Jag har börjat igen

Som ni kanske märkt så har jag både börjat jobba lite mer och träna lite mer igen. Det är sjukt skönt att få lite rutiner, tjäna lite pengar och bli lite mindre rund... Ja för jag har gått på mig lite sedan Mörksuggejakten. Inget jag mår dåligt av egentligen. Men jag saknar mina tydliga magrutor. Jenny tycker att jag är fin, men jag har lite svårt att acceptera min lite rundare framtoning.

Jag har alltid haft svårt för att gå upp i vikt (psykiskt), eller i alla fall synlig vikt. Antar att det hänger kvar sedan skolan i låg och mellanstadiet (om det nu heter så fortfarande). Jag var mobbad för min vikt då. Och jag var lite mullig, men inte tjock på det sättet. Men det är klart det var inte så vanligt med tjocka barn när jag var liten. Inte heller utlänningar och mörka människor. Nu är jag ju också uppväxt i en liten bonnhåla på typ 1500 invånare (6,1 invånare/hektar) eller nåt. Vilket gör det lite värre. Men vi hade faktiskt en mörkhyad kille i vår klass från Thailand. Och så fick vi en Bosnisk kille till vår klass i mellanstadiet. Men det var allt. Så det var klart att någon måste bli mobbad.

Drivkraften till att jag tävlat och tränat så länge som jag gjort är en hel del för att jag blev mobbad. Cyklingen har länge varit ett sätt för mig att hävda mig och även hålla min kropp i bra form. Som en rolig man sa: "Jag vill bara se snygg ut naken". Senare delen av min karriär så har dock drivkraften svängt mer åt prestation men också socialt vilken den största delen av min motivation nu ligger på.

Vad jag ville säga med detta inlägg vet jag inte riktigt men det känns som att jag hittat något intressant om mig själv. Men även om motivation och idrott. Något som jag känner att jag kommer att skriva mer om. Är det något som ni undrar över eller något som ni vill att jag skriver mer om så lämna gärna en kommentar om det.