Snart åker jag hem

Och jag skulle kunna blogga om att jag har mött poliser fyra gånger här nere. En av dem när de inspekterade grannens hus.

Jag skulle även kunna blogga om att jag sett två trafikolyckor orsakade av att klantbilisterna varit rädda för snön vid sidan av asfaltsspåret.

Jag skulle kunna blogga om att det är rena vilda västern här nere.

Men jag väljer att blogga om att jag verkligen kunnat slappna av och sova ut sen den 23 december. Vi har haft det så skönt här hemma och verkligen kunnat umgås på ett avslappnat och lugnt sätt. Jag har träffat mormor, farfar och farmor. Och sedan haft en underbar jul med min familj.

Igår var jag och Jenny på besök hos Johanna och Andreas. Jag har känt Johanna sedan jag föddes, det finns till och med ett foto på när jag kommer hem från BB och den tre månader äldre Johanna hälsar mig välkommen. Vi umgicks tajt tillsammans alla syskon i Ekstam och Nilssonfamiljen, alla vi barn på Backamo som vi kallar det. Men när jag började gymnasiet i Vansbro så har det bara blivit spontana besök. Men nu på senare tiden har de blivit fler och närmare. Jag gillar det, Jenny gillar det, Ja vi alla gillar det. Så vi hade en underbar kväll i deras nyrenoverade kök. Det var trevligt och vi hoppas på ett nytt besök.

Men nu väntar alltså resan hem. Hem till vår kära lägenhet, för ni har väl inte missat att vi bor tillsammans nu. Är ni nyfikna på hur vi har det så får ni gärna hälsa på. För snart är vi där uppe.

Ni får passa på att boka tid dock, då jag kommer att jobba varenda dag i två veckor i streck nu bara.

Finbesök

Miro, Emma, Jenny och Jag.

I helgen har jag/vi haft besök av min syster Emma och hennes pojkvän/sambo Miro. De kom upp i fredags samtidigt som min inflammation av visdomstanden bröt ut, så de hade fin tajming. Som tur är var de bara glada att se något annat än sin lägenhet, och det verkade som om de trivdes bra i min. För jag sov ju så klart hos mitt hjärta, så Emma och Miro fick en lägenhet för sig själva.

På lördagen var det tänkt att jag skulle jobba på velodromen, men det gick inte alls då jag inte fått någon sömn under natten och mådde piss på dagen. Men ju längre tiden gick desto mer blev jag van vid smärtan. Så jag kunde umgås med "systra mi" efter lunch, fast jag var rätt groggy och seg som en sköldpadda.

Vi gick runt lite på stan och tittade lite, fick en fika och gick hem till min lägenhet och åt lunch; En lasagne med mozzarella som jag gjort dagen innan plus en grekisk sallad som Miro gjorde. Sedan hängde vi lite där och umgicks. Jag fick även en äkta får-päls av dem, en vit sådan. Tack!

På eftermiddagen gick vi vidare till Jenny och fortsatte att umgås, på en väldigt lätt och avslappnad nivå. Jag hade dock gärna velat visa dem mer av Falun men jag hade inte riktigt ork till det. Men jag tror att de bara var glada över att umgås med oss, jag var det i alla fall.

Vi lagade en lätt middag på kvällen också. Det blev en kycklinggryta med curry och äpple som jag tillredde plus en sallad och lite Tzatziki som Miro ordnade. Lätt, mättande men ändå lite festligt ändå. Sedan fortsatte kvällen i fin takt och med avslappnat umgänge. Jag hade riktigt roligt och kunde släppa tankarna på min tand, så det var riktigt fint. Synd bara att Miro och Emma inte kunde stanna längre, de åkte runt lunch idag och vi saknar dem redan. Förhoppningsvis kan vi synas runt påsk hemma i Småland igen. Tack för en fin helg mina nära och kära!