Fick en idé från Andreas efter jag
kört Mörksuggan på cross. Och det var att köra
Ålems CKs MTB-TT runda med cross. Jag såg även att Robin Hedström hade monterat ett par Continental RaceKing 2,2or fram på sin cross. Och så lade jag ihop 1 och 1 och körde igår
MTB-TT banan på med
Canyon:en och ett par RaceKing 2.2or monterade fram. Det förvånande var att det inte var några större problem i de riktigt svåra partierna. Det svåra var att hålla ihop i det lilla men långa stöket på banan. Jag har sagt det förut men fick verkligen känna på det igår. MTB-TT banan erbjuder ingen vila för kroppen. Det är konstant utmaning och de få grusvägar som finns är så korta att man inte hinner vila ut. Vilket gjorde att min rygg knöt sig efter ett halvt varv. Så det blev bara ett varv och det på 23 minuter blankt.
Kanske hade det gått bättre om jag hade haft lite mer luftvolym bak också. Dessutom så hade jag kunnat släppa ur ännu mer luft ur framdäcket. Det var pumpat med 1.8 bar. Men när jag insett att det bara blir ett varv så stannade jag och släppte ur till 1.5 bar. Och det hade nog gått att gå lägre än så.
Så summa sumarum. Det går att köra MTB med en Cross. Men det är inte behagligt att köra snabb MTB med en Cross. Det är utmanande och roligt att köra stökiga MTB banor. Men längre än så kör jag inte med cyclocross. Dock så kan jag tänka mig ett par lågmönstrade 40mm däck för att köra riktig "
gravelgrinding" och utmanande MTB hyfsat behagligt.
Och så avslutade jag passet med just lite gravelgrinding. Det som crossen gör bäst.
Men det var ändå ljungligt skönt på berghällarna.
Why the long shadow? Because broken back...
Motljus är väl ändå så vackert.
Vrooom!
Stämningsfullt avslut på passet.
Intressant analys! Jag är själv sjukt nyfiken på att uppleva skillnaden, nu när jag kanske äntligen får crossa på cross i år! :)
SvaraRadera