Igår var jag ute och rullade lite på crossen för att se om jag var kvitt min förkylning. Jag tog en sväng runt 5 kilometersspåret i Mönsterås. Ett av två spår som inte är belyst och i Mönsterås kommun får man motionscykla på de spår som inte är belysta. Man får även ta sig kortare sträckor på cykeln på elljusspåren men då har gående/löpande förtur och man ska helst leda cykeln eller framföra den med respekt till anda motionärer (ej snabbmotionscykla) i elljusspåret. Det står även att man ska varna andra i motionsspåren när man kommer ikapp, som cyklist helst då med plingklocka. Jag om någon borde veta då jag har hand om spåren och även varit med och tagit fram förhållningsreglerna. Vi vill hellre beskriva vad man får göra än vad man inte får göra.
Men så var det just det med att tillämpa. När jag körde "femkilometaren" så kom jag ikapp hela fyra stycken motionärer på ett varv. Den första förvarnade jag med bromsen (tjutande skivbroms hörs bättre än plingklocka men är lite väl skrämmande kanske), hon som blev förvarnad tackade och sa "hade du inte tjutit så hade jag blivit rädd när du passerade". Jag svarade "det var det som var tanken, god tur!". Inga sura miner där. Nästa tre som jag kom ikapp förvarnade jag med ett "hej, hej". Den första motionären hörde tydligt och vek åt sidan ut i gräset (motionsspåren är mer som en stig i bredd) de andra två som gick tillsammans hörde inte mitt rop först utan blev lite skrämda när jag bromsade istället. De gick också åt sidan ut i gräset och lät mig passera på stigen. Jag tackade och ursäktade att jag hade skrämt dem. Igen inga sura miner utan samtliga motionärer var glada och det var jag med. Noterbart är att de alla lät mig passera på stigen även att jag kunde köra i gräset, och gjorde också så för att visa att jag inte "tog" stigen av dem. Var det en fin gest av dem eller hoppade de skrämt åt sidan?
Jag har ingen plingklocka monterad på min cykel, för ärligt talat känner jag att en pling kan skrämma och känns också att man tränger sig på i naturen när man plingar. Men då jag inte ofta möter gående eller löpande motionärer i de andra motionsspåren/stigarna i Blomstermåla (där vi även har
fyra stycken mountainbikespår som går på spår där andra får motionera sk. kompisspår) så har jag inte blivit tvungen att plinga så mycket. Men igår fick jag mig en tankeställare. Det känns faktiskt att man skrämmer mer att bara svischa ikapp motionärer eller säga hej-hej när man är ikapp dem. Hade jag haft en plinga igår så hade jag på ett enkelt sätt förvarnat i ännu bättre tid och så talar ju en plinga sitt tydliga språk. Det vill säga "hej-hej jag kommer på en cykel" och motionären vet då att det är en cyklist som kommer i spåret.
Men det kan ju också skrämma. "Hjälp det kommer en cykel i snabb fart, vad ska jag göra nu?!" kanske kan vara en tanke hos en motionär som inte mött en cyklist i motionsspår.
Ja jag vet inte riktigt vad som är bäst så jag försökte göra upp en för och emot "plinga"-lista. Detta är vad jag kom fram till:
För:
1. Möjlighet att i god tid förvarna och göra andra beredda på att man närmar sig
2. Ett pling talar tydligt för att det är en cykel som närmar sig
3. Jag följer både trafikregler och i detta fall förhållningssätt rekommenderade av Mönsterås kommun.
4. ?
Mot:
1. Vissa kan tolka det som att man kommer i hög fart och vill förbi direkt (resultat de stressar skrämt ut ur spåret).
2. För de som inte är vana med cyklister i motionsspår så kan de bli förvirrade om vad de ska göra.
3. ?
Finns det några fler för och emot? Och hur tänker ni i denna fråga?
Detta är en fråga som mer och mer blir aktuell då mountainbike och cykling växer så det knakar. Och övriga motionärer i skogen har inte riktigt blivit vana vid "vår" närvaro där än. Cykling i skog är något som funnits länge men först nu blivit större och märkbart.
"Vi" har ju allemansrätten på vår sida och i vissa fall även kommunen, och ärligt talat ska vi inte försöka dela på skogen och bevara den som en rekreation för alla (cykling och löpning sliter marginellt på skog och mark jämfört med motorfordon och hästar som istället bör ha egna vägar eller spår så att de också kan få rekreation men på sitt sätt). Frågan blev aktualiserad i två olika insändare/ledare på GöteborgsPosten. Här är
Emot-artikeln (Här är också gamle goe spårvägscyklisten Hjalmar Bengtsson med på bilden) och här är
För-artikeln samt en mer
neutral artikel som talar för hur du faktiskt får cykla och då främst i Göteborg men större delar går dock att tillämpa i hela landet. Det om berghällar stämmer till exempel inte i Blomstermåla då nästan alla leder går över en täck eller otäckt (Göteborgvits) berghäll.
Förtydligande: Motionsspår i detta fall är alltså ej breda Elljusspår utan mindre spår och stigar där man får cykla och i vissa fall är hänvisad till att just cykla (våra kompisspår/MTBspår tex)
