Jag ska bli pappa

Det känns bara så rätt, jag och Jenny fungerar så bra med varandra och det finns inget vi är gladare och mer exalterade över än att få ett barn tillsammans. Jenny är nu i vecka 14 och vi var förbi sjukhuset förra veckan för att kolla lite blodprover och dylikt. Det underbara då var att vi även fick se vårt lilla barn.

De har väldigt ny och bra utrustning i de nya tillfälliga "barackerna" så vi såg huvudet direkt på skärmen när läkaren tryckte ultraljudet mot magen. Den låg där inne och hade det så skönt, jag säger den för än så länge kan man inte se något kön. Men den 66mm (huvud till stjärt) långa bebisen sög i alla fall på tummen, det kunde vi se. Nästa ultraljud blir vi kallade till snart och då ska vi komma ihåg att be om en bild. Denna gång blev vi så chockade att bara log och fällde några glädjetårar.

Jag ser verkligen fram emot vårt barn och vår familj, det känns redan nu väldigt stort och jag är extremt lycklig just nu.