Drog en Hellride och det där med tidningskändisskapet...

Men hej hallå där!

Det var länge sedan sist, men för er som vill hålla er lite mer uppdaterade om mitt liv så får ni gärna följa mig på mina sociala medier. På instagram är jag mest aktiv, sedan på twitter och sist på facebook. Och det av den anledningen att jag gillar bilder och ogillar skräp... Så var det sagt. För er som inte vill vara del av sociala medier så kan ni ändå följa mig och det genom mitt instagram och twitterflöde i högermenyn.

Hur som så har jag faktiskt inte haft tiden att skriva på bloggen och så har jag heller inte cyklat så mycket. Näst senast gången jag cyklade ordentligt var den 14 augusti då jag gjorde en "Photoshoot" på crossen till en artikel i senaste upplagan av Bicycling (nr 9, 2014).
Så här blev resultatet:

Köper ni tidningen så kan ni även läsa vad Fredrik Eriksson har att säga om mitt pass, bra eller inte?

Ungefär en månad innan dess den 17 augusti var jag ute på en lång fin MTB-tur som också resulterade i bilder till en cykeltidning. Den gången var det Allt om MTB (nr 4, 2014) som skrev om våra MTB-spår i Långehäll. Och hur man kan med små medel och ett gott samarbete komma väldigt långt:

Så man kan ju säga att när jag väl cyklar ute så gör jag det ordentligt på alla plan. Sedan är jag faktiskt inte stillasittande däremellan utan jag har faktiskt haft en inloggning på datorn (som är bytt nu) som löd: "Träna2ggrV". Ett mantra som trummades in flera gånger per dag i början av september då jag var åter på jobbet. Vilket resulterade i att jag fick in rutinen att träna på lunchen tisdagar och torsdagar. En dryg halvtimme blir det allt som oftast och det är 4x4minuter (just nu på 300 monarkWatt) och rejsettor (just nu 1min på 370w och 2min på 230w gånger 5 eller 6).

Men så har jag faktisk lyckats att komma ut och cyklat i oktober också och det var förra helgen då jag styrde kosan mot Kevershäll för att få smaka på lite riktigt utmanande stigcykling. Så här såg det ut på Strava (där ni för övrig också kan följa mig om ni har lust med det):


Och så här såg det ut genom min kameralins:

Jag fick med mig pappa på turen. Vilket var riktigt trevlig. Sista turen på ett långt tag tillsammans då han nu har dragit sig ned till Cypern. Ha det gött i värmen pappa och tack för ett fint och minnesvärt pass! Kul att fortfarande kunna dela favorithobbyn tillsammans med dig.

Tighta skrevan... En dag så kanske jag lyckas komma igenom cyklandes. Men det blir nog inte i den närmsta framtiden då mitt nya projekt har ett än bredare styre....

Mäktigaste utsikten i Mönsterås kommun? Vyn över fina skogen med kalmarsund och slottsruinen i horisonten. 

Är en ganska mäktigt brant och hal häll upp till denna utsikt också. Men med feta sulor och lite jävlar anamma så går det.

Pappa duckar under en gren.

Och rullar vidare mot det som var dagens attraktion för mig:

En snäv passage i en stenskreva blev ett utmärkt tillfälle att öva på wallride och få tillbaka velodromfärdigheterna. Jag fick faktiskt ett enormt velodromsug av denna lilla kant.

Pappa dundrar nedför hällen i full fart. Denna nedfart, min lilla wallride och åkturen under grenen är delar av den nya nedfarten som jag har hittat. Riktigt lovande då den lutar lätt nedför hela vägen. Inte som de andra nedfarterna som är ganska branta och korta. Hade det inte varit för att det är ett naturreservat så hade man kunnat göra massa roliga och mycket längre nedfarter på Kevershäll. Men nu får man/jag vackert nöja mig med de stigar och leder som redan finns. Och det gör jag så gärna:

... För de är både utmanande och snabba.

Nästan två timmar var vi ute, fast det var bara en timme av de två som vi rullade så pass på hjulen att det registrerades som träning. Men det spelar mindre roll när det är så fint.

Det var allt för denna gång. Nästa gång så blir det information från någon annan gång...

Guidning i MTB-spåren med blandade känslor

Idag kom det långväga besök från Eksjö; Team familjen Munch (Från vänster på bild; Johan, Richard, Martin). De kom till Långehäll för att får en guidning på våra MTB-spår. Men också för att sonen Martin skulle testa och köpa min Niner Air9. Det kändes som att alla blev hel-sålda. Det pratades om MTB-läger och Martin såg mest helnöjd ut hela tiden. Kul att Ninern hittat till en annan familj där den säkerligen kommer att trivas. Det var lite vemodigt att sälja den efter att ha handplockat varje del till bygget och monterat allt själv. Det blir en helt annan själ i cykeln då. Men det är bättre att den rullar än att den står still i källaren och ser snygg ut.

Det går FÖR bra nu, så jag SÄLJER cykeln!

Släpade runt min f*ta lekamen runt MTB-TT banan idag på mäktiga 39:51 och det med min BMC, ryggont och dålig uppvärming (från bilen till cykeln och iväg). Som jämförelse körde jag senast den 24 juli på 41:42 med min Niner och då bättre förberedd och uppvärmd. Dock med en pyspunka med 2-3km kvar och hantlangning till Andreas som totalt kanske kostade mig runt 40 sekunder. Hypotetiskt är jag alltså hela en minut snabbare på min BMC. Och det kändes bättre hela vägen trots ryggont.

Så nu säljer jag min Niner Air 9 som på bilden för 25.000kr.

Niner Air 9 kolfiberram, Full XTR (XTR-pedaler medföljer), Rock Shox Reba XX med hydraulisk lockout, Niner kolfiberstyre, superlätt Aerozine sadelstolpe och bromsskivor, Sun Ringle Black Flag Pro hjul, Continental RaceKing eller MountainKing. Storlek Medium.

Klicka här för mer bilder.

Maila mig för mer info: oscar@oscarekstam.com

Rapport med massor av bilder från Sista turen; 101km cykling

För att ha cyklat 101km MTB igår, vilket är det längsta jag cyklat på en dag sedan 2010, så känner jag mig förvånansvärt fräsch idag. Kanske var det den fantastiska miljön som gjorde det, kanske var det luften, kanske var det sällskapet (mycket trevligt), kanske var det havet eller så kanske var det ön Öland som gjorde det så underbart och njutbart att jag sluppit krämpor idag. Jag tror att det är alla delarna.

För att ni ska förstå lite mer om hur det var på "una-da-iland-inna-da-sun" igår så levererar jag härmed en mastig och diger lista cykelnjutning ur ett kameraperspektiv:

Tankad, packad och klar?

Nästan framme i Byxelkrok så stoppade korna vår buss... Vi fick snällt vänta.

Precis innan avfart. Dagen till ära testade jag min Merino-ulltröja från Niner. Den skulle visa sig vara kung på turen. Varm när det var kallt och kall när det var varmt. Ull är underskattat och något som jag kommer att bruka mer framöver. Och självklart så har man ull närmast kroppen annars försvinner funktionen.

 Ett tappert gäng på de nordligare delarna av Öland.

Mäktig utsikt över Blå Jungfrun

Första stoppet, där vi fick tampas med den djupa sanden. Kanske inte för oss med 29a och 2,2-2,4" däck. Men de med cross hade det lite kämpigare. Till mitt förtret var det ingen som kasta cykeln på axeln och sprang. Kanske nästa gång.

 Från stopp nummer två. På den stranden hade jag kunnat stanna hela dagen om det inte varit för cyklingen som låg framför mig. Utlandskänsla på den.

 En annan lite mer stenigare strand, med mer träd

 Härlig typisk Öländsk strandskog. 

 En småbåtshamn med utsikt över Blå Jungrun, hon kom att följa oss en bra bit in i turen. Eller följde vi henne?

Raka Raukar, försök att säga det din Smålänning!

