstermåla så jag blev lite nervis där ett tag.

En gång för ett bra tag sedan så tvärnitade en kille i en liten Opel Kadett så han nästan körde i diket efter han hade passerat mig. Sedan slängde han sig ut genom dörren skrikandes och "höttandes" med nävarna. Jag körde om honom i diket och ställde mig på andra sidan bilen undrandes varför han var så arg. Kör inte på vägen pojkjävel sa han. Jag sa; var ska jag annars köra och det är väl 70 här och inte 110? Då sa han; hörre du akta dig din jävel, så jag inte nitar dig! Då svarade jag med att han nog skulle lugna ned sig lite och att jag mycket väl visste vem han var. Han jobbade som mekaniker på lokala cykel/skogsaffären nämligen. Sen cyklade jag iväg och han gav sig. Men jag har nog inte sett någon vara så arg och samtidigt helt kritvit i ansiktet.

En annan gång blev jag nedprejad i diket för att senare bli beskjuten av föraren... och ja det var en alldeles riktig revolver. Jag låg kvar i diket långt efter han hade åkt och att slå 112 var ganska svårt på en för liten mobil med skakande händer.

Vissa säger att det är i Stockolm allt händer, bullshit säger jag. Blomstermåla is tha hood.

Och så till den obligatoriska distansbildskavalkaden:

Det var en fin morgon idag och i början av passet så fick jag sällskap av pappas motionspolare här, som alla hade varierande grad av fysiskform. Mest impad blev jag av en lite överviktig kille som körde på en 15år gammal Scott. Han tuffade på bra med knäna extremt utåt.

Den mörka skogen och det ljusa vädret resulterade i kontrastrika bilder.

Här är 4/6 av gänget tuffandes längs en åker i träda.

Här är de 2/8 av gänget; Pappa längst fram med ett fånigt flin. Han har fin form efter några månaders bergscyklande på Cypern. Bakom honom kommer Jonas som är granne till pappa, mamma och syster. Jonas var tapper idag då han kom långt efter pga en lång tid med förkylning som just tagit slut. Men lika glad för det var han.

Såhär stannar man i byn. Det kommer inte så mycket bilar och när de väl kom så var det inte så bråttom att flytta på sig. Efter detta kortet så skiljdes våra vägar åt, jag hade 4 timmar i åtanke.

Jag belönades direkt med en av de längre raksträckorna här nere, tur att jag hade mp3-spelaren med mig.

5st ja tack!

Vid en kisspaus såg jag denna skylt. Sista vargen i Kalmar län skät visst här 1868. Det var en hel del jägare ute i skogen idag också, de var inte glada på mig heller. Jag skrämde väl vargen.

Lite trollskog sådär alldeles brevid vägen.

Inte konstigt att namnet på leden är som det är. Det är lätt att komma vilse i Smålandsskogarna. Jag var ute på villovägar idag till exempel, men det var för att jag ville testa och se var jag kom ut.

Jag kom ut på rätt väg, den är fin eller hur?

Sista kurvan i finskogen och sista kortet för dagen. jag var ute i 4:30 bara för att vädre var så fint. Och så passade jag på att slänga in 1½ spurter på slutet också. Den sista slutade sittandes på ramen, aj!

På tur runt Blomstermåla, Småland, i ett grått regntätt dis som sedan klarnade upp och blev till ett strålande regnbågsspel av färger på himmelen. En mycket fin tur. Något annat som är fint, är att pappa har kvar min första MTB, eller nja det var en sanning med modifikation. Han har kvar min första MTB som jag tävlade med. Min absolut första fick jag inte ha kvar så länge innan den blev snodd...

... Åhhh nu kom jag på att tänka på min första cykel som blev snodd. Den var metallicgrön och så fin med jätte limpa och analog hastighetsmätare... i navet... snyft... Jag saknar den fortfarande, de jävlarna snodde den.

Nåväl här hemma hänger det tre MTBs och en LVG i taket. LVGn är också min gamla och faktiskt (ja nu är jag helt ärlig) min absolut första LVG. Det är en orange Crecent med Campa. MTBn är en silvrig Merida som ser ut som ny och går som ny också som sånär på de slitna handtagen, vilket är det enda slitaget.

Så när jag åker hem hit är det bara att ta med skor, pedaler och annan utrustning för att sedan låna en av hojarna. Oftast blir det Silverpilen för att jag nästan alltid bara är hemma på vintern vid jul. Nu är ett sådan tillfälle och jag trivdes fint på Silverpilen under dagens tur. Här nedan kommer det lite bilder från ett klassiskt bonn-Småland.

Här nere ligger fortfarande bryggorna i. Det är ju ingen is än, men snart skulle jag tro...

...Snart så blir det nog is här ändå, men de är nog lata i Ruda för inte tror jag att de kommer att ta upp bryggorna när de legat tills nu.

Ganska mörkt vatten var det där i Ruda också. Det är härligt att kunna ta kort under vatten igen.

Raka vägar fanns det gott om på dagens tur.

Yepp, rakt.

Och så helt plöttsligt från ingenstans så öppnar skogen upp sig och blottar en av alla vackra gölar, som det heter här. I dalom kallas det tjärn.

Raaakt. Men ser ni vilken fin himmel det har blivit?

Mjo

Detta är faktiskt ingen göl utan en damm, Hornsödammen. Här badade jag ofta som liten innan vi skaffade sommarhus vid havet.

Efter Hornsö så svängde jag in på en större grusväg, sedan en mindre och sedan en ännu mindre. Jag är faktiskt ganska förvånad att jag hittar så bra på kända och okända små grusvägar. Nästans stolt faktiskt.

Vacker öppning i den slutna skogen.

Och så till de karakteristiska gärdesgårdarna som finns lite överrallt här nere. Här på bilden en härlig kombo med den ännu mer populärare stenmuren i botten. Sten finns det gott om här.

Jodå, stenigt.

Och så en bild till Maria, de använder faktiskt båda perrongerna här i Blomstermåla, värsta stora byn liksom.

Fullt upp?

Från tokpackade tåg till ett nästan helt tomt tåg. Ett tåg som dessutom går hela vägen hem utan byten. Härligt! Om jag bara inte hade druckit den där jättemuggen med kaffe. Hittills har jag kissat 4ggr sedan Falun och det lär nu inte bli bättre, men det gör det samma. Undra varför jag kissar så mycket idag... Just nu lyssnar jag på Guns n Roses senaste album. Eller rättare sagt Axel Roses senaste. Det är väl sådär men rösten hans är mycket bättre än tidigare tycker jag. Klarare på något sätt. Jag har sagt adjö till Martin nu, han åkte vidare mot skåne... Undra när och om jag ska äta baugetten jag köpte för två byten sen. Min kusin har födelsedagsfest idag och har sagt att det ska finnas gott över till mig. Undra bara vad det där gott är. När det gäller Niclas kan det vara allt fram kycklingklubbor till Corna. Skit samma. Det ska bli kul att träffa honom igen. Blir inte så mycket när han bor i USA och jag i Falun.

Mjölby nästa

Byten hit och byten dit, jag längtar faktiskt efter linköping. Men bara för att jag därifrån åker non stop till Blomstermåla. Sedan Falun har jag haft resesällskap i form av Martin Cameron. Cyklisten som snörade om till löpare. Kanske bara för att det är så bekvämt, det lät då så nyss när vi jämförde packning. För inomhuslöpning behöver man inte mycket och tydligen blir man inte lika sliten heller. Vilket jag har svårt att tro på från min bekantskap med löpning. Nåväl jag trivs så bra ute i naturen där jag får skita ned mig :-)

Oj

Boken jag fick av Elisabeth var signerad. Coolt!

Utläst

Whitetrash boken är utläst. Inte lika bra som biografin om Lemmy sångaren i Motörhead, men underhållande. Utanför fönstret rullan landskapet förbi sakta men säkert. Sakta men säkert gick Joacim Cans från Hammerfall förbi mig nyss också. Det du Ola, mer din smak va? Nu ska jag skala en/ett apelsin och börja på min andra bok som jag fick i tidig julklapp av Marias mamma; Elisabeth. Tack för klappen!