Igår drog vi en lång sväng och idag än längre. Igår var det blandad terräng och idag bara landsväg. Igår så körde vi runt kvateret med lite bonusrundor, Egon på sin sparkhoj och jag på min BMC. Idag så drog vi ut till Ödängla en asfaltstur på cirka en mil längs böljande fina små asfaltsvägar. Men denna gång fick Egon sitta där bak i cykelsadeln. Vi fick fint sällskap av min syster och hennes dotter samt en kompis till syster.
Man kan åka på många olika cykelturer med många olika intensiteter. För mig behöver det inte gå på max och vara bäst träning alla gånger. Inte ens de flesta gånger. Jag gillar mest att åka ut och cykla. Hur jag gör det får antingen sällskapet, målet eller humöret styra över. Vilket är det bästa sättet att cykla enligt mig. Håller ni med eller inte? Skulle vara intressant att höra era åsikter om er egen cykling. Alla har ju sina olika sätt.
Egon kör riktigt snabbt nu. Kommer det en nedförsbacke så lyfter han upp fötterna när det går snabbt och rullar skrattande med egen balans. "Springcyklar" är grymma, Egon har rullat själv sedan han var ett år.
Mönsterås i bakgrunden och syster närmast mig, Egon är bakom min ryggsäck. Jag försöker även numera att cykla med hjälm när Egon är med. Något jag slarvat med tidigare men ska bli bättre på nu. Finns inte så många ursäkter när hjälmarna dessutom är snygga och lätta.
Egon trivs där bak och jag har på mig mina Maloja-byxor för min komfort.
Kusinerna där bak.
Slingrande väg ut mot Ödängla.
Men även raka vägar kantade med fina stenmurar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar