Ett desperat SCF??

Som ni kanske läst så är det förbundsmöte och (förhoppningsvis) omval till en ny styrelse på lördag. Åk och rösta för en förnyelse förresten!

Hur som så funderar jag på om den här regeländringen om viktbegränsning i ungdomsklasserna kom från ett desperat SCF (Styrelse/Kansli iaf). Då denna regel knappt finns att hitta i tidigare styrelseprotokoll och andra diskussioner (HÄR dyker den upp den 3 december). Var grundar sig beslutet och regeln i?

Är det så att "de" spottar ur sig en regel så här innan val för att visa sig duktiga alternativt röra om i grytan?

Regeln kommer ju från Norge och jag undrar hur mycket SCF har researchat vad denna regel gjort i Norge. Och om de i så fall anser att förbud och begränsningar är rätt väg att gå? För att inte tala om allt krångel och baktalande som allt detta vägande kommer att innebära.

Varför inte tänka igenom och se varför Norge gjort som de gjort och vad resultatet blivit. För att tänka efter har SCF bevisligen inte gjort då de först så klantigt skrev att 8kg viktgräns gällde ALLA grenar. För att några timmar senare förklara att det är klart att bana och BMX inte kan drabbas. Och nu har de helt plöttsligt förstått att en 8kg MTB är riktigt lätt och dyrt. Så de ändrade till 10kg gräns... Återigen hur tänkte de där egentligen? Jag menar hur dyr är inte en 10kg heldämpade MTB? Suck...

Varför inte satsa på utveckling och stöd till ungdommar istället för förbud och krångel?

För visst det kanske blir billigare för vissa föräldrar. Men det går fortfarande att få en riktigt dyr LVG som väger 8kg och för att inte tala om MTB på 10kg. Speciellt då SCF helt plötsligt tagit bort förbudet mot elektroniska växlar... Och hur många föräldrar till "nya" ungdomar förstår denna regel och hur gör denna regel att det blir mindre krångligt för dem att låta sina barn tävla i cykel?

"Att tala innan man tänker är som att torka sig innan man skiter"

Dubbel fail

Trodde jag skulle fått paket idag, men icke. Det fick bli en tröstfika med Egon och Jenny på Waynes istället. Cykeln som jag väntat på sedan i mitten av februari skulle ju komma idag. Men självklart så ville posten inte leverera... Så jag får glatt vänta till imorgon.

Men det gör kanske inte så mycket då pappa (som fått sin) meddelat att Kanadensarna har missat att skicka med:
Styre (handtag fanns), sadelklamma, starnut OCH koniskt styrlager. Det sistnämnda är inte så lätt att hitta snabbt, billigt och lätt.

Det ska inte vara lätt att få hem en cykel...

Dopade Italienska cyklister förbjudna att tävla för alltid

Ett steg i rätt riktning; Det Italienska cykelförbundet har nu beslutat att alla cyklister som någonsin har åkt dit för doping härmed är bannlysta* från att representera Italien vid VM, samt att de ej får deltaga i Italienska mästerskap. Läs mer om storyn på cyclingnews.com

Italien som tidigare varit lite lösa i sin syn på doping har flera gånger på senare tid överraskat mig genom att numera gå hårt mot syndarna. Denna nyhet är glädjande och jag hoppas att fler förbund tar vid denna bannlysning.

Jag tycker däremot att det är rätt att dopade cyklister ska kunna tävla igen efter sin första dom och avtjänade straff. Det är som i vårt vanliga rättssystem, en som blivit dömd för ekobrott har efter avtjänat straff rätt att arbeta inom ekonomi igen. Men likt dopade cyklister så har man ju, med all rätt, inte så bra rykte. Och en hel del att bevisa för tvivlarna. Men man har rätt att bevisa att man kan jobba utan att fuska.

Men att representera sitt land är lite mer än ett jobb, det är en ära och ges bara till dem som bevisat sig ärofulla. I detta fall, tävlat rena. Så helt rätt beslutat Italienska cykelförbundet!

Jag är emot att dopade cyklister ska bli helt avstängda från all tävlan och tycker att systemet som finns fungerar bra. Dock saknar jag lite dagsböter i det hela, då rättegångarna och dopingtesterna/kontrollen är rätt kostsamma. Och om det är några som ska betala för det är det dem som blivit dömda. Likt det normala rättssystemet.

Är det däremot så att en cyklist följd-dopar sig likt Ricco och liknande dårar. Då tycker jag livsavstängning är helt rätt, vilket fallet Axelsson gav. Här hoppas jag igen att fler förbund tar efter och livs-avstänger.

*Bannlysning (lysning i bann) användes inom kyrkan som straff för allvarliga förseelser såsom villolära, ogudaktigt leverne eller ohörsamhet mot kyrkans myndighet. Bannlysning inom kristna samfund härstammar från motsvarande straff inom judendomen, där församlingsmedlemmar kan uteslutas ur synagogan på viss eller obestämd tid, ett straff som i äldre tid var allvarligt men som nu till stor del förlorat sin betydelse.

Bannlysning används i modernt språkbruk i överförd bemärkelse för uteslutning ur en gemenskap eller grupp i största allmänhet.

Ett renare "tänk"

Läste en reaktion på att Cavendish väljer att bryta Girot på Cykelbloggar nyss. Cykelbloggar/Fritz hänvisar till Eddie Merckx och skriver:

"Kommer ihåg att Merckx:s tidigare har sagt att han förstår inte specialiseringen som förekommer idagens cykel, och att bara köra vissa etapper och sedan strunta i allt annt. Hans yttryck var "På min tid körde vi alla lopp och alla etapper" Ok ok... visst att jag har förståelse för att idag så kan man inte köra allt, det är för tufft nu, visst var det tufft på Merckx tid också det kan ingen förneka. Och visst uppvisade de inte samma resultat på alla lopp. Men att lämna en tävling för att de inte hade något mer att göra där tror jag inte förekom på Merckx och Gimondis tid."

Alla har rätt till reaktion och jag säger inte att Fritz reaktion är fel i sig, men den är enligt mig lite "gammaldags" och väckte en annan tanke hos mig.

För jag tycker det är bra att de (Cavendish mfl) ger sig ur och "sparar" sig. Hela den tanken bygger på en renare sport. Man kan inte bara köra och köra längre, vilket man kunde på Eddies tid...

Jag anser att för att cyklisterna ska orka och prestera när de är "rena" så måste de begränsa sig. Vilket "Cav" gör. En sprinters fysik skiljer sig märkvärt mot tex en klättrare (som kan vara och är med i en Tour längre). Sprinters behöver mer vila för att kunna prestera. Och om de inte får vila så är ju risken att de tar till andra mer tveksamma metoder för att prestera.

Sedan har sprinters en riktig fighter och vinnarmentalitet som, jag anser, mår bättre av att sluta på topp än att bli avhängd och utesluten pga maxtid.

Så i mina ögon tycker jag att fler ska kunna göra som Cav och få respekt för det. För det tror jag ger en än renare sport.

Det gamla "tänket" att det är dåligt att bryta är inte ett hälsosamt tänk, enligt mig.

Visst man kan inte bara lägga av när det är tufft. Men om man inte har mer att hämta och vinner mer inför framtiden på att bryta och vila. Ja då tycker jag att det är mer än legitimt att göra det.

Det tyder på ett nytt renare "tänk" ett "tänk" som jag vill att vi cyklister ska acceptera och bejaka för att få en mer positiv attityd och en hälsosammare helhetsbild inför varje individuell prestation.

Dagen som försvann

Det är rätt magiskt det där, hur en hel dag bara kan försvinna. Det känns som om jag precis gått upp och nu är det dags att gå och lägga sig igen. Fantastiskt hur en så liten människa kan förtrolla tiden så.

Egon börjar mer och mer bli en liten person, vi lär känna honom bit för bit. Samtidigt som han ändras bit för bit. Så precis när vi fattat hur han vill ha det så har han hunnit ändra sig. Men det är så det kommer att bli de närmsta 18åren (minst) misstänker jag. Sedan ändras han ju likt alla andra vuxna också. Hela resan kommer bli enormt roligt och intressant att vara med om.

Som nyss, då blev han så trött av amningen att han somnade sittande i Jennys knä. Han var helt ledlös och bara sätt där i händerna på henne. Underbart att se.

I morgon vankas personalmöte på Velodromen klockan 09.30 så vi får se om jag är en Zombie eller inte. Har inte ställt en klocka på 9 dagar nu. Men det ska säkert gå bra. Och det ska bli roligt att se vad som sägs.

Resten av veckan kommer jag att spendera lugnt med Jenny och Egon. Det har varit rätt mycket besök från förlossning fram till idag. Så vi kommer att ta det lungt med det, i alla fall i morgon. Sedan får vi se. För på fredag kommer min Mamma och pappa upp med mina två systrar. De stannar 4 dagar vilket ska bli riktigt kul, har redan lite hemligheter planerat. Och förhoppningsvis kommer pappa upp med en hel del cykel-godis till mig.

Ha det så gott till i morgon, då jag presenterar mitt "efter"-foto av min Giant samt även foton på mitt "mer styre åt folket"-projekt.

Sverige är rätt fantastiskt ändå

Sitter här vid datorn och redigera en massa bilder som jag tagit den senaste veckan. Samtidigt så går det ett 16 och gravid program på MTV i bakgrunden som Jenny kollar på. Och då slår det mig hur bra det är att bo i Sverige.

Vi har en av världens bästa sjukvård, och i mina ögon världens bästa "förlossning och mödravård" (kommer inte på det officiella namnet). Det bästa är att vi inte behöver betala för det. Självklart betalar vi ju indirekt genom skatten, men det är ett extremt lågt pris att betala för det vi får.

Och sedan har vi ett oerhört generöst stöd från staten till att vara ledig med barnet. I USA till exempel så får mammorna 6 veckor ledigt (i den staten där det filmades på MTV), sen är det slut på det roliga. Och här sitter jag och förbannar allt pappersarbete som Försäkringskassan ska ha, trotts att "allt är klart" enligt dem. Jag blir ständigt lika förvånad över hur mycket mer papper som ska fyllas i ändå att allt är beslutat och klart...

Men Sverige är bra jämlikt (även att det är en bra bit kvar). Bara det att alla pappor får 10-dagars pappaledigt direkt efter, samtidigt som att mamman får sin mammaledighet är underbart. Och jag tycker det är jätte bra att man bara får dessa extra 10-dagar bara om man stannar hemma, annars får man inget. Det liksom framtvingar jämnlikheten lite mer. Nu är det bara lönenivåerna och jämställdheten mellan kön som är kvar. Blir det ingen skillnad i lön och arbeten pga kön så kommer nog papporna vara hemma lika mycket (om inte mer) och inte bara de där 10-dagarna och när det är OS eller VM på tv...

Hur som så är jag glad att jag bor i Sverige ett land som, trots allt j*vla pappersarbete, tar hand om sina invånare oavsett lönegrad.

Detta är tillägnat dig Pappa

Jag sitter och jobbar lite och funderar på vad cyklister vill ha. Inte lätt inte då cyklister vill ha mycket och oftast gratis... Men det är väl inte så konstigt när man är van att få allt man vill ha enbart genom att sätta sig på sin cykel och åka ut på vägen, stigen, gruset, plywooden, cementen eller vad det nu är som lockar för dagen. Något som lockar något enormt för mig är stigen... Får nog bli att slänga på slakthjulen på crossen och ge mig lite ro i själen innan storhjulingen kommer.

Ang. filmen: Skottland verkar vara grymt att cykla i, och pappa gillar cykling men även whisky. Så filmen är för att hans behov ska börja snurra lite mer. Och nedan följer del två för er som vill se hela serien från Skottland.

Det är halt nu.. och annat gnäll.

Jösses amalia vad halt det är ute.. Och självklart är alla vägar som är avsedda för gång och cykeltrafik väldigt dåligt underhållna. Alla bilvägar är snustorra och fina för där har insatserna med att få bort is och vatten varit stora. Vilket jag tycker är väldigt konstigt. Bilar har ju liksom inte så svårt att komma fram genom is och vatten. Isrivning av gator har frekvent pågått ett tag nu men alla gång och cykelbanor har blivit utan. På sin höjd har det lagts ut lite grus över isen, vasst grus som ger punktering dessutom...

Utan bilen stannar Falun verkar det som. För det är där insatsen sker, bilen ska fram. Och det är säkert lika i flera andra städer runt om i Sverige. Pinsamt säger jag. För man klarar sig utan bilen i en stad som Falun, och fler skulle säkert cykla om cykelbanorna underhölls och blev säkrare.

Men det är ju status att ha en bil och när man ska barn är det tydligen ett måste. Folk tittar lite konstigt på mig/oss när jag säger att vi inte har någon bil. Tydligen så måste man skaffa minibuss när man skaffar barn. Och så ska man helst bo i en flerplansvilla också. För den lilla bebisen tar ju så stor plats...

Tänk vad lite dåligt underhållna cykelbanor kan göra med mig...

Rädda en cyklist!

Snubblade över denna hemsidan av en slup, och den känns helt rätt med tanke på mitt inlägg nedan.

Ge oss cyklister plats på vägen!

http://saveacyclist.wordpress.com/about/

Jag har själv varit riktigt nära att stryka med en gång, och då av en riktigt störd bilist med både bilen som vapen och en revolver i sin hand. Det var riktigt skrämmande och jag ryser fortfarande till varje gång en bilist kommer lite för nära ute på vägen. Vilket tyvärr händer alldeles för ofta. Hoppas att fler bilister kan tänka till en gång extra innan de svischar förbi med centimetrar tillgodo mot en cyklist. Billacken går alltid att bättra till men ett liv går aldrig att tas tillbaka! Ge oss plats!

Känner mig lite låst...

...I mitt styrstamsval.

Idag har jag nästan varit ledig från jobb, det blev bara 3 timmar. Resten av tiden spenderade jag men min älskling. Vi gick på stan och lunchade sushi och sen kollade vi runt lite i några butiker innan vi tog en kaffe med semla på Piacceto. Det var nog godaste semlan hittills faktiskt. Vi fortsatte på stan och jag köpte ett par grymt fina vårskor i ljust läder på H&M för 300spänn. Som hittat.

Sedan investerade jag i ett par nya jeans. Det är lite lustigt faktiskt, för mina jeans går åt. Jag sliter nämligen ut dem rätt frekvent, speciellt om de är av lite sämre kvalité. Och jag sliter sönder dem på samma ställe; i grenen. Och det antar jag är för att jag cyklar överallt jag ska. Men så har jag ju ingen bil så det går på ett ut. Eller ja, det är billigare att köpa ett par 1000kr jeans i kvartalet än att äga en bil. Dessutom så får jag frisk luft och cykla, något som är fantastiskt kul. Även när det bara är till jobbet.

Jag får ju cykla i jobbet ibland också, men idag passade jag på att träna när Johan höll i träningarna på Velodromen. Därav översta bilden. Jag körde två 8or själv i blodsmakstempo och sedan hängde jag med Cykel & Fjäll gänget i en 15minuters intervall. Vilken började på 18,5sek tempo och stadigt sänktes till 17sek tempo (typ 45km/h). Sista minuten gick jag loss från spets och köttade ur mig allt, då det gick lite sakta för min smak. Och under den minuten fick jag verkligen lida. Blodsmak var temat och blodsmak fick jag. Men jäklar vilken dålig uthållighet jag har. Men det blir bättre med lite mer träning, hoppas att jag kan få till det bara.

Håll avståndet för tusan!

Vi var på Specialistmödravården idag jag och Jenny, hon har sådana smärtor pga foglossning så vi var där för undersökning. Och medan vi väntade på vår tur i väntrummet så spelades det upp ett bra exempel på hur avståndstagande vi svenskar är i sociala situationer.

När vi kom dit så satt det ett annat par på varsin fåtölj och motsatt mot dem så var det en soffa avgränsat av ett vardagsrumsbord. Inget konstigt. Vi valde dock att sitta i en annan soffgrupp med samma uppsättning stolar avgränsat av ett bord, tänk er två typiska vardagsrum.

När det sedan kommer ett till par, av utländsk härkomst bör tilläggas, så väljer de att sätta sig på andra sidan väntrummet inklämda vid entrén och där man hänger av sig. Lite konstigt då det fanns en soffa (mitt mot det andra paret) och fyra par stolar (varav två mitt mot oss) att välja mellan i väntrummet. Men jag tänkte inte så mycket mer på det förrän ytterligare ett par kommer.

Kvinnan går till receptionen och mannen väljer, ja nu kommer det lustiga. Han väljer att sätta sig på en ensam stol mot en vägg inklämd vid en bokhylla. Hur tänkte han där undrade jag, var ska kvinnan sitta? Killen verkar med mitt tycke lite väl tafatt och tappad. När sedan kvinnan kommer så erbjuder han i alla fall henne stolen, om än lite obekvämt. Sedan står han där lite tafatt och beslutar sig att släpa en av stolarna som står framför oss, rakt över väntrummet så det skriker om benen.

Så där sitter vi nu fyra par främlingar som egentligen har väldigt mycket gemensamt med varandra. Och alla par sitter placerade så att det inte ska gå att få direkt ögonkontakt, och med minst 3 meters avstånd till varandra. Är inte det väldigt lustigt? Jag kan förstå att folk inte riktigt vill sätta sig bredvid varandra på en buss och socialisera. Men i ett väntrum? Där alla är där pga samma sak, något väldigt upplyftande och positivt dessutom. Nä jag blev väldigt förvånad, men å andra sidan så gjorde jag ju exakt som de andra paren. MEN hade jag (vi) kommit dit som tredje par så hade vi med största sannolikhet satt oss i en soffgrupp med ett annat par framför oss.

Vi svenskar är verkligen måna om vårt "space" och det verkar inte bättre än att vi smittat de som härstammar från annan mer social bakgrund dessutom.

Jag tycker det är rätt tråkigt faktiskt. Och försöker faktiskt bättra mig och vara mer social nu än vad jag har varit förut. I alla fall att säga ett hej och hur står det till. Sen om det inte leder till något får det vara så. Men visst är vi svenskar lite tråkiga och lite väl avståndstagande?

Rensat, Sorterat, Strukturerat, Slängt, Flyttat, Monterat

Det är vad jag har gjort idag, i den ordningen. Hela dagen.

Rensade vårt förråd.

Sorterade vårt förråd.

Strukturerade upp och finade till vårt förråd.

Slängde skräp från vårt och mitt gamla förråd.

Flyttade allt från mitt gamla förråd till ett nytt som svärfar hade lite plats över i.

Monterade massor av möbler från Ikea.

Och nu sitter jag här med lite Bowmore i blodet och är fint avslappnad. Allt annat än Whiskey till montering av Ikeamöbler är idioti. Det går så mycket bättre med lite eldvatten.

Syns i morgon.

Min födelsedag i korta meningar.

Vaknade av att min älskling "slängde" paket på mig... Hon hade tjatat hela veckan om att hon sett fram mot att ge mig dem. Själv är jag inte så van att fira min födelsedag och jag blev också påmind några gånger under veckan att jag faktiskt fyllde år på söndag (idag). Konstigt att man kan glömma det.

Efter frukost firade jag med att vara speaker på Velodromen under RM i Omnium. Firade även av David Mayer som också fyllde år idag, fast han blev ett år äldre än mig.

Avslutade snabbt innan allt var klart för att dra iväg till Västerås och fira en ny person som kommit till världen som bara var 6 dagar gammal. Vi var hos Jennys syster Ida och firade lilla Lisia. Jag fick mig en första inblick i vad som komma skall. Och gud va liten hon var, men ack så söt och helt förtrollande.

Mitt i allt gos med Lisia så kom svärfar Göran in med en födelsedagskladdkaka, med ljus och allt. Jag fattade inte först att den var till mig. Trodde att det var Lisias. Är inte van alls vid tårtor och sånt. Och jag fattade det inte riktigt förrän nu. Men det var riktigt fint och roligt att få en tårta... ehhh kladdkaka. En fin gest var det iaf.

Och så fick jag presenter av både svärmor och svärfar. En kokbok om grytor och presentkort på kläder. Båda passande för grytor älskar jag och vill göra flera, och jag behöver nya byxor då jag rev sönder mina idag.

Innan vi lämnade Ida och Jonas residens, så fick jag inte bara en utan två! pussar OCH en jättekram av deras lite äldre (19 månader) dotter Faline. Hon gillar mig och jag gillar att busa med henne. Det var nog den bästa presenten idag faktiskt.

Efter besöket begav vi oss vidare till IKEA där stora inköp väntade. Vi hade en hel del att köpa till vår lilla bebbe. Skötbord och byrå till exempel och en massa annat. Så jag fick spendera pengar på födelsedagen också. Men det var nyttiga inköp.... Om det finns något sånt.

Slutligen fick jag fira med middag på Max med ett Hot Creole Meal och värsta goda stripsen med hot creole dressing, cheddar cheese dressing och lök på. Nästan lika mummsiga som Belgiska.

Ett Perfekt avslut på min härliga födelsedag är att jag kan krypa ned i sängen och känna, se och höra min sons rörelser i Jennys mage.

Skärpning!

Usch så jag har ignorerat er läsare, jag ber ödmjukast om förlåtelse. Ska inte hända igen. Och som plåster på såren bjuder jag på en, för mig, nyupptäckt grupp; Surfaholics. Och för er som inte gillar rock så där jätte mycket så hoppas jag att ni trollförs lika mycket som jag gjorde av den välgjorda och hänförande videon:

(Videon ses bäst i HD och helskärm)

Hur som helst så har jag tillfrisknat lite nu och börjat släpa mig till jobbet igen. Idag öppnade jag till exempel på Velodromen vid 7. Och nu sitter jag och plöjer igenom alla mejl som jag fått på Experimental Prototype, samtidigt som jag löser lite problem åt Lugnets Äventyr. Mellan alla dessa varv så pillar jag med ett nytt schema till Velodromcyklingen på YA Arena. Från 0 till 100 skulle man kunna säga.

Och i morgon hoppas jag att det går bara att cykla igen, för då ska jag nämligen hålla en grundkurs. Jag hoppas även att tuberna sitter kvar på fälgarna när jag snurrar runt. Limmade dem innan jag blev sjuk och har inte hunnit testa dem än. Men med min cross och mtb limnings vana så borde de sitta stenhårt.

Ikväll så vankas det sällskap hos Jenny, Super-CT drar med sin Annelie. Männen ska borra hål och sätta upp hyllor är det sagt och kvinnorna ska ordna mat. Så där klassiskt uppdelat mellan könsrollerna.
Vi samlar väl oss runt TVn och idol när allt är klart skulle jag tro.

Vad ska ni (som fortfarande läser här) göra en fredag som denna då?

12timmars

Pratade med en god vän på mässan i helgen och han undrade varför det inte fanns fler 12timmars (och 24timmars) rejs i Sverige, i Danmark var det riktigt poppis tydligen. Jag tog fasta på det han sa och körde ett tolvtimmars i natt. Tolv timmars sömn vill säga. Det var rätt skönt och ganska oväntat också, kan det vara så att kroppen min behövde det?

Så i och med att jag vaknade vid 12 och sedan ägnade mig åt mitt hjärta, Jenny, tills jag började jobba på velodromen. Så blev det ingen rapport från helgen. Det får vänta tills i morgon då jag på pappret är helt ledig.

Nu ska jag lägga mig i sängen igen och sortera upp massa nya idéer som jag fick under helgen. Kanske så ska jag starta upp mitt företag igen... har så många idéer, och om man kör alla dem i ett bolag så kanske det går runt? Mycket handlar om cykel... så klart. Så jag ger er denna mäktiga video att titta på så länge:

Ligger i pojkrummet

Inte i mitt pojkrum i och försig utan Mattias Karlssons son:s rum, som är i källaren med egen ingång. Precis som jag hade det en gång i tiden då jag var tonåring. Innan jag lade mig på plats här har jag även busat runt med hans yngsta söner. Ända fram till halv 8 då var vi alla helt slut.

Men som vuxen så tvingade vi ju oss att vara vakna längre.

Jag har också kollat in Mathias två splitt nya Merida kolfibercrossar som han inte kunnat använda pga att han varit/är sjuk. Det är verkligen en fin cykel och jag skulle faktiskt kunna tänka mig att sälja min Giant och köpa mig en Merida. Har sagt till Håkan Löfström och nu Mathias att jag är intresserade av deras cyklar efter säsongen. Så ni andra behöver inte ens höra av er, jag har fösta tjing.

Dagens dag har varit väldigt händelsefull som vanligt. Jag sov dock väldigt lätt och dåligt över natten och känner av det i hela kroppen. Ett tag här ikväll kändes det som om jag var full. Världen snurrade och jag mådde lite illa. Så det bästa är nog om jag ger upp det är med att vara vaken och sluter ögonen istället. Jag kan ju inte hålla på och "Dygna" som tydligen är det nya bland ungdomarna.

Så god natt där ute, nu ska jag drömma mig tillbaka till min tid i pojkrummet och allt jag hittade på då. Ni vet den tiden då LAN var något nytt och exotiskt, jodå då satt även jag uppe och "Dygnade".

Tänk vad tiden är olika

Sitter hemma nu och väntar på att ett telefonmöte med CX-guppen som ligger bakom CX-cupen ska börja. Innan dess har jag hunnit med middag, underställstvätt, mailfrågor, allmänt slappande och bakande av bröd samt att diska. Något som brukar vara en jäkla utmaning med mina jobbtider. Denna veckan jobbar jag däremot fast från 7 till 16+ på Velodromen med ett ungdomsläger för 40 st glada cyklister. Helt underbara tider att jobba på tycker jag. Även att det är mörkt när jag åker till jobbet och mörkt när jag åker hem. Idag var det tydligen massor med sol ute, inget jag märkte av inne i den härliga Velodromen. Och inget jag bryr mig om heller. Det är bara så skönt att ha fasta DAGtider en hel vecka. Om det ändå kunde vara så här varje vecka.

Om det inte var för att jag tränar så mycket på banan under lägret så skulle jag ge mig ut och crossa lite medan det fortfarande går. Idag räknade jag ut att jag körde 80 varv i högdistanstempo (ca 30 km/h) plus ex antal i lägre tempo. Samt ett fullt ut 500m lopp och ett blodsmakande 1000m lopp. Mycket mummsigt. I morgon är jag dock Biff-ledare inne på gymet och kommer flexa mina otroligt stora biceps...

I helgen vankas åter igen en helg fullt upp med speaker uppdrag i CX-cupen. Borås och Göteborg lockar alla er crossfantaster till deras underbara banor. Kanske får jag beskåda en äkta lerfest?

Mycket händer och tiden försvinner i ett naffs

Har haft fullt upp med möten och jobb sedan sist, och en hel del sovande =)

Var uppe på Lugnet och jobbade idag med äventyr. Det var blåsigt, regningt och kallt. Då dök det upp några dårar och skulle cykla... Ja jag säger då det. Själv så cyklade jag järnet på velodromen under mitt andra jobbpass för dagen istället. Varmt och skönt, men allt har sin charm. Cross är buskul och jag hade tänkt att köra superklassen i Stockholm nu på lördag men jobb på Velodromen kom i vägen och jag prioriterar jobb nu. Så det blir innecykling för min del i helgen. Hoppas ni som crossar Stockholm gör det ordentligt så de vet vad det är som gäller.

Mycket annat roligt och spännande har hänt också, men det tar vi någon annan gång för nu väntar sängen och en avslappnande film med mitt hjärta.

Orka!

Är nyss hemkommen från Velodromen. Har jobbat morgonpasset där idag och styrde lite fina herrar på banan. Eller de styrde och jag höll tiden, men det var fint i alla fall... Eller de var fina... Hur som jag hade trevligt och lyssnade enbart på min fina rockmusik; Breaking Benjamin, Volbeat, Backyard Babies, Raubtier, Corroded och många fler finingar.

När jag skulle styrketräna efter passet vid 9 så tog det dock slut. Den hårda gårdagen med mycket instruktörs-göra och många hårda varv runt velodromen plus min tidiga morgon (upp vid 6) gjorde att jag bara orkade med en magövning. Sen gav jag upp och åkte hem. Jag lämnade skrotlyftandet till frukostflingan Darvell istället.

På vägen hem passade jag på att boka in en klipptid på 90° till i morgon så att jag blir så där sexigt fin som bara jag kan bli. Och så stannade jag till på Tv4s redaktion och informerade dem om träningen idag, banbyggandet på fredag och tävlingen på lördag. De hade bara tid på fredag så vi får se om jag får skruda på mig lite finkläder och visa hur det går till.

Nu ska jag limma lite finhjul till crossen tror jag.

Vi syns väl idag på genrepet inför helgens drabbning på Lugnet? Klockan 17.00 samlas vi och hårdkör banan.

Grönt så ända in i kaklet

Här är mina fem cent om politiken.

Jag följer helt enkelt mitt färgtema i bloggen och röstar grönt. Jag röstar på det partiet som talar till mig och mina medmänniskors rätt till ett jämställt och rent (miljömässigt) liv. Ett liv med yttrandefrihet och utan individbevakning. Ett parti som dessutom ser cykeln i samhället. Jag röstade på Miljöpartiet.

Rött eller Blått block är inget jag ser mot, jag ser till vad "mitt" parti kan tillföra i riksdagen. Att de frågorna jag brinner för får utrymme.

Jag gillar verkligen inte all smutskastning mellan blocken. Hur mycket sanning får man fram genom skitsnack egentligen?

Sedan tycker jag att det är lite skrämmande att höra om de som röstat på Sverige Demokraterna, även om det är en taktikröst för att utjämna blocken. Fundera ett tag på vad SD kan komma att få rätt att sprida i riksdagen. Är det jämlikhet och yttrandefrihet? ÄR det något som ni skulle kunna tänka er att bli behandlade som i ett främmande land?

Jag har alltid fått höra av min mormor och min familj; Behandla andra som du vill bli behandlad själv.

Som sagt Rött eller Blått kommer ändå få makten, hoppas bara att ni mina medmänniskor är så kloka att ni inte röstade in något mörker i riksdagen.