Ur snöstormen föddes ett friskare jag

Lagom till att jag slutade jobbet igår dundrade snöstormen med full styrka. Det blåste sida-mot hela vägen hem och istället för fem minuter tog det 15... Men så stannade jag vid konstgräsplanen och fotade lite också.

Passade även på att föreviga den nya designen på vattentornet i Mönsterås. Det är väl enda gången "färgbelysningen" syns och ger effekt. I klart väder tas den nämligen ut av strålkastarna som belyser tornet från marken.

Och sist var jag ju bara tvungen att ta en cyklande #selfie. Och en #cykelselfie...

Cyklande #selfie.

#Cykelselfie...

Så ja det tog även lite längre tid hem på grund av foto-stoppen. Men det var det värt. I stormen befäste jag även min ide om att börja träna mer, och det inomhus i simbassäng. Kan jag "plåga" mig till cykelpendling varje dag så borde jag väl enkelt kunna gå upp en timme tidigare för att antivera mig i en varm pool? Så det testade jag idag. Klockan 06:30 gick jag in på Vattenpalatset och fick en halvtimmes simning innan frukost. Klockan 07::0 stämplade jag in och klockan 09:00 åt jag frukost med dagens första kaffe. Har nämligen öven tagit del av forskning som säger att kaffe är verkningslöst för piggheten innan 09:00-09:30 (beroende på när man går upp). Så här står jag pigg och fräsch och ska iväg på lunch efter en produktiv första halva av jobbdagen. Det blir mer simning framöver. Kanon för min trötta rygg också!

Mitt Livs lärdom efter 30 år på jorden

I torsdags fyllde jag 30 år. Något som jag ska fira i helgen med en mäktig middag (ordagrant) på lördag och en lättare men gräddig fika för släkten på söndag. Inte mycket cykling med andra ord, om jag inte smiter ut i ottan vill säga...

Men det jag egentligen ville säga var något som jag under mina senare levnadsår kommit närmare och närmare och fått större och större förståelse för. 

För fyra år sedan träffade jag världens underbaraste person som också vände upp och ned på mitt sätt att tänka. Jag kom till insikt att jag mådde bättre av att vara en positiv person och fokusera på det som jag glädjs åt och se möjligheterna. Med tiden så kom jag även att värdera sanningen högre och högre. Jag tar hellre en hård sanning än en vag bortförklaring. 

Tack Jenny för att du utmanade mitt sätt att tänka! Och tack för de fyra fantastiska år vi haft tillsammans!

Under 2013 har jag fått fler och fler inspel på jobbet och i privatlivet som påverkat. Tre föreläsare har i princip sagt samma sak. Först sa Michael Södermalm det, sedan Mark Levengood, efter det så betonade Magnus Hedman det och i torsdags på min födelsedag så fick jag uppleva det själv genom en annan persons handlingskraft och val att tala sanning (jag väljer att inte publicera personens namn). 

Det jag talar om är; Kraften i att tala sanning och att stå för sig egen historia!

Det är bara jag ensam som kan ta ansvar för min egen historia, det är mina val och mina konsekvenser. Och jag säger heldre som det är än går iväg utan att säga något alls eller att svamla ihop någon undanflykt eller vit lögn. Jag säger inte att det är enkelt och inte att jag lyckas jämt men det är något jag tror på och försöker stå för så mycket jag kan. 

Det mina damer och herrar är min största lärdom av 30 år på det vi kallar jorden.

Ta väl hand om Er där ute och lev väl i sanning.

Dö väggjävlar döööö!!!

Det har varit ett helvete rent ut sagt att få bort de blåa resterna av tapeten. Så vi fick rådet att måla med spärrvit färg och ev ta bort större luftbubblor som vi inte fått fram tidigare. De första två väggarna (de två största utan dörr och fönster) gick hur bra som helst, och även runt fönsterna. Men sen fick vi slita. Bubblorna kom och det blev bara mer och mer att ta bort. Hallen var en mardröm och den gjorde vi sist. Hallen ligger brevid spisen och vi eldade, skön bastu samtidigt helt enkelt... Men nu är det i alla fall förberett för bredspackning. Äntligen!

(notera tiden på detta inlägg och lägg till det faktum att vi började klockan fyra på eftermiddagen... nu hade vi i och för sig en paus där mitt i för mat, hämtning och läggning av Egon som var hos farmor och farfar)

Det är tur att vi inte haft TV och internet sen 16 december...

... Så vi är så pass uttråkade av samma DVDs att vi lätt står och river bort tapetrester från spånskivor.

Den 16 december försvann vår kontakt med internet genom vår fiber och således även vår TV. Varken nätägarna Mönsterås kommun, nätdriftarna Telia eller vår internetleverantör Bahnhof vet vad som är fel. Signalerna går in men vi kommer inte ut på nätet. Mycket tyder på att det ligger mitt mellan Telia och Bahnhof, som inte verkar kunna prata med varandra då vi ständigt måste säga vad den ena eller andra sagt till oss... 

Åter till renoveringen!

Jamen då river vi väl golvet och taket då!

Vi kanske inte skulle kollat så noga under golvskivorna i sovrummet...

Inte konstigt att råttorna gillat att vara under golvet. Fem centimeter isolering saknas i golvet, som även är taket nere i källaren som ligger i suturäng enbart under sovrummet. Inte så bra för huset heller enligt snickarn. 600mm in från yttervägg/angränsande grund ska det vara fullt isolerat för att det inte ska bli kallras när kall ytterluft möter varm fuktig inneluft. Alla sovrummets väggar är mot yttervägg eller grund då sovrummet ligger i en tillbyggnad en bit ned från orginalgrunden...

Så det vara bara att sätta sågen i golvet/taket och slita upp spånskivorna som satt rejält. De var nämligen limmade i golvreglarna... Jösses. Vad pappa fick slita. Ja för han är snäll som bara den och hjälper oss riva under dagtid så att vi ska hinna bli klara inom vår viktiga deadline. I morgon sätter han in nya spånskivor efter att han lagt in ny isolering. Som en hjälte!

Halvvägs in i rivningen: 

Golvet upprivet runt om och färdigisolerat:

[I förrgår] RR: Blöt Happyride delux +BILDER

Blötte väl ned mig ordentligt i söndags under bara 45 minuters cykling. Fick åter igen en liten lucka av fri tid som jag ville förvalta väl på en sk. Happyride vid MTB-spåren i Långehäll/Blomstermåla. Kom iväg i värsta snöyran och anlände i duggregn. Inledningsvis av turen var det bara blött sedan blev det än blötare. Men någonstans där mellan blött och blötast så försvann intrycket av blött, det blev bara hur kul som helst. Hade gärna stannat ute i 45minuter till men hemma väntade renovering av sovrum så det var lika bäst att hålla tiden.

Sjukt kul att kunna köra barmark och utan risk för att förstöra marken tills nu. För mitt i passet försvann inte bara intrycket av blött utan snön anlände också. Och nu två dagar senare så ligger den kvar på marken med ett härligt lager av is under. I söndags var det dock isfritt och bredställ på de blöta hällarna. Jag rullade även nedför en brant som jag tvekat över i blött underlag. Varför vet jag inte då den kändes som en femma av tio att ta sig nedför. Fast det är klart det är rätt hyfsad fallhöjd kantrad av skrevor klippavsatser och härligt spetsiga stenar som bara ser sådär fantastiskt inbjudande att lägga sig på...

Halvvägs ut på turen. Snön är där och vi är på en av de snabba hällarna. Fantastiska hällar för att få fart och jag får mer och mer tankar och idéer om att lägga in lite små hopp och doseringar längs dessa i de naturliga dropp och kurvor som redan finns. Skyller allt på min BMC Trailcrew, fantastiskt jobbig maskins som bara vill leka.

Krille dundrar på utan spångest. Trots mörka skogens svarta bäck. Älskar detta parti. Man kommer in i en sjukt tät granskog där man får kämpa för att se stigen och mitt i allt rinner bäcken med kolsvart vatten. Svårt att få på kort en blöt och kall dag som denna. Men nån gång ska jag göra den rättvisa på bild.

Sista momentet på vår tur var det nya stupet/droppet/branten eller vad man nu vill kalla den:

"Ska vi ner däääär?"

"Nja vi går". En liten bild av hur nedfarten ser ut. Henke står på toppen och Patric är i första branten nivån av tre.

Jag beundrar branten från botten av den.

Kvist.

Krille visar vägen ned. Han och min pappa har jobbat lite på branten sedan vi först upptäckte den. Då var det en del lösa stenar i vägen och lite för mjuk mark i slutet. Nu är det nästan värsta autostradan..

I snöyran kom jag artistiskt ned!

