Årets första snötur och årets första KOM

Har varit sjuk i lite mer än två veckor av en mystisk förkylning som kom och gick med feber, hosta, halsont till och från. Men nu verkar det som att jag frisknat till och förra veckan mjukstartade med först ett pass bålstyrka på tisdagen, sedan ett lätt simpass på Vattenpalatset på onsdagen (detta under min 15timmar långa arbetsdag på nämnda palats dessutom) och ett testcykelpass på torsdagen. De första passen kändes mer än ok men när jag skulle köra fyror på testcykeln så började jag tveka efter andra fyran. Det kändes inte ok i halsen och andningen. Så jag tog det säkra före det osäkra och körde en lång urvarvning istället.

Fredagen gick sedan utan större symptom på eventuell insjuknande, trots att arbetsdagen innebar 10 timmar från 9 till 21. Lördagen var lugn den med och killkvällen gick hur bra som helst. Så för att kompensera Jennys tjejkväll på bortaplan så mutade jag ut mig i finvädret. Planen var att utforska vägarna norröver och se hur status var mot Grönskog.



Antingen hade jag bra tryck i pedalerna eller så var hjärtat fortfarande inte med på noterna för pulsen var ganska hög inledningsvis. Och när jag sen kom in på grusvägarna så var de först så mjuka och blöta att pulsen for upp. Sen slutade plogningen och högpulsningen fortsatte i hjulspåren.
Lite felkörningar blev det och en del stopp för att lista ut vilken avtagsväg som skulle tas. Därför hamnade jag lite i tidsnöd och på väg hem från Fliseryd så gasade jag lite till. Med högpulsning, kyla och en tur under lunchtid utan lunch så kom resultatet. Energibrist. Tur att jag känner signalerna i tid så att jag kunde trycka en energikaka. Kändes lite onödigt på bara tre timmars cykling. Men hellre det än att ta än längre tid hem och vara helt slut resten av dagen.
Mer info om passet kan ni få ovan genom Strava. Där syns också att jag tog årets första KOM på Dunkelidsvägen. Ett blygsamt KOM om man ser till All Time High men ett KOM är ett KOM och det är nog en av de bättre tiderna i vinterväglag.

Strålande bilder blev det också:

Hjälmen högt tidigt in i passet ovetandes om att jag kört 2 kilometer för långt...

Men vad spelar en felkörning för roll när man får vända om och få solen i ansiktet istället?

Svartvitt med inslag av färg och prydlig stenmur. Änt d vakkert?

Dammet från förra distansturen satt fint kvar och fick sällskap av snö och vatten denna dag

Innan denna bild togs så frågade jag ett par tjejer med häst om vart denna väg var farbar ända till Grönskog. De sa ja men tyckte att jag kunde ta asfalten om jag ville vara säker på att komma fram. "Det är minst en mil dit och ingen plogar vägen så det kan kanske bli lite för äventyrligt". Bra sa ja det låter roligare än asfaltsvägen.

Hade sällskap av Skuggis och Marilyn Mansons nya i hörlurarna. Alltid fint med sällskap.

Lite urspårning får man räkna med

Orka köpa dubbdäck till den Småländska vintern. Det går minst lika bra med lite mindre luft i däcken.

Super X. Ni ser texten va? Stilig detalj.

Hej och hå ut i böljan blå. På denna lilla väg får man passa sig för att inte bli blöt.

Stilig passering av Emån vid Grönskog.

Ett hus på en holme, bara sådär.

Äventyret genom de djupa bilspåren belönades liksom vidare och vidare på den fina vägen genom Emå-passagen.

Som sagt.

Och så in i den mörka skogen igen.

Lite blöt grusväg, en hel del puder och så lite blöt grusväg igen ger härlig tyngd till cyklingen. Och en vacker bild.

Vintriga vägar kan vara mycket vackra

Det kom ett paket, och här är det nyåkt och smutsigt

För Er som hänger med mig i svängarna på mina sociala medier så vet ni att jag för två helger sedan stod helt crosslös då jag dels sålde min ack så lätta och fina Cannondale SuperX, och att jag var tvungen att lämna tillbaka den sköna och bettiga Canyon Inflite Al 9.0 som jag fått demoköra. Jag grät ut lite på Facebook och snart var trösten i hamn. I tisdags stod den innanför dörren när jag kom hem. Öster Cykel i Jönköping kunde inte stå ut med att se mig crosslös, så det blev en helt ny Cannondale SuperX... Igen. Denna gång med skivbromsar istället, men tyvärr inte med tubhjul... Än. Det tog mig en vecka att packa upp den, linda styrlinda och sätta på stänkskärm fram. Det senaste gjorde jag när jag skulle ut idag, och det för att det vankades timmar i väta. Jag köpte till ett par smidiga SKS RaceBlade som man enkelt kan ta av och på när det behövs.

