Rapport med massor av bilder från Sista turen; 101km cykling

För att ha cyklat 101km MTB igår, vilket är det längsta jag cyklat på en dag sedan 2010, så känner jag mig förvånansvärt fräsch idag. Kanske var det den fantastiska miljön som gjorde det, kanske var det luften, kanske var det sällskapet (mycket trevligt), kanske var det havet eller så kanske var det ön Öland som gjorde det så underbart och njutbart att jag sluppit krämpor idag. Jag tror att det är alla delarna.

För att ni ska förstå lite mer om hur det var på "una-da-iland-inna-da-sun" igår så levererar jag härmed en mastig och diger lista cykelnjutning ur ett kameraperspektiv:

Tankad, packad och klar?

Nästan framme i Byxelkrok så stoppade korna vår buss... Vi fick snällt vänta.

Precis innan avfart. Dagen till ära testade jag min Merino-ulltröja från Niner. Den skulle visa sig vara kung på turen. Varm när det var kallt och kall när det var varmt. Ull är underskattat och något som jag kommer att bruka mer framöver. Och självklart så har man ull närmast kroppen annars försvinner funktionen.

 Ett tappert gäng på de nordligare delarna av Öland.

Mäktig utsikt över Blå Jungfrun

Första stoppet, där vi fick tampas med den djupa sanden. Kanske inte för oss med 29a och 2,2-2,4" däck. Men de med cross hade det lite kämpigare. Till mitt förtret var det ingen som kasta cykeln på axeln och sprang. Kanske nästa gång.

 Från stopp nummer två. På den stranden hade jag kunnat stanna hela dagen om det inte varit för cyklingen som låg framför mig. Utlandskänsla på den.

 En annan lite mer stenigare strand, med mer träd

 Härlig typisk Öländsk strandskog. 

 En småbåtshamn med utsikt över Blå Jungrun, hon kom att följa oss en bra bit in i turen. Eller följde vi henne?

Raka Raukar, försök att säga det din Smålänning!

 När vi dundrade fram längs Raukarna kunde jag inte låta bli att ta en de-tour från gruppen och cykla mellan, genom, över och vid sidan av de häftiga stenformationerna. 

 2mil av 10 avverkat. Vinden börjar ta till i styrka och grusvägarna avlöser varandra. Men än är det samlat och glatt.

Mer grusväg och lite splittrat fält

Ännu mer grusväg och än mer splittring.

Efter 4mils åkande hade fältet splittrats rätt ordentligt på grund av den kraftiga sidvinden och många grusvägarna. Vissa hade helt enkelt mer bråttom än andra. Men det är klart när fika väntar, vem har då inte bråttom?

 Den suveräne rese, tur och fika-arrangören Steen Wallin hade ordnat så att fiket mitt i rutten (eller ja efter 6mil) hade förgjort mackor åt oss. Jag hade beställt en Salami-Brie, vilket jag fick. Smakade himmelskt.

 Men jag var nog lite trött för jag frågade konditoripersonalen vad detta var för bakelse...

Efter fikat var fältet åter samlat och humöret på topp.

Lite mer stigar och gångvägar vankades nu. Vilket var tacksamt efter lite väl många mils grusvägsnötande i exponerad natur. Här dundrar vi igenom gångvägarna vid Sollidens Slott. Prinsessan Estelle hade redan fått sin egen promenad.

 

Kungliga kor vid parkeringen till Solliden. De flyttar inte på sig så lätt.

Allvarsam åkning... Göteborgshumor ni vet.

Tittar ni noga kan ni se Ölandsbrons puckel lite till vänster i horisonten. Vilket betyder att vi närmade oss vår slutdestination Färjestaden.

Samlad stigcykling.

Vem kan motstå en Niner i motljus?

YAWYD-topcap. You Are What You Drink. Mahou Negra för min del.

Stigarna mot slutet var snabba och lätta, några var till och med nedför. Tror att vi fick ihop ynka 400 höjdmeter på turen. Men med all vind så slet det ändå rätt bra. Nu vet jag hur de har det i Holland...

Fort ska det gå!

Flygplan och pumpor i en enda härlig kaotisk komposition.

Här har ni mig; Glad, trevlig och mycket nöjd med dagens 101km på Öland. Kunde inte valt en bättre dag att köra sista turen för första gången. Sista turen har förresten gått i 12år. Den startade när jag flyttade upp till Dalarna och jag har av naturliga skäl inte kört den en enda gång förrän jag nu 2012 valde att flytta tillbaka till Smålands östkust. Nästa år kör jag igen!