Väcker upp ett gammalt projekt från 2006, och kör en cykeltävling igen!

Året var 2006 och än så länge hade UCI inte förbjudit Cyclo-Cross på MTB-tävlingar. Jag och Henrik Öijer körde fortfarande hemsidan cyclocross.se och hade där ett projekt att köra CX på MTB-tävlingar. Eller rättare sagt på Mörksuggejakten. Henrik började med att köra etapploppet Kattegattstouren och det gick. Sedan förberedde vi oss för Mörksuggan. Tyvärr blev det bara jag som fullföljde projektet och kom då på en 15:de plats i elitklassen på min custombyggda Trek XO1.

Nu tycker jag att det är dags igen. Jag fick ett infall då jag inte skulle vara speaker på Mörksuggan men däremot leverera och montera upp Mitsubishi MTB Challenges sponsormaterial där. 

Tillfälle gavs alltså för att göra något med dödtiden mellan start och att sista åkare gått i mål. 

-Jag kör Suggan med cross igen!

Nu när det kommit skivor till cross så blev jag nyfiken på att göra om detta i motionsklass för att se om det är någon skillnad för mig som avdankad men ändå kunnig crossare. Så nu är en cykel beställd och leverans blir på torsdag. 

Uppladdningen inför Mörksuggan blir alltså ganska kort men ändå lite klassiskt sistaminuten-motionärsaktig.

Uppladdningsschema:

Tisdag 1/7: Bålträning (som vanligt)

Onsdag 2/7: Onsdags-TT. Träningstävling  i Långehäll med cykling dit och tillbaka. Cirka 40minuter över tröskel (på max alltså) och cirka 1,5timme pendling.

Torsdag: Lätt cykling 1timme på lätta stigar med den nya crossen för att känna in mig och få till däckstryck mm.
Fredag: Vila alternativt lika som ovan. 
Lördag: Test på banan i Rättvik. Första och sista stigpartierna med 3-4spurtinslag. Totalt max 2timmar.


Förra gången jag körde Mörksuggan på cross lät det och såg det ut så här:

Summering av träning 2dagar innan Tävlingen: 
Jag har nu bytt däck och hjul på crossen. Från 30mm kanttrådsdäck på ett par Bontrager Race Lite hjul för Landsväg. Till ett par 34mm tubdäck på ett par Bontrager Race X Lite Carbon Areo hjul. Skillnaden blev ganska stor, och jag körde mycket bättre än förra träningen på banan med cross. Cykeln blev helt enkelt mer "lättnavigerad" den svalde mer ojämnheter tack vare 34mm tuberna och jag hängde med bra i stöket, förutom första stöket efter Vidablick. Det var även lättare att ta kurvorna snabbare och det var lättare att weela och hoppa över hinder. Det som också är skönt är att jag slipper oroa mig för genomslagspunkteringar, men det känns inte så skoj när man ändå får ett genomslag. Hjulen är ju värda runt 17.000kr och är helt i carbon, så vid varje genomslag på träningen rös jag till. Jag kommer pumpa framdäcket lite hårdare än bakdäcket för att minimera genomslagen. De kommer nästa bara på framhjulet, då mycket vikt ligger där och man kan parera lättare med bakhjulet (när man väl fått genomslag och kört över hindret med framhjulet). Framdäcket kommer vara fyllt till 3,8 bar och bakdäcket till 3,5 bar. 

Så här ser pärlan ut nu. 

Största fördelen med cross är att man kan accelerera så otroligt kvick å sen hålla farten ordentligt hög på gruset och asfalten. Jag har till och med funderat på om jag skall byta min 46 tandade framklinga till en 48 tandad. Men jag tror att det räcker med 46 och dessutom känns det onödigt att köpa en framklinga endast till en tävling. Utväxlingen på min kassett är 23-12 och fram 46-36. Så växlarna är på gränsen till att vara för kompakta. Får se hur det funkar på tävlingen. En skillnad från tidigare träning var att banan var otroligt torr, så torr att den på vissa ställen är för mjuk. Och man sjunker ned och tappar fart ordentligt. Men utöver det så är den fin och redo för tävlig, den är till och med redan färdig markerad. Så nu är det hem och ladda upp inför det stora styrkeprovet. 