 När vi dundrade fram längs Raukarna kunde jag inte låta bli att ta en de-tour från gruppen och cykla mellan, genom, över och vid sidan av de häftiga stenformationerna. 

 2mil av 10 avverkat. Vinden börjar ta till i styrka och grusvägarna avlöser varandra. Men än är det samlat och glatt.

Mer grusväg och lite splittrat fält

Ännu mer grusväg och än mer splittring.

Efter 4mils åkande hade fältet splittrats rätt ordentligt på grund av den kraftiga sidvinden och många grusvägarna. Vissa hade helt enkelt mer bråttom än andra. Men det är klart när fika väntar, vem har då inte bråttom?

 Den suveräne rese, tur och fika-arrangören Steen Wallin hade ordnat så att fiket mitt i rutten (eller ja efter 6mil) hade förgjort mackor åt oss. Jag hade beställt en Salami-Brie, vilket jag fick. Smakade himmelskt.

 Men jag var nog lite trött för jag frågade konditoripersonalen vad detta var för bakelse...

Efter fikat var fältet åter samlat och humöret på topp.

Lite mer stigar och gångvägar vankades nu. Vilket var tacksamt efter lite väl många mils grusvägsnötande i exponerad natur. Här dundrar vi igenom gångvägarna vid Sollidens Slott. Prinsessan Estelle hade redan fått sin egen promenad.

 

Kungliga kor vid parkeringen till Solliden. De flyttar inte på sig så lätt.

Allvarsam åkning... Göteborgshumor ni vet.

Tittar ni noga kan ni se Ölandsbrons puckel lite till vänster i horisonten. Vilket betyder att vi närmade oss vår slutdestination Färjestaden.

Samlad stigcykling.

Vem kan motstå en Niner i motljus?

YAWYD-topcap. You Are What You Drink. Mahou Negra för min del.

Stigarna mot slutet var snabba och lätta, några var till och med nedför. Tror att vi fick ihop ynka 400 höjdmeter på turen. Men med all vind så slet det ändå rätt bra. Nu vet jag hur de har det i Holland...

Fort ska det gå!

Flygplan och pumpor i en enda härlig kaotisk komposition.

Här har ni mig; Glad, trevlig och mycket nöjd med dagens 101km på Öland. Kunde inte valt en bättre dag att köra sista turen för första gången. Sista turen har förresten gått i 12år. Den startade när jag flyttade upp till Dalarna och jag har av naturliga skäl inte kört den en enda gång förrän jag nu 2012 valde att flytta tillbaka till Smålands östkust. Nästa år kör jag igen!

Dagens cyklande i cykel-mekka

Idag passade jag på att avverka nästan alla favoritstigar till nord-väst om Falun. Med mig för dagen hade jag Johan Eriksson. Det var även hans första pass sedan förra sommaren/hösten. Trots det gick det mycket bra, men när jag sa att vi skulle ta oss ann Norlingerg till att börja med så blev han rätt blek. Snäll som jag är så skippade jag den planen och tog den gamla favoriten Gamla Fruns Väg ut till Grycksbo istället.

Målet för dagen var nämligen Törnbergs Väg(stig) och då måste man ut till de trakterna. Jag hade även en annan superstig i åtanke men jag väntade lite med att säga att man var tvungen att klättra upp på baksidan av Norlingberg för att nå denna stig. Törnberg var fin som alltid och vi körde både nedför och uppför. Det är även som alltid lite förtrollande att susa fram mellan tall-stammarna. Måste det vara så vacket i Falun?

FavoritStig nummer två för dagen är den stig på "baksidan" av Norlingberg som användes på de sista upplagorna av Långa Lugnet. En gång kom jag tvåa på den banan, det var tider det och kanske är det därför den stigen är en favorit? Det är i alla fall en snabbt fallande stig som ibland brukas för Enduro så den är härligt urgröpt, doserad och vågig. Idag var den extra utgröpt men jag flög utför den som aldrig förr. När jag kom ned märkte jag att jag hade kört hela brötnedfarten med låst gaffel. 29a är bra grymt i stökig terräng.

Dagens bildbomb: