Glömde berätta en grej igår. Jag var ute och hojade min distans och precis i början av passet så kör en Volvo V70 förbi mig och blinkar höger. Lite konstigt tänkte jag, och undrade om det var en hälsning. Bara 100m senare blinkar bilen höger igen och stannar längs vägen, okej han skulle stanna tidigare tänkte jag.
Men sen så går männen i bilen ur och går bakåt samt ställer sig bakom bilen och stirrar ned mig. Jösses tänker jag, nu blir jag överfallen och viker långt ut i vägen. Men när jag passerar dem så säger en av dem; Men va fan kan du inte prata eller! Då blir jag fundersam och stannar.
Ursäkta säger jag och mannen upprepar sig och undrar hur jag kan vara hemma redan. Nu fattar jag inget alls vilket jag säger till honom. Sedan förstår jag att de måste blandat ihop mig med någon annan. Så jag säger; Alltså jag känner inte er. Jo det gör du visst säger de då.
Men när de lite senare är framme vid mig så ursäktar de sig då de ser att jag inte alls är en av deras son eller något liknande. "Sonen" såg exakt ut som mig tydligen. Hur han nu kunde göra det i Oskarshamns CKs cykelkläder fattar jag inte. Men men det var lite spännande där ett tag. Har ju inte så bra minnen av vägarna runt Blomstermåla så jag blev lite nervis där ett tag.
En gång för ett bra tag sedan så tvärnitade en kille i en liten Opel Kadett så han nästan körde i diket efter han hade passerat mig. Sedan slängde han sig ut genom dörren skrikandes och "höttandes" med nävarna. Jag körde om honom i diket och ställde mig på andra sidan bilen undrandes varför han var så arg. Kör inte på vägen pojkjävel sa han. Jag sa; var ska jag annars köra och det är väl 70 här och inte 110? Då sa han; hörre du akta dig din jävel, så jag inte nitar dig! Då svarade jag med att han nog skulle lugna ned sig lite och att jag mycket väl visste vem han var. Han jobbade som mekaniker på lokala cykel/skogsaffären nämligen. Sen cyklade jag iväg och han gav sig. Men jag har nog inte sett någon vara så arg och samtidigt helt kritvit i ansiktet.
En annan gång blev jag nedprejad i diket för att senare bli beskjuten av föraren... och ja det var en alldeles riktig revolver. Jag låg kvar i diket långt efter han hade åkt och att slå 112 var ganska svårt på en för liten mobil med skakande händer.
Vissa säger att det är i Stockolm allt händer, bullshit säger jag. Blomstermåla is tha hood.
Och så till den obligatoriska distansbildskavalkaden:
Det var en fin morgon idag och i början av passet så fick jag sällskap av pappas motionspolare här, som alla hade varierande grad av fysiskform. Mest impad blev jag av en lite överviktig kille som körde på en 15år gammal Scott. Han tuffade på bra med knäna extremt utåt.
Här är de 2/8 av gänget; Pappa längst fram med ett fånigt flin. Han har fin form efter några månaders bergscyklande på Cypern. Bakom honom kommer Jonas som är granne till pappa, mamma och syster. Jonas var tapper idag då han kom långt efter pga en lång tid med förkylning som just tagit slut. Men lika glad för det var han.
Såhär stannar man i byn. Det kommer inte så mycket bilar och när de väl kom så var det inte så bråttom att flytta på sig. Efter detta kortet så skiljdes våra vägar åt, jag hade 4 timmar i åtanke.
Jag belönades direkt med en av de längre raksträckorna här nere, tur att jag hade mp3-spelaren med mig.
Vid en kisspaus såg jag denna skylt. Sista vargen i Kalmar län skät visst här 1868. Det var en hel del jägare ute i skogen idag också, de var inte glada på mig heller. Jag skrämde väl vargen.
Inte konstigt att namnet på leden är som det är. Det är lätt att komma vilse i Smålandsskogarna. Jag var ute på villovägar idag till exempel, men det var för att jag ville testa och se var jag kom ut.
Sista kurvan i finskogen och sista kortet för dagen. jag var ute i 4:30 bara för att vädre var så fint. Och så passade jag på att slänga in 1½ spurter på slutet också. Den sista slutade sittandes på ramen, aj!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar