Sjukaste och bästa semestern

Innan julafton så var Egon hängning efter julafton var jag hängig i tre dagar och Jenny åkte på värsta dundersjukan och har varit sängliggandes sen juldagen i princip. Efter julafton gjorde vi inte många knop. Egon hade precis blivit frisk och var inte 100% energiknippe men sen tog det fart. Och jag kunde där och då konstatera att Jenny har betydligt bättre barnfamiljekontaktnät här än vad jag har. 

Så en dag spenderade vi på ICA Maxi, tillsammans med alla andra som skulle handla upp mellan helgerna. En annan dag spenderade vi på vattenpalatset och härjade som alla andra barnfamiljer som också behövde fylla mellandagarna med aktiviteter. Ja vi var ju inte hela tiden på ICA eller Vattenpalatset. Handlingen tog väl en timme och badet två. Men räknar man in tiden det tog att ta sig dit också så försvann en halv dag ungefär. 

De två aktiviteterna är de mest planerade och tidsslukande aktiviteterna vi har gjort, jag och Egon. Sedan har vi mest hängt och busat tillsammans. Kvalitetstid kallas det.

Finns inget bättre än att göra inget tillsammans och bara njuta. Som idag efter att han hade sovit på dagen så var han lite grinig och kelsjuk. Så han fick halvligga i min famn vid köksbordet och då och då fick han i sig en havrepuff. Han låg där säkert en kvart. Fick mig att tänka på hur han låg på mitt bröst direkt efter födseln. Samma känsla då som nu, äkta kärlek.

Perfekt semester helt enkelt.

Egon tar tag i träningen istället för mig

Självklart så fastnade förskolans förkylning även på mig och det lagom till julaftons kväll. Juldagens härliga MTB-tur med efterföljande utegymmande uteblev således. Men jag var ändå tvungen att åka till Timmernabben och Blomstermåla för att ta bort avspärrningarna på gymmen. Så vi åkte hela familjen och Egon fick ta med sig cykeln. Så i Blomstermåla motionscentral så axlade han ansvaret och tog en cykeltur samt avslutade med lite gym. Skönt att han kunde fylla in i mitt ställe.

Söndagstränare?

Det är inte bara bloggandet som är sporadiskt nuförtiden, det är även tränandet... Eller är det? Lade just upp min senaste träning på Strava och såg då att de senaste fyra veckorna har jag enbart tränat på söndagar. Ett tydligt mönster med andra ord. Ett mönster som jag har för avsikt att ändra på. Ett nytt år närmar sig med stormsteg och jag ska försöka att få till minst två träningar per vecka på det nya året. De sjutton dagarna av ledighet tills jag börja jobba igen känner jag kan vara en bra bas för att driva ut lite av latmasken. 

Morgondagen består av julförberedelser och det är tveksamt till att jag får tillfälle för fysisk aktivitet, och nästa dag är det ju julafton så då ska det mest bulkas. Det kanske är läge för en annandagjulcykling därefter? MTB i Långehäll med avslutande fyspass i det nyanlagda utegymmet kanske? Låter nästan. För bra för att avstå. Tid och förslag kommer upp i gruppen Kalmarsundscykling inom kort.

God Hjul!

Äventyrscross i regn med jägarsällskap och Älg...

Igår Drog jag ut på vad jag tänkte skulle bli en fin crossrunda på nya grusvägar i avsaknad av regn. Hade ett tydligt turmål och ambition. Lyckades bara med ambitionen att bli trött och trycka två timmar ganska hårt. Men det berodde mest på vädret, är lite roligare att köra hårt i regn än att ta det lugnt. Turmålet misslyckades men jag hittade i alla fall massa av nya gruvägar, flera av dem körde jag flera gånger... Ja man kan nog säga att jag cyklade i cirklar. Men nu har jag i alla fall nött in de vägar jag inte ska köra igen i alla fall.

Mitt i turen stod vid ett vägkors med valet att köra åt helt fel håll, tillbaka eller på en mindre tveksam väg. Där och då hörde jag hundar på vägen som ledde tillbaka. Och då jag sett antydan till vad som varit jägare i bilar längs turen ville jag inte köra tillbaka och möta en jakthund, inte heller ville jag köra åt fel hål. Så jag körde den tveksamma vägen. Som blev rätt fin över hällar, förbi massa parkerade bilar vid en värmestuga och in på en mindre slingrande skogsväg. 5-600 meter in på den vägen kom det ut en älg från skogen runt ca 100 meter framför mig. Jag stannade och det gjorde älgen också. Efter sig hade den två skällande jakthundar. Inte en bra syn precis. Jag avvaktade älgens nästa rörelse och det var att traska vidare in i skogen med hundarna efter sig. Min rörelse var att vända och köra tillbaka vägen som jag kom från. Så långt bort från hundarna och jägarna. En kula i kroppen är inte så skönt oavsett väder.

Så nu vet jag att denna del av skogen innehåller massa jägare och en hel del vägar som leder åt det hållet jag inte vill hitta en crossrunda. Nästa gång får det bli andra vägar mot Grimhult och Sibbetorp istället. Däråt någonstans och sedan över till Värlebo och Hornsö vidare mot Långehäll och en episk grusrunda är född. Får se när det blir en verklighet.

Lördagsfilm "Framtiden är för bra för att inte dela med sig"

Kan inte hålla på denna lördagsfilmen till på lördag. Den är bara för bra för det. Personligen är jag en av förespråkarna för att släppa skivbroms på landsvägen, men jag antar att det beror mycket på min MTB och Cross-bakgrund.
Hur som så är denna film helt underbar och visar fantastiska personers färdigheter. Tyvärr så råkade huvudpersonen Martyn Ashton ut för en trist olycka på en uppvisning i september (hans klipp spelades in innan olyckan) där han föll och bröt ryggen. Hoppas att han återhämtar sig och kan kämpa sig framåt. I filmen finns en annan kille som också råkade ut för en otäck olycka och doktorerna sa att han skulle vara glad om han kunde gå igen. Nu kan Chris Akrigg cykla precis som förut, tack vare vilja och beslutsamhet. Hoppas det smittar av sig på Martyn.

Glöggcykling minus glögg i Nybro

Dundrade iväg till Nybro idag på morgonen. Hade bra ångest vid frukostbordet då temperaturen var härligt minus 8. Och jag var osäker på att jag hade tillräckligt med kläder för kyla, och var lade jag mina lobster vantar egentligen? Fast allt det där var ju så klart svepskäl. Har ju massa bra kläder och jag behöver oftast inte så mycket på mig på kroppen om vintern. Förutom på händer och fötter då. Jag hade mina gamla shimanoskor med tidningspapperssula och ett par ullstrumpor på mig som jag toppade med assos grymma shoeCover socks och ett par vanliga Roubaix-överdrag (nu får jag passa mig så inte Specialized stämmer mig...). Verkligen en grym kombination som höll mina fötter varma hela turen. Det trodde jag aldrig. Brukar behöva ett par Roubaix (alltså flossade) överdrag och sedan ett par tjocka vindtäta över och inte ens då får jag behålla värmen.

Nåväl in Nybro hade jag det grymt kul och hade jag skippat att åkt dit idag hade jag aldrig förlåtit mig själv. Stigarna var täckta med ett tunt lager snö och var precis sådär lagom frusna att de gav ett bra strävt fäste och så ett bra rull på det. Enligt guiden Magnus så var det bättre före nu än på sommaren på många ställen.

Mot slutet av turen så tog ändå kyla ut sin rätt. När vi hade varit ute två timmar så fick vi valet att köra till värmestugan eller köra en bonustur. Och jag var nog den första att rösta på bonusturen, men ångrade mig snabbt därefter då energin dök kraftigt. Man drar helt enkelt en hel del mer kalorier i kyla. Trots detta lyckades jag ta ett KOM på Strava i sista backen efter 20 kilometers stigpressande. Så nu måste du ta i ännu mer för att återta ditt KOM Magnus.

Avslutningen blev dock ett lite antiklimax. Det skulle varit glögg efter cyklingen i värmestugan i Svartbäcksmåla (Nybros skidcentrum) men i stugan satt bara lite snökanonspersonal och mumsade strips och burkare i Take Away påsar.
Det fick bli stresslunch hemma istället och snabbt iväg till julkul i Blomstermåla med familjen istället.

Nedan Strava och bilder:

Känns som luften gått ur mig

December och november månader. Alltid lika tuffa nuförtiden, mycket ska göras och bli klart innan jul och nyårsledigheten. Värre än innan sommaren då fakturor ska jagas och sista beställningarna ska stressas fram. Och så är det så där härligt mörkt hela tiden och min träningslust har för länge sedan sprungit ut ur mig pga alla sena kvällar och tappad träningsrutin. 

Men nu börjar det släppa och med det släpper energin än mer och tröttheten trycker ned mig med enorm kraft. Bara två veckor kvar nu sedan är det två härliga veckor ledigt och förhoppningsvis möjlighet att komma tillbaka med lite mer träningssug och energi.

Nu myser jag ned mig till en film med en sprakande brasa brevid och stormen Sven yrandes utanför.

Jag är inte dyslektiker men ibland har jag det svårt

För er som inte har facebook eller av någon anledning inte är min vän där så tänkte jag även delge er vad jag skrev där idag, och utveckla det lite till:

"Var på utbildning om förvaltningslagen i fredags. Såg nu att jag antecknade 9 A4-sidor i strl 12 och Times. Hade aldrig skett utan iPad. Jag hade problem med att skriva när jag gick i skolan, jag har det fortfarande. Då var långa utvecklade meningar och texter ett enormt problem för mig, även meningsbyggnad och böjningar av ord. Men på något sätt så går det bättre och snabbare att skriva elektroniskt för mig. Vändningen i mitt skrivna språk kom på högskolan då jag började skriva blogg och på så sätt stimulerade mitt skrivande. Vilket även smittade av sig på mina uppsatser. 

 Kände bara att jag behövde dela med mig detta på min fikarast. Kanske driver det någon annan vidare att ta tag i sina svårigheter och få inspiration. Övning ger färdighet och med rätt hjälpmedel samt en dos beslutsamhet kan man komma väldigt långt!"

Jag började alltså skriva blogg och även lite artiklar på nyhetssidor samt givetvis uppsatser, och det elektronisk år 2004. I och med att jag började öva mitt "skrivna tal"genom bloggen/hemsidan så kom jag att få ett eget språk och flöde i skrivande. Jag övade mig att uttrycka mig själv fritt där. Och i artiklar och uppsatser vande jag mig att konstant utsätta mig för konstruktiv kritik (och ibland ren och skär kritik så klart). Båda dessa parametrar utvecklade mig enormt.

För jag har aldrig riktigt haft svårt med att uttrycka mig, i tal. Kanske inte så oväntat för er som känner mig eller träffat mig då jag stått på en scen eller hållit i en mick... Men när jag gick i grundskolan så hade jag alltid svårt att läsa och skriva. Det tog (och tar fortfarande) lång tid för mig att bearbeta en text. Jag kan läsa både snabbt och långsamt men ofta stannar jag upp och undrar vad jag läste för ett stycke sedan och hur hänger det ihop med det jag läser nu? Jag får ibland läsa om stycken i böcker några gånger innan jag på riktigt läst vad som stått. Och ibland läser jag saker som det inte alls står, min hjärna förhandstolkar och spökar lite med mig.

Men jag har lärt mig mina tekniker och jag har gjort det själv. Och det bästa jag har gjort är att börja skriva en publik blogg. Då får jag både tänka igenom vad jag ska skriva men ändå låta det flöda fritt. Jag har även också försökt att lära mig den rätta handfattningen på tangentbordet, men vissa av mina fingrar styr helt enkelt inte. Något som jag är bättre på är att titta på skärmen när jag skriver och inte på mina fingrar. Och det gör verkligen underverk för min förmåga att exempelvis hosta ur mig nio sidors anteckningar från en endagsutbildning i förvaltningslagen. Alltså ett tips till er som har det lite svårt som jag.
Något annat som faktiskt hjälpt mig med min stavning och böjning av ord är den elektroniska rättstavningen. Inte auto-rättstavning (auto correct) utan bara vanlig hederlig röd- eller grön-understruken text som markerar ett fel. De upprepningar som blir där har hjälpt mig att stava rätt till ord som jag konstant stavade fel tidigare. Och tipset där är att inte låta stavningskontrollen rätta era fel utan skriv om orden rätt själva, då sätter sig stavningen i fingrarna till slut.
Särskrivning är en annan sak som jag fortfarande har svårt med, speciellt då jag ett tag jobbade med Engelsk skrift och tal. Men jag blir lite bättre där varje dag som går och det har jag främst min vilja att låta andra korrekturläsa mina texter för. Det är kan ibland kännas lite svårt att få en text "sågad" med massa sär skrivningar och menings uppbyggnads fel... Men jag lär mig av det på samma sätt som stavningskontrollen, repetition.

Så det visste ni förmodligen inte om mig då jag likt ovan ofta trycker ur mig mastodontinlägg och producerar rapporter med långa utläggningar. Men sådan är min bakgrund och så har jag lärt mig själv att utvecklas och bli bättre. Att jag skriver så mycket nu antar jag har att göra med att jag nu inte vet hur jag ska sluta. Det är ett konstant flöde som jag har kommit att älska att dela med mig av. Hoppas att ni gillar det också.

Jag tog mig tid att andas

Ibland går bara samhället för fort för mig. Hela sommaren och hösten har varit en konstant utmaning med att få tid till att jobba, kommentera cykellopp, blogga(?), vårda hus och trädgård, träna, cykla. Men någonting som jag aldrig kommer och vill ha som utmaning är att ha tid för familjen. Visst får jag som alla andra prioritera ibland och faktiskt åka 50 mil en fredagkväll i mörkt pissväder för att sedan vara borta en hel helg från dem jag älskar. Men görandes ett jobb jag älskar som både jag och familjen tycket tillför något för oss alla. Det gör även mitt jobb på kommunen med sena kvällar och långa dagar.

Men ibland måste jag bara ta mig tid för att andas.

Inte för att den senaste tiden varit fri från jobb... Utan kanske långt från det då det varit intensiva och långa dagar på kommunen. Men det jag tar mig tid för är att flexa ut, vara med familjen när jag kan och något som jag blivit mer och mer bättre på. Lägga telefonen och släppa datorn för att vända fokus till de jag har närmast. Familjen förtjänar mycket uppmärksamhet, men jag har även haft förmånen att ge uppmärksamhet åt vänner.

Så sorry för det lilla uppehållet här på bloggen, nu vet ni varför och nu får ni också lite uppmärksamhet ;)

Dagens solskenspass: