Det närmaste utecykling jag kommi helgen

Var en tur ute i den kolsvarta oupplysta trädgråden med Egon. Han gillar ficklampor och var som i extas när han fick ha min kinalampa på några tusen lumen. Först hade han den på hjälmen med inställningen att han skulle cykla. Men sen fick han syn på grannbarnet och så blev det kurragömma i mörkret istället. Jag var med hela tiden och busade.

Får nog bli en cykeltur i mörkret för mig framöver också. Kanske den enda möjligheten för mig att få till utecykling dessutom. Det finns ju en reflexrunda i Långehäll dessutom. Nyfiken? Sök på Kalmarsundscykling på facebook för mer info.

#Farsdagsgrusvägsrally

Kom på att jag inte delgav rundan som jag var ute på i går. Mitt dimmigt härliga farsdagsgrusvägsrally. Svårare än såhär var det inte:

Det kom ett paket, och här är det nyåkt och smutsigt

För Er som hänger med mig i svängarna på mina sociala medier så vet ni att jag för två helger sedan stod helt crosslös då jag dels sålde min ack så lätta och fina Cannondale SuperX, och att jag var tvungen att lämna tillbaka den sköna och bettiga Canyon Inflite Al 9.0 som jag fått demoköra. Jag grät ut lite på Facebook och snart var trösten i hamn. I tisdags stod den innanför dörren när jag kom hem. Öster Cykel i Jönköping kunde inte stå ut med att se mig crosslös, så det blev en helt ny Cannondale SuperX... Igen. Denna gång med skivbromsar istället, men tyvärr inte med tubhjul... Än. Det tog mig en vecka att packa upp den, linda styrlinda och sätta på stänkskärm fram. Det senaste gjorde jag när jag skulle ut idag, och det för att det vankades timmar i väta. Jag köpte till ett par smidiga SKS RaceBlade som man enkelt kan ta av och på när det behövs.

Idag var det fars dag och jag fick sovmorgon men bytte den mot en långtur på nya cykeln istället. Ett lätt val. Upp klockan 07:00 och färdig för att dra 08:15. Fast jag hade glömt bort att montera skärmar så jag fastnade en liten stund med några svordomar och lite böjande men sen var det full fart. Och så här såg det ut:

Första smutsdroppen kom efter 50meter...

Älskar handskarna från GripGrab. De är inne på 6de eller 7de vinter. De har varit med på att från cyclocrosstävlingar till isigiga vinterpass till meckhandskar vid belgiska crosstävlingar. De funkar fortfarande trots att de har fått olje-, högtryckstvätt-, och otaliga olika tvätt-behandlingar. Magiska.

Ser arg ut men är glad inombords. Jag lovar.

Billigt?

Många raka vägar kanske ni tror, men det är bara som det ser ut.

#trycksladd i löv! som jag längtat 

Kurvig grusväg eller gammal rak banvall... Dessa val grusar mitt maskineri...

Det gick som på räls med en upphottad gammal bekant.

Drog en Hellride och det där med tidningskändisskapet...

Men hej hallå där!

Det var länge sedan sist, men för er som vill hålla er lite mer uppdaterade om mitt liv så får ni gärna följa mig på mina sociala medier. På instagram är jag mest aktiv, sedan på twitter och sist på facebook. Och det av den anledningen att jag gillar bilder och ogillar skräp... Så var det sagt. För er som inte vill vara del av sociala medier så kan ni ändå följa mig och det genom mitt instagram och twitterflöde i högermenyn.

Hur som så har jag faktiskt inte haft tiden att skriva på bloggen och så har jag heller inte cyklat så mycket. Näst senast gången jag cyklade ordentligt var den 14 augusti då jag gjorde en "Photoshoot" på crossen till en artikel i senaste upplagan av Bicycling (nr 9, 2014).
Så här blev resultatet:

Köper ni tidningen så kan ni även läsa vad Fredrik Eriksson har att säga om mitt pass, bra eller inte?

Ungefär en månad innan dess den 17 augusti var jag ute på en lång fin MTB-tur som också resulterade i bilder till en cykeltidning. Den gången var det Allt om MTB (nr 4, 2014) som skrev om våra MTB-spår i Långehäll. Och hur man kan med små medel och ett gott samarbete komma väldigt långt:

Så man kan ju säga att när jag väl cyklar ute så gör jag det ordentligt på alla plan. Sedan är jag faktiskt inte stillasittande däremellan utan jag har faktiskt haft en inloggning på datorn (som är bytt nu) som löd: "Träna2ggrV". Ett mantra som trummades in flera gånger per dag i början av september då jag var åter på jobbet. Vilket resulterade i att jag fick in rutinen att träna på lunchen tisdagar och torsdagar. En dryg halvtimme blir det allt som oftast och det är 4x4minuter (just nu på 300 monarkWatt) och rejsettor (just nu 1min på 370w och 2min på 230w gånger 5 eller 6).

Men så har jag faktisk lyckats att komma ut och cyklat i oktober också och det var förra helgen då jag styrde kosan mot Kevershäll för att få smaka på lite riktigt utmanande stigcykling. Så här såg det ut på Strava (där ni för övrig också kan följa mig om ni har lust med det):


Och så här såg det ut genom min kameralins:

Jag fick med mig pappa på turen. Vilket var riktigt trevlig. Sista turen på ett långt tag tillsammans då han nu har dragit sig ned till Cypern. Ha det gött i värmen pappa och tack för ett fint och minnesvärt pass! Kul att fortfarande kunna dela favorithobbyn tillsammans med dig.

Tighta skrevan... En dag så kanske jag lyckas komma igenom cyklandes. Men det blir nog inte i den närmsta framtiden då mitt nya projekt har ett än bredare styre....

Mäktigaste utsikten i Mönsterås kommun? Vyn över fina skogen med kalmarsund och slottsruinen i horisonten. 

Är en ganska mäktigt brant och hal häll upp till denna utsikt också. Men med feta sulor och lite jävlar anamma så går det.

Pappa duckar under en gren.

Och rullar vidare mot det som var dagens attraktion för mig:

En snäv passage i en stenskreva blev ett utmärkt tillfälle att öva på wallride och få tillbaka velodromfärdigheterna. Jag fick faktiskt ett enormt velodromsug av denna lilla kant.

Pappa dundrar nedför hällen i full fart. Denna nedfart, min lilla wallride och åkturen under grenen är delar av den nya nedfarten som jag har hittat. Riktigt lovande då den lutar lätt nedför hela vägen. Inte som de andra nedfarterna som är ganska branta och korta. Hade det inte varit för att det är ett naturreservat så hade man kunnat göra massa roliga och mycket längre nedfarter på Kevershäll. Men nu får man/jag vackert nöja mig med de stigar och leder som redan finns. Och det gör jag så gärna:

... För de är både utmanande och snabba.

Nästan två timmar var vi ute, fast det var bara en timme av de två som vi rullade så pass på hjulen att det registrerades som träning. Men det spelar mindre roll när det är så fint.

Det var allt för denna gång. Nästa gång så blir det information från någon annan gång...

Nyhetstorka i bloggen men inte i verkliga livet

Det var ett tag sedan sist, men tro inte att jag legat på latsidan för det inte. Jag är redan inne på tredje veckan på jobbet och allt tuffar på i allt snabbare takt både där och hemma. Det är nu jag verkligen uppskattar de två månader jag kunde vara hemma tillsammans med hela familjen. Men det är också skönt att komma in i en vardag. För oss alla.

Vardagen på jobbet har varit fullspäckad. Här är ett axplock av det som tagit mest tid och energi just nu (klicka på bilderna för större upplösning):

Jag har även passat på att köra lite lunchpass på tisdagar och torsdagar. Börjar nästan bli en vana. Tyvärr bryts den av en heldag med möten i morgon. Och på fredag åker jag till Ulricehamn för finalen i Mitsubishi MTB Challenge, Västgötaloppet. Sista uppdraget i långloppscupen för mig detta år, men inte sista speakeruppdraget i år. Det vankas ju CX-cup och speakeruppdrag för min del även i år. Nästa helg tänkte jag dessutom passa på att tillämpa det där med utomhuscykling. Ålems CK kör "sin sista tur" och har bjudit in mig att följa med från Ålem till Kalmar längs Kalmarsundsleden på MTB. Så det ligger på.

MTB på Cross?

Fick en idé från Andreas efter jag kört Mörksuggan på cross. Och det var att köra Ålems CKs MTB-TT runda med cross. Jag såg även att Robin Hedström hade monterat ett par Continental RaceKing 2,2or fram på sin cross. Och så lade jag ihop 1 och 1 och körde igår MTB-TT banan på med Canyon:en och ett par RaceKing 2.2or monterade fram. Det förvånande var att det inte var några större problem i de riktigt svåra partierna. Det svåra var att hålla ihop i det lilla men långa stöket på banan. Jag har sagt det förut men fick verkligen känna på det igår. MTB-TT banan erbjuder ingen vila för kroppen. Det är konstant utmaning och de få grusvägar som finns är så korta att man inte hinner vila ut. Vilket gjorde att min rygg knöt sig efter ett halvt varv. Så det blev bara ett varv och det på 23 minuter blankt.

Kanske hade det gått bättre om jag hade haft lite mer luftvolym bak också. Dessutom så hade jag kunnat släppa ur ännu mer luft ur framdäcket. Det var pumpat med 1.8 bar. Men när jag insett att det bara blir ett varv så stannade jag och släppte ur till 1.5 bar. Och det hade nog gått att gå lägre än så.

Så summa sumarum. Det går att köra MTB med en Cross. Men det är inte behagligt att köra snabb MTB med en Cross. Det är utmanande och roligt att köra stökiga MTB banor. Men längre än så kör jag inte med cyclocross. Dock så kan jag tänka mig ett par lågmönstrade 40mm däck för att köra riktig "gravelgrinding" och utmanande MTB hyfsat behagligt.

Och så avslutade jag passet med just lite gravelgrinding. Det som crossen gör bäst. 

Men det var ändå ljungligt skönt på berghällarna.

Fett..

Why the long shadow? Because broken back...

Motljus är väl ändå så vackert.

Vrooom! 

Stämningsfullt avslut på passet.

Belgisk och svensk kross...

Jag fick en liten lucka i gårdagens Kräftskiveschema mellan 11-13 och lade då upp en stänkare på Kalmarsundscykling om att det vankades Grusvägsrally med skyltspurter runtom Mönsterås. Andreas Tellmo och Patric Mauritzon dök upp. Tellmo på min Cannondale SuperX och Mauritzon på sin "fuling".

Vi rullade först ut mot elljusspåret och sedan den mulliga lilla stigen mot skjutbanan. Efter det så uttalade jag spurtskyltsstrid. Enkla regler blå ortsnamnsskylt är högst värd, speciellt den sista "hemskylten" men idag då vi körde mycket grus i skog så var alla vägskyltar hett villebråd. Till slut spurtade vi till och med på "Se upp för lekande barn" skyltar...

Lite mer än halvägs in i passet började vi bli bra möra då Mötesplatsskyltarna avlöst varandra ett bra tag med ungefär 500-700 meters avstånd mellan. Så det fick bli två lagtempointervaller på runt två kilometer. Lägligt nog låg de på två Stravasegment också. Patric flög av båda gångerna så jag tog båda KOM-en. Andreas använder inte Strava. Än...

Sedan avslutade vi med en stigavstickare och några skyltspurter till. Avrullningen gick ut mot Mudden för att reka lite cx-bana och status på klippningen (allt som allt en Belgisk cross).

På kvällen så vankades det kräftskiva och det krossades många skal (svensk kross). Jag valde en Duvel som dryck till så klart.

Det ser ut som om Andreas kniper M-spurten. Men Patric har smitit iväg för att plocka M-skyltar. Jag plockade tre på raken innan denna och var tvärstum. Därav enda tillfället att skjuta lite bilder.

Och här drar Anderas ikapp en stum Patric. Ordningen återställd.

Kvällens kross.

Känd från och erkänd av tidningen Allt om MTB

För några månader bakåt i tiden blev jag intervjuad/tillfrågad av Allt om MTB. De ville veta vilken min favoritstig var. Jag skrev en kort förklaring skickade in några bilder och en GPS-fil. Resultatet blev en stilig portträttbild och ingressbilden till hela artikeln där två cyklister till intervjuats.

Men det mest roliga i senaste numret (nr 3-2014) av Allt om MTB är ändå artikeln som kom på nästa uppslag. En artikel om Borlänge Tour där jag i år var speaker. Vilket också uppmärksammades med både bild och text. "Dessutom är den duktiga speakern Oscar Ekstam på plats, vars ljuva stämma man annars brukar få lyssna till under långloppen. Han ser till att publiken är välinformerad och håller låda i ett, på ett bra sätt!". 

Fantastiskt roligt att få läsa så fina ord om mig själv. Det kommer jag leva länge på. Tack Jesper Andersson och Allt om MTB! För er som ännu inte läst detta nummer av tidningen så kan man köpa lösnummer här eller så surfar man in på tidningens egna hemsida och löser en prenumeration.