Idag var det fars dag och jag fick sovmorgon men bytte den mot en långtur på nya cykeln istället. Ett lätt val. Upp klockan 07:00 och färdig för att dra 08:15. Fast jag hade glömt bort att montera skärmar så jag fastnade en liten stund med några svordomar och lite böjande men sen var det full fart. Och så här såg det ut:

Första smutsdroppen kom efter 50meter...

Älskar handskarna från GripGrab. De är inne på 6de eller 7de vinter. De har varit med på att från cyclocrosstävlingar till isigiga vinterpass till meckhandskar vid belgiska crosstävlingar. De funkar fortfarande trots att de har fått olje-, högtryckstvätt-, och otaliga olika tvätt-behandlingar. Magiska.

Ser arg ut men är glad inombords. Jag lovar.

Billigt?

Många raka vägar kanske ni tror, men det är bara som det ser ut.

#trycksladd i löv! som jag längtat 

Kurvig grusväg eller gammal rak banvall... Dessa val grusar mitt maskineri...

Det gick som på räls med en upphottad gammal bekant.

Belgisk och svensk kross...

Jag fick en liten lucka i gårdagens Kräftskiveschema mellan 11-13 och lade då upp en stänkare på Kalmarsundscykling om att det vankades Grusvägsrally med skyltspurter runtom Mönsterås. Andreas Tellmo och Patric Mauritzon dök upp. Tellmo på min Cannondale SuperX och Mauritzon på sin "fuling".

Vi rullade först ut mot elljusspåret och sedan den mulliga lilla stigen mot skjutbanan. Efter det så uttalade jag spurtskyltsstrid. Enkla regler blå ortsnamnsskylt är högst värd, speciellt den sista "hemskylten" men idag då vi körde mycket grus i skog så var alla vägskyltar hett villebråd. Till slut spurtade vi till och med på "Se upp för lekande barn" skyltar...

Lite mer än halvägs in i passet började vi bli bra möra då Mötesplatsskyltarna avlöst varandra ett bra tag med ungefär 500-700 meters avstånd mellan. Så det fick bli två lagtempointervaller på runt två kilometer. Lägligt nog låg de på två Stravasegment också. Patric flög av båda gångerna så jag tog båda KOM-en. Andreas använder inte Strava. Än...

Sedan avslutade vi med en stigavstickare och några skyltspurter till. Avrullningen gick ut mot Mudden för att reka lite cx-bana och status på klippningen (allt som allt en Belgisk cross).

På kvällen så vankades det kräftskiva och det krossades många skal (svensk kross). Jag valde en Duvel som dryck till så klart.

Det ser ut som om Andreas kniper M-spurten. Men Patric har smitit iväg för att plocka M-skyltar. Jag plockade tre på raken innan denna och var tvärstum. Därav enda tillfället att skjuta lite bilder.

Och här drar Anderas ikapp en stum Patric. Ordningen återställd.

Kvällens kross.

Solskenscykling eller håller jag på å bli gubbe?

Glimten i ögat på den. Men det var ett tag sedan jag fick mersug av att nöta landsväg och då jag passerade 30 i januari så får jag kanske automatiskt gubbpanik. Fast vem trivs inte på nysopade vägar i 17 graders värme, i april(!)?

Tanken var att jag skulle ut på MTBn men då Jenny inte fått mycket till sömn under natten lät jag henne sova och tog hand om Frank, som i sin tur somnade på min mage. Då passade det sig minsann. Andreas tänkte köra lite landsväg senare på dagen så jag hängde med honom istället och fick en fin kommuntur. Samtliga tätorter passerades i eller i utkanten och då cyklade vi bara 5,5 mil. Mönsterås kommun är inte stor men naggande god. När jag laddade in passet på Strava (nedan) så såg jag även att jag drämde till med ett KOM i något som kallas Timmernabbend enda backe, hade jag vetat att det var en backe hade jag cyklat snabbare... Glimten i ögat, alltid. Kanske ska ge mig ut på KOM-jakt här framöver de nya LVG-tuberna från Vredestein verkar ju gå som smort.

Vårcrossning med lite bus

Lyckades hitta en lucka i pappalivet och gav mig ut för att rena huvudet lite. Två välbehövliga timmar i sadeln blev det och genast blev jag mycket piggare resten av dagen. Tänk var lite fysisk aktivitet kan göra. Och att det var strålande väder gjorde ju det än mer energi-givande. Passade även på att ringa två jobbsamtal under turen också. Två givande sådana som säkert kommer att ge både mig om Mönsterås kommun lite energi, förhoppningsvis.

Avslutade passet med lite massage på min RumbleRoller. Det gjorde rätt ont till en början men efter massagen blev musklerna sådär härligt varma och avslappnade.

Stravadata och bilder så som ni vill ha det:

Det kändes som mitt eget Strade Bianche mer än en gång. Magiskt.

Ooooops! Jag kan ha brutit mot mitt förbud på ett par meter singletrack.

Hela familjen engagerad i min massage. Mycket praktiskt för en småbarnsfar som försöker vara tillsammans med familjen så mycket som möjligt. Den där lille rullen är grym!