En underbar morgon

Jag har precis fått i mig lite frukost efter en långpromenad ute i den Belgiska landsbygden. Denna gången hade jag min Mp3 med mig och lyssnade på Timbaland. Jepp ni hörde rätt, inte riktigt vad ni trodde att jag lyssnade på va? Killen är grym och arbetar ofta med grymma artister, och blir det ju inte annat än grymt. Men för att ni inte ska tappa hoppet om mig helt så ska jag säga att han jobbat med The Hives och de har också gjort en låt ihop.

När jag var ute där och tog långa snabba kliv mellan åkrarna så kunde jag inte hålla mig från att le. Hela tiden. Jag hade en underbar kväll igår som har fått mig att le tillslut.

Det de flesta av er inte vet är att jag har haft en jobbig period bakom mig men jag har långsamt, långsamt börjat hitta tillbaka till mig själv. En process som började långt innan Belgien. En jobbig process dessutom. Det började i somras när jag började tvivla på vem jag egentligen var och vad jag gjorde med mig själv. Sedan blev det bara värre och när jag fick sparken var det inte så mycket glädje kvar i mig. Någon månad efter detta när jag trodde att jag hämtat upp mig så fick jag en rejäl ångestattack. Något som jag inte önskar någon. Som grädde på moset revs magen upp inifrån strax efter detta och jag mådde skit.

Sedan tog jag tag i mig själv och gjorde ett väldigt jobbigt beslut. Många av mina närmaste vänner vet redan om detta, men jag känner att det är dags att släppa ut nyheten offentligt nu. Med riktigt dålig tajming strax innan jul så tog jag och Maria ett uppehåll. Det var mitt beslut och det var ett riktigt jobbigt sådant, mest för att jag inte gillade sättet jag gjorde det på. Men det som har hänt har hänt. När jag kommer hem till Sverige igen den 18de januari så kommer vi inte längre att bo ihop. Jag flyttar till en mindre etta längre bort på Åsgatan, i höjd med Friskis.

Julen har inte varit som den brukar och jag har gått med många tusen tankar i huvudet ett bra tag. Tack och lov så tog Magnus & Mattias mig under deras vingar och släpade med mig till Belgien. De har varit med under hela min resa, och då menar jag inte Belgienresan, och stöttat mig. Bättre vänner än er går inte att hitta! Tack.

För under den tid jag varit här nere i Belgien har mitt gamla jag växt fram mer och mer. Jag har hittat tillbaka till mitt vanliga positiva jag. Och i går kväll när Mattias skulle gå och lägga sig, stannade han i dörren och tittade på mig.

Sedan sa han: - Shit det är ju en helt ny Oscar vi skickar hem.

Det har han väldigt rätt i. Jag vill också passa på att tacka alla er andra vänner som stöttat och pratat med mig under denna tid. Ni betyder oerhört mycket, tack för att ni finns där!