[Igår] RR: Grusvägskalas delux, #detkomettpaket +BILDER

Dundrade väl ut på ett grusvägsrally igår, dels för att jag fick lite fri tid (ja FRI tid) men även för att jag ville testa delar av mina nya assos-kläder. Mest ville jag dock ut på grusvägarna för att hitta nya vägar och vägar som går att knyta ihop till olika rundor. Och jag fick allt jag hade hoppats på. Som ni ser nedan så fick jag ihop en lång runda och en rund sådan. En timme in i turen blev det nämligen klart att jag fick bonustid. Så istället för att köra till Värlebo och väg 35 sedan hem. Så tog jag av mot Allgunnen  och Barnebo där jag verkligen träffade på guld. Jag vet sen gammalt att det finns lite timmervägar som Söda gjort i det området. Men att de skulle gå att knytas ihop så bra samt att alla var namngivna och dessutom att de syndes på iPhonens kartapp var en rejäl bonus. Så jag kunde pussla ihop rundan mitt i skogen bara sådär.

Turen började dock med nylagd grusväg, inte bara sladdad utan också flera centimeter nytt naturgrus. Tungt var bara förnamnet.

Jag testade delar av Mönsteråsleden också, och större delen gick hur bra som helst att köra...

Andra delar var lite mer knepiga...

... Och blöta.

Tittut! Ny utstyrsel från assos, bara sådär. Bam!

Lagom till attv intern kom på riktigt här nere kom också den största leveransen av assos. Och då mestadels vinterkläder. Som den grymma jackan två bilder upp både snygg, varm men ändå välventilerad. Som bonus finns det med ett inbyggd halsskydd, typ som en buff fast formsydd och flossad. När den inte används hänger den fint i sin ficka bak på insida rygg precis mellan skuldrorna som en extra värmande kudde. Plus i kanten!

En av alla övergivna gårdar ute i den mörka Småländska skogen, både kusligt och stämningsfullt.

Raka vägar finns det också gott om...

Vart ska vi? "Wvjätt fjam baja"

Men på en av mina detours/skarvningar så stötte jag på en mäktig lövstig genom ett naturreservat vid Böta Kvarn. Mycket intressant område som tåls att utforskas vidare.

Även i naturreservatet går Mönsteråsleden. Måste nog ta och cykla leden en längre sträcka någon gång.

Ut ur reservatet på en smal och härlig asfaltsväg.

Det fanns en hel del jägare ute i skogen också. Här stressar jag en av dem i 30-35km/h. Hängde med dem tills våra vägar skiljdes åt.

Tog vägen genom Långehälls/Blomstermåla motionsområde på vägen hem och passade på att trötta ut min rygg lite till.

Det var fuktigt ute men tack vare min Ass Saver så var mitt ass torrt. Och tack vare de flossade och, på vissa väl utvalda ställen, vindtäta korta cykelbyxorna. Så höll sig både framsidan och baksidan varm i tre timmar med en temperatur runt två till fyra grader. En kanon grusvägstur, helt enkelt ett grusvägskalas!

Det var inte så farligt...

Tur att jag lärt känna duktiga hantverkare som kan sina saker, så man vet vem man ska ringa. Micke på BIM (Byggentreprenad i Mönsterås) var förbi idag och inspekterade vårt sovrum. Ingen fukt och inga tecken på fuktskador, han hade dessutom fixat till lite av taket på vårt hus för några år sedan så där var det bra också. Mesta doften av "unket" satt och sitter förmodligen i de tunga tygstrukturtapeterna som dessutom blivit målade och inte kunnat andas ordentligt. Den starkaste doften som kom när vi öppnade upp visade sig dock vara från ett gammalt råttbo. Ingen råtta bodde där nu i alla fall (och har nog inte gjort på länge) men doften av deras urin är inte att leka med. Så i morgon väntar sanering på eftermiddagen. Förhoppningsvis kan jag värma upp med en cykeltur på förmiddagen.

Nämen vi renoverar väl lite då

Innan vi flyttade in i huset passade vi på att tapetsera och måla om i kök och två sovrum. Då anlitade vi en firma. I somras så tapetserade vi och målade taket samt lister mm. i vardagsrummet. Och nu har vi tagit oss an vårat sovrum, det som var tv-rum för de tidigare ägarna. Men vem har tv-rum 2014 liksom? 

Vi har dragit oss lite för att ta tag i sovrumet/tv-rummet då det från början luktat källare/mögel. Det blev lite bättre efter sommaren. Men vi gjorde ändå en anmälan till försäkringsbolagen om att vi upplevde en konstig doft i rummet. Och de ville då att vi anlitade en fackman (varför heter det inte fackperson?) för att undersöka, dokumentera och ge förslag på åtgärd. Men det projektet orkade vi inte dra igång då.

Nu har vi dock börjat riva tapeter och golv, först med förhoppningen att lukten satt i tapeterna och att nya tapeter och golv skulle hjälpa. Men rätt snart efter rivningen så förstod vi att så inte var fallet då lukten blev starkare och satt kvar. Så nu ska en fackperson undersöka rummet.

Bilder före när rummet var tomt:

Under rivningen: