Årets projekt: #TrycksladdaSuggan

Hej hallå där! Nu är det dags igen att delge lite av mitt liv för er som fortfarande läser denna blogg istället för mina sociala medier. Ni kommer väl ihåg fjolårets projekt: #CrossaSuggan? Inte? Här är samlingstaggen: Hashtag CrossaSuggan

Extremt kort förklarat: Jag fick låna en Cyclo-Cross (på Svenska Cykelcross) från Canyon som jag tog mig an det enda långlopp jag inte jobbade som speaker på i fjol, Mörksuggejakten. Och nu är det dags igen. Även i år har jag fått låna en cykel från Canyon. Men denna gång är det en helt annan typ av cykel. Nämligen en Canyon Spectral CF 9.0 EX. Alltså går jag från cross till enduro. Två olika världar ska utforskas på samma tävling och under vad det verkar, liknande förhållanden.

Här är först några filmer på monstret som jag haft ett tag.

"Axlade" mig nedför en ny nedförslöpa i #långehäll igår. Rätt brant och med en del stenar i vägen. Men med dropperposten nere på min #Canyon #spectral var den riktigt skoj! ... Appropå skoj, slå på ljudet 😉

Ett filmklipp publicerat av Oscar Ekstam (@oscarekstam) Jun 18, 2015 kl. 3:58 PDT

Hittade ett helt nytt spår på #kevershäll / #punkahällen idag också. Första försöket syns här, en baggis fast rätt trång och brantare än det ser ut. Rakare ingång och lite mer fart så blir den buskul.

Ett filmklipp publicerat av Oscar Ekstam (@oscarekstam) Jun 12, 2015 kl. 12:36 PDT

#Falustigcyklister har skapat något fantastiskt vid #Källviken. Kort och gott #KällvikensSvarta. Ett spår med många utmaningar för stora som små. Något att plocka hem till #långehäll och våra #MTB-spår.

Ett filmklipp publicerat av Oscar Ekstam (@oscarekstam) Maj 26, 2015 kl. 1:23 PDT

Det kommer som ni förstår att vara en helt annan typ av resa denna gång på Mörksuggan. Från helstelt och smala 29" hjul till fet heldämpat på 27,5" hjul. Mitt första intryck av Spectralen är att den är ruskigt snabb och kvick utför, precis som den ska vara med andra ord.
Men det är inte bara nedför som Enduron levererar, den är sjukt kul på platt mark också när det kommer små stenar eller liknande som man kan ta sats och hoppa lite på. Tack vare den kompakta geometrin och styvhet i både dämpare och hjul så får man dels lätt upp hjulen från marken men man landar också med god kontroll. Det kan bli en riktigt skoj resa det här.

En av premiärturerna gick i Faluskogarna där jag körde de handbyggda stigarna och pressade Spectralen (men mest mig) till max. Cykeln levererade, Falu Stigcyklisters leder levererade och jag försökte hänga med. En av filmerna ovan är från några av flygturerna jag tog mig på Källvikens Svarta. Vilket var första gången i mitt liv som jag tar sådana dropp faktiskt.

Läckra komponenter på hojen. Sram XO1 och Mavic Crossmax XL. Mumms!

Rätt läcker kolfiberram också. Fick den mattlackade versionen utan färg där man ser hela yttre kolfiberskalet. Stilren och aggresivt på samma gång.

#Trycksladd som det ska vara

Fullt ös på baksidan.

Brett styre också. Renthal Fatbar Carbon 740mm brett. Gäller att passa sig mellan träden..

Det var verkligen ett fett smil hela vägen på stigen "Every Time She Smiles" i Falun

Fett smil på Kevershäll hemma i Mönsterås också för den delen.

Som sagt man måste vara på sin vakt mellan träden ibland.

Ny hoj kräver nya utmaningar på gamla stigar. Stigarna i Långehäll Blomstermåla får lite mer byggda stigar. 

När man tittar ned. Både kolfiber och snigel...

Cykeln bara ber om bakhjulsåkning.

Då tar vi å väntar in Mörksuggejakten i Rättvik denna helg för att se hur två ytterligheter upplevs. Snart i en cykeltidning nära dig!

Ett livstecken med episk cykling

Tänka avge ett livstecken och ett gäng vackra(?) bilder. Jag och Andreas tog oss an Kevershäll i går och fick så vi teg. Det är mycket teknisk åkning men också fantastiskt vackert. Nästan varje gång jag varit på hällen så har någon fått punktering. Denna gång var ingen skillnad. Vi fick varsin punktering på bakhjulet. Det gäller att passa sig för de vassa stenarna och ett däck med tunna sidor är inte att rekommendera. Hädanefter så heter hällen Punkahällen, som en tribute till Punkaberget i Falun (Jungfruberget). Båda höjderna är faktiskt ganska lika, mycket sten och teknisk cykling. Kevershäll har mer hällar dock, och Jungfruberget har mer höjdmeter (otippat va?).

Oavsett hade vi bra skoj på Punkahällen i strålande vårväder. Vi får se om Andreas lyckas leverera lite film från dagen. Tills dess, lite bilder:

Det var lite blött i början..

Navdjupt ungefär.

Men det ordnade upp sig ganska snabbt.

Punkatime!

Fredrik Erikssons berömda punkaplugg... Funka sådär... Mer övning behövs nog.

Magiskt dimmig utsikt på toppen. Nedförsåkningen var för rolig för att slösa bort med fotografier. 

Hade gött tills nästa gång!

Årets första snötur och årets första KOM

Har varit sjuk i lite mer än två veckor av en mystisk förkylning som kom och gick med feber, hosta, halsont till och från. Men nu verkar det som att jag frisknat till och förra veckan mjukstartade med först ett pass bålstyrka på tisdagen, sedan ett lätt simpass på Vattenpalatset på onsdagen (detta under min 15timmar långa arbetsdag på nämnda palats dessutom) och ett testcykelpass på torsdagen. De första passen kändes mer än ok men när jag skulle köra fyror på testcykeln så började jag tveka efter andra fyran. Det kändes inte ok i halsen och andningen. Så jag tog det säkra före det osäkra och körde en lång urvarvning istället.

Fredagen gick sedan utan större symptom på eventuell insjuknande, trots att arbetsdagen innebar 10 timmar från 9 till 21. Lördagen var lugn den med och killkvällen gick hur bra som helst. Så för att kompensera Jennys tjejkväll på bortaplan så mutade jag ut mig i finvädret. Planen var att utforska vägarna norröver och se hur status var mot Grönskog.



Antingen hade jag bra tryck i pedalerna eller så var hjärtat fortfarande inte med på noterna för pulsen var ganska hög inledningsvis. Och när jag sen kom in på grusvägarna så var de först så mjuka och blöta att pulsen for upp. Sen slutade plogningen och högpulsningen fortsatte i hjulspåren.
Lite felkörningar blev det och en del stopp för att lista ut vilken avtagsväg som skulle tas. Därför hamnade jag lite i tidsnöd och på väg hem från Fliseryd så gasade jag lite till. Med högpulsning, kyla och en tur under lunchtid utan lunch så kom resultatet. Energibrist. Tur att jag känner signalerna i tid så att jag kunde trycka en energikaka. Kändes lite onödigt på bara tre timmars cykling. Men hellre det än att ta än längre tid hem och vara helt slut resten av dagen.
Mer info om passet kan ni få ovan genom Strava. Där syns också att jag tog årets första KOM på Dunkelidsvägen. Ett blygsamt KOM om man ser till All Time High men ett KOM är ett KOM och det är nog en av de bättre tiderna i vinterväglag.

Strålande bilder blev det också:

Hjälmen högt tidigt in i passet ovetandes om att jag kört 2 kilometer för långt...

Men vad spelar en felkörning för roll när man får vända om och få solen i ansiktet istället?

Svartvitt med inslag av färg och prydlig stenmur. Änt d vakkert?

Dammet från förra distansturen satt fint kvar och fick sällskap av snö och vatten denna dag

Innan denna bild togs så frågade jag ett par tjejer med häst om vart denna väg var farbar ända till Grönskog. De sa ja men tyckte att jag kunde ta asfalten om jag ville vara säker på att komma fram. "Det är minst en mil dit och ingen plogar vägen så det kan kanske bli lite för äventyrligt". Bra sa ja det låter roligare än asfaltsvägen.

Hade sällskap av Skuggis och Marilyn Mansons nya i hörlurarna. Alltid fint med sällskap.

Lite urspårning får man räkna med

Orka köpa dubbdäck till den Småländska vintern. Det går minst lika bra med lite mindre luft i däcken.

Super X. Ni ser texten va? Stilig detalj.

Hej och hå ut i böljan blå. På denna lilla väg får man passa sig för att inte bli blöt.

Stilig passering av Emån vid Grönskog.

Ett hus på en holme, bara sådär.

Äventyret genom de djupa bilspåren belönades liksom vidare och vidare på den fina vägen genom Emå-passagen.

Som sagt.

Och så in i den mörka skogen igen.

Lite blöt grusväg, en hel del puder och så lite blöt grusväg igen ger härlig tyngd till cyklingen. Och en vacker bild.

Vintriga vägar kan vara mycket vackra

Årets första tur; Grusvägssafari

Dundrade ut på vad som blev årets hittills finaste tur. Målet var att testa nya och gamla grusvägar tillsammans med Andreas. Men en bit in i passet visade det sig att jag åkte baklänges på en gammal klassisk väggningsrunda från i somras. Ni vet den där vi åt tårta och drack öl mot slutet.

Denna tur var inte lika episk matmässigt (åt bara en jordnötssmör och syltmacka efter med en kaffe) men temperaturen höll sig runt minus 5 och solen strålade hela turen. Det i kombination med snö och isfria hårdpackade grusvägar som nästintill blivit vita gjorde turen minnesvärd.

Här är lite Stravadata och sedan de delikata bilderna.

Kallt...

Kallare. Men tempot var gott och assos-jackan är brutal (hade bara långt underställ under), så ventilation behövdes.