Men sedan släppte det när jag fokuserat på att stå upp och räta ut ryggen. Första halvan av andra varvet kände jag att jag kommit in i någon andra andning och det flöt på bättre än tidigare... Och så kom andra halvan och krafterna bara rann ur mig. Jag var så trött att jag var tvungen att trycka i mig en gel. Den gjorde att jag i alla fall inte vinglade in i skogen.
Väl "i mål" så konstaterade jag en av de sämsta tiderna jag haft. Men så var hela banan regnsjukare än någonsin och jag körde med detta mitt första MTB-pass sedan mars månad. Kanske inte de bästa förutsättningarna. Men det gick och det gjorde vad det skulle. Och det var att väcka upp tekniken lite grand och få till blicken i terrängen. Vilket får vara det positiva jag kan ta med mig från passet. Det kändes inte hämmande tekniskt sätt. Fast jag skulle nog ha cyklat lite mer terräng, och lite längre pass innan jag bestämde mig för att köra Mörksuggan med cross... Fast å andra sidan. Hur skoj är det att komma 100% förberedd? Nä ska man ha ett äventyr så ska man göra det ordentligt.
Som synes helt ok siffror för en motionär. Dock så är min varvtid från dagen (21:48) en bra bit från min bästa varvtid (19:08), finns lite att slipa på. Det roliga är att den bästa varvtiden satte jag ifjol bara lite efter att jag kört det årets utmaning, Bockstensturen.... Vad har jag gett mig in på?
Bilder från väggresan hem:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar