Oscar Ekstams blogg

På tur runt Blomstermåla, Småland, i ett grått regntätt dis som sedan klarnade upp och blev till ett strålande regnbågsspel av färger på himmelen. En mycket fin tur. Något annat som är fint, är att pappa har kvar min första MTB, eller nja det var en sanning med modifikation. Han har kvar min första MTB som jag tävlade med. Min absolut första fick jag inte ha kvar så länge innan den blev snodd...

... Åhhh nu kom jag på att tänka på min första cykel som blev snodd. Den var metallicgrön och så fin med jätte limpa och analog hastighetsmätare... i navet... snyft... Jag saknar den fortfarande, de jävlarna snodde den.

Nåväl här hemma hänger det tre MTBs och en LVG i taket. LVGn är också min gamla och faktiskt (ja nu är jag helt ärlig) min absolut första LVG. Det är en orange Crecent med Campa. MTBn är en silvrig Merida som ser ut som ny och går som ny också som sånär på de slitna handtagen, vilket är det enda slitaget.

Så när jag åker hem hit är det bara att ta med skor, pedaler och annan utrustning för att sedan låna en av hojarna. Oftast blir det Silverpilen för att jag nästan alltid bara är hemma på vintern vid jul. Nu är ett sådan tillfälle och jag trivdes fint på Silverpilen under dagens tur. Här nedan kommer det lite bilder från ett klassiskt bonn-Småland.

Här nere ligger fortfarande bryggorna i. Det är ju ingen is än, men snart skulle jag tro...

...Snart så blir det nog is här ändå, men de är nog lata i Ruda för inte tror jag att de kommer att ta upp bryggorna när de legat tills nu.

Ganska mörkt vatten var det där i Ruda också. Det är härligt att kunna ta kort under vatten igen.

Raka vägar fanns det gott om på dagens tur.

Yepp, rakt.

Och så helt plöttsligt från ingenstans så öppnar skogen upp sig och blottar en av alla vackra gölar, som det heter här. I dalom kallas det tjärn.

Raaakt. Men ser ni vilken fin himmel det har blivit?

Mjo

Detta är faktiskt ingen göl utan en damm, Hornsödammen. Här badade jag ofta som liten innan vi skaffade sommarhus vid havet.

Efter Hornsö så svängde jag in på en större grusväg, sedan en mindre och sedan en ännu mindre. Jag är faktiskt ganska förvånad att jag hittar så bra på kända och okända små grusvägar. Nästans stolt faktiskt.

Vacker öppning i den slutna skogen.

Och så till de karakteristiska gärdesgårdarna som finns lite överrallt här nere. Här på bilden en härlig kombo med den ännu mer populärare stenmuren i botten. Sten finns det gott om här.

Jodå, stenigt.

Och så en bild till Maria, de använder faktiskt båda perrongerna här i Blomstermåla, värsta stora byn liksom.