Tog mig en löptur bland buskar och blommor...

Blev så inspirerad av alla härliga prestationer igårvvid Borås CAs 2dagars så jag snörade direkt om till löparskor efter åtta timmar bakom micken. Inget går upp mot ett kort hårt löppass. Fick än mer inspiration under passet då jag hamnade mitt i stadsparken där en mycket regnig CX-cup gick för två år sedan. Sprang det jag kom ihåg av banan och hamnade mitt i Rhodedenronen som var mycket vackrare idag än den där regniga höstdagen för två år sedan. 40minuter blev det totalt och 5 hårda back- och trappintervaller om 20-40sekunder. Kanon!

Plötsligt händer det! Flytet

Ekonomidagen gick över förväntan för min egen del, fick bra feedback efter mitt halvtimmeslånga föredrag. Det är konstigt hur tiden bara flyger iväg vid en presentation. Eller så är det jag som är pratglad och kanske hade fyllt på lite för mycket (som vanligt). Det roliga är även att jag känner exakt samma känslor dagen innan och precis innan jag ska göra min presentation som innan en tävling. Dagen innan blir jag tjurig och nästan lite aggresiv, samtidigt som jag känner mig oförberedd. På dagen innan presentationen skärps mina sinnen, jag blir varm nästan svettig och så måste jag "nervöskissa" också.
Idag väl uppe på podiet så flöt allt på och efterråt kommer jag knappt ihåg vad jag sa. Precis som de där dagarna när allt stämmer på en tävling, man kommer in i flytet och allt känns så mycket enklare samtidigt som man har svårt att minnas detaljer av vad som hände efterråt. Förrutom att det bara kändes bra och man presterade på topp. En underbar känsla.

Hög på endorfiner gav jag mig ut i det strålande vädret för lite löpning. Först hade jag tänkt mig ett gäng intervaller och började med en fin uppvärmning på 5 minuter och 25 armhävningar. Sedan lastade jag på en 30 sekundare bakom vårat nya hus. Efter det blev jag nyfiken på snöläget i elljusspåret i skogen på andra sidan vägen och "joggade" iväg dit. Väl där var det för mycket snö men känslan av det lite lägre löptempot tilltalade mig. Så jag fortsatte på vad jag upplevde som min tröskel. Efter 30minuters aktiv tid kom jag till ett vägskäl, till höger hemmåt och till vänster en lång väg hem. Funderade ungefär en sekund sedan tog jag vänster och löpte oavbrutet ca 30 minuter till. Väl hemma så hade jag avverkat 11km på 1 timme och 3 minuter. Helt ok, och framförallt oväntat att jag kunde springa så länge. Det har jag aldrig lyckats med utan att få sluta på grund av mina benhinnor. Löpträningen har gett resultat.

Bildresultat:

Är detta slutet på mig?

Jag har köpt mig ett par löparskor... löparskor! Åldersnojja eller vad är det som händer? Har aldrig ägt ett par riktiga löparskor i hela mitt liv. En hel del innebandyskor har det blivit då jag sysslade med det innan jag gick över helt till cykel år 2000. Eller så är det bara så att jag kan få till lite motion i den här förslappade kroppen jag nu besitter. Speciellt efter ett helt paket:

Löparskorna blev ett par Asics med massa fancy dämpning och asymetri hit och dit plus att de formas efter foten och att sulan är tvådelad med ett material vid trampdynan och ett annat under hålfot och häl partiet i skon. Gel Kayano heter modellen tydligen och jag fick den till halva priset då nästa års modell var på ingång i den fotriktiga butiken med namnet Foten. Talande namn på en butik specialiserad på skor, inlägg och fotanalyser. Proffsig personal också, om än lite hetsig. Provsprang ett par andra skor också men dessa kändes rätt direkt, så nu får vi bara se om min känsla funkar på löpning också.

Jag ska börja väldigt försiktigt i skorna i alla fall. Först powerwalks för att gå in skorna och när jag börjar känna mig mer bekväm så blir det ett lättare intervallprogram ett bra tag. Sen får vi se om jag blir en hobby intervall-löpare eller en löpar-löpare. För löpare på riktigt har jag svårt att tro på. Hoppas dock det är ett tidseffektivt komplement till morgoncyklingen (som aldrig blir av).

Skorna inköptes lägligt då jag nu verkar ha kommit till rätta med mina ryggproblem. Har en cykelbekant vars fru jobbar med företagshälsa och just arbetsskador. Jag var och fick en helundersökning av henne igår och idag ser jag äntligen ljuset i smärt-tunneln. Det var en låg undersökning med många proffsiga frågor och en hel del analyserande av min rörlighet i ryggen. Kiropraktorn jag var till för ett tag sedan var som jag misstänkte inte riktigt på rätt spår. Jag tror mer på den förklaring jag fick igår, en förklaring som jag delvis hört tidigare. Jag är stel i bröstryggen, men också väldigt rörlig i ländryggen. Det är med ländryggen jag bla. styr allt när jag sitter på cykeln och bröstryggen får ta belastningarna vid lyft och påfrestningar när jag tex cyklar och lyfter. Vilket gör att jag blir stel och musklerna krampar ihop. Förhoppningsvis kan jag med hjälp av nya rörlighets och styrkeövningar för den inre magmuskulaturen bli mer stabil i ryggen och få musklerna att slappna av.

Hoppas verkligen detta är slutet på mitt trasiga och trötta jag. För motivationsmässigt ser jag början på ett nytt friskare och piggare jag.