Livet är bitterljuvt. Jag blir så ledsen.

... När jag läser om cyklister som blir dödade av trafik på vägarna. Speciellt jobbigt blir det när det händer cyklister som är tvungna att använda vägarna tillsammans med trafiken för att kunna utöva sin sport. Nu senast avled Amy Dombroski under träning efter att hon blivit påkörd av en lastbil. Cykelvärlden är i chock. För som tävlingscyklist kan man relatera allt för mycket i det som hänt. Två gånger har det varit nära för mig själv men tack och lov står jag här idag. Alla är inte lika lyckligt lottade, mina tankar går till förlusten av Amy, hennes vänner och familj.

Jag blir även frustrerad och arg. För det är ju så, att via enkla lösningar så hade cyklister och motorfordon kunnat vara avskilda i trafiken. Det handlar om värderingar av liv och framförallt väga dessa mot pengar i budget. Behovet av tryggare framfarter för cyklister har inte varit större än vad det är nu. Fler cyklister på vägarna i en tragiskt mer stressad trafiktillvaro gör en dödlig cocktail. Alla ska fram till varje pris och de som får betala högst pris för det är de oskyddade trafikanterna; gående och cyklister.
Jag bevittnar personligen i mitt jobb den trångsynta byråkratin som gör att inget händer. Alla vill ha en del av kakan men få vill dela med sig. Det finns tappra få som kämpar på och försöker få en tryggare tillvaro för våra oskyddade trafikanter; våra barn, barnbarn, vänner eller lovande idrottskvinnor/idrottsmän.
En tryggare tillvaro för dessa skulle också leda till ett mer miljövänligt samhälle. Win-win så att säga.

En tragisk slutsats av detta är att makten sitter i bilen och dess status. Utan bilen stannar Sverige sägs det, jag är inte så säker på det. Utan bilen så tar vi oss fram lite långsammare men mycket säkrare...

Lunchrasten är slut och snart ska jag ta helg och hämta Egon lite tidigare än vanligt på förskolan. Tillsammans ska vi göra det vi älskar båda två. Ta en lång cykeltur tillsammans, med senvägar, hem och njuta av vår härliga natur.

Livet är bitterljuvt och idag sitter känslorna utanpå kroppen, tårarna är inte långt borta. Jag är berörd av mitt liv och förlusten av ett annat.