Att det ska vara så svårt...

... Har tänkt i flera veckor nu att jag måste masa mig upp och köra minst 2 förefrukost pass på minst 30 minuter. Men har jag gjort det? Nej. Droppen var denna vecka då jag försov mig inte bara en gång utan två gånger. Latmask och idag fick det vara nog. 06:15 gick jag upp, egentligen skulle jag gått upp 06:00 men det var tusan inte lätt att komma upp. Men skam den som ger sig, jag kom ut vid 06:30. Om än i ett väldigt yrvaket och suddigt tillstånd...

Igår hade jag tänkt mig att köra lite stigar och sånt fränt, men hade jag gjort det under passet hade jag nog inte kommit till jobbet idag. Ja ni förstår säkert när ni tittar på bilden ovan.

Men efter 10 minuter så lossnade det faktiskt lite och jag kunde öka farten, efter 15 gick det än snabbare och vid 20 minuters markeringen så susade jag fram rätt friskt längs de härliga grusvägarna.

Jag var hemma strax efter 7 och stämplade in på jobbet vid 07:32, bara 2 minuter försent. Vilket i och för sig inte gör ett enda dugg då jag kör flex och har egna tider. Men jag försöker så mycket som det går att hålla mig till de tiderna som alla andra kör. Arbetsdagen var produktiv och även att jag var lite trött så var jag mer pigg och klarare i huvudet än de dagarna jag sov lite extra.

Så nu ska jag bara övertala skallen och kroppen om att gå upp lite tidigare minst två dagar i veckan framöver. Det är ju så härligt att vakna till lite frisk luft och underbar natur på morgonen.