 Jag under ett träningspass på banan, med Magnus Darvell i bakgrunden 

Summering från Tävlingsdagen: 
Dagen med stort D är här, nu får jag reda på om det verkligen går att köra snabbt på cyclocross på Mörksuggebanan. Redan i första backen känner jag urkraften från den svarta faran åker på, det är inga problem att gasa om de cyklister jag tyvärr hamnat bakom i starten. Jag kommer upp vid Vidablicks utkiksplats som 15-20 cyklist skulle jag tro. Efter det är det lite grusväg och jag inser att jag måste köra om alla jag kan köra om för att få så bra placering på stigen som kommer. Jag släpper loss alla hästar och gasar förbi en hel del, men tyvärr så hamnar de flesta på min rulle. Och i skogen så kör en del förbi mig, vilket gör att jag måste släppa lucka för att se vart jag åker. Trots detta så tar jag in på Henrik Öijer (Falu CK) och Lars Bleckur (IK Jarl) som ligger en bit framför mig på stigen. 

Nu börjar kampen om placeringarna. Jag hamnar i en medelstor grupp som förmodligen ligger runt placeringarna 20-15. Jag tar kommandot på grusvägarna direkt och de bakom får kämpa ordentligt för att ens ligga kvar på min rulle. Vi kör ifatt lite fler cyklister, bland annat Alexander Wetterhall från Kvänum och samarbetet i gruppen blir bättre. När sedan stigarna kommer igen så rycker jag för att komma in först på stigen, och få fördelen att se vart jag åker. Detta gillades nog inte av dem bakom, som trycker sig förbi mig. Och ännu än gång så måste jag släppa för att se vart jag kör. Jag måste göra detta då jag inte kan ta samma spår som dem på MTB, utan måste undvika de största rötter och stenar. I mitten på loppet så tappar jag gruppen jag legat och samarbetat med, mest på grund av att jag måste släppa en lucka på stigarna och att de stigar med massa stora rötter saktade ned mig. 

Jag ligger länge och kör ensam, tills jag kommer till ett skogsavverkningsområde strax efter den sönder-regnade uppförsbacken mitt i skogen. Där får jag sällskap och draghjälp av tre cyklister, och efter det så kommer vi ikapp grupp efter grupp. När sedan grusvägarna och asfalten återkommer så vrider jag på gasen, och kommer ensam ifatt grupp efter grupp. Det är verkligen en underbar känsla att känna sig så urstark att man kör ensam ikapp och ifrån sina medtävlande från spets på klungan. Efter detta så får jag en ordentlig dos självförtroende, vilket gör att jag inte längre släpper lika stor lucka på stigarna och till och med kör ifrån vissa på de tekniska stigarna. Men tyvärr så tappar jag en grupp om tre cyklister som senare kom att göra upp om platserna 11-13, och får ännu en gång spendera sista biten av banan på egen hand. 

Då och då har jag gruppen inom synhåll men lyckas inte komma ikapp. Däremot så kör jag om några cyklister vars krafter förmodligen hade sinat. I ensamt majestät kommer jag in till målområdet och speakern säger "här kommer Oscar Ekstam, denna unga och lovande MTB-cyklist", ganska roligt då jag för tillfället kör på en cyclocross. Jag tog mig runt på min banan på tiden 2:31:25 och fick placeringen 15. Emil Lindgren som vann var 8:35 före mig. Så det var helt ok att köra med cross. Jag är osäker på att jag kört så mycket snabbare med MTB idag faktiskt. Jag tjänade ju väldigt mycket på gruset, asfalten och de släta stigarna, och jag tappade inte mycket på stigarna. En sak är säker, Mörksuggan går att köra alldeles ypperligt på cyclocross. Jag hade så roligt på tävlingen att jag kommer att köra cross nästa år igen! 

Lite krafter finns kvar efter målgång.

--------------------

Men jag körde alltså inte cross nästa år då det blev förbjudet. Men i motionsklass är det fullt tillåtet. Så nu 8 år senare kör jag alltså igen för att se vad som har hänt.