Snabbast i Sverige?

Foto från förra helgens grundkurs, där jag som huvudinstruktör här försöker lära gänget att åka på röda linjen, alltså uppe i velodromen. Idag höll jag mig själv mest på svarta och strax under. Vilket gjorde att jag nu har banrekordet på 4 kilometer.

Foto: Fredrik Jansson, Cykelklubben.se

Dagen har gått som på räls och jag har haft jäkligt kul hela tiden. Det var dock lite segt att gå upp innan 7 för att vara på plats på YA Arena redan 0730. Det var en grundkurs där klockan 8 och en lycklig person dök upp. Och ja då menar jag verkligen att han, Håkan Edvardsson, var det. Han skrek av av lycka bara när vi körde på Cote D`azur (den tjocka ljusblå linjen). Underbar kille, verkligen.

Det är Håkan som har skrivit boken om Marcus Ljungqvist förresten. Bra kille som gillar att cykla och kommer att cykla mycket velodrom, han var helt lyrisk. Underbart, och Håkan tyckte det var ganska lyxigt att få en egen personlig tränare/instruktör. Dock undrade han var massören, ölen och ciggen var. Men det fixar vi till nästa gång. Det plus oxfilé och Bea är beställt till nästa gång Håkan kommer. Roligt värre.

Efter grundkursen var det dags för träning inriktad mot 3 och 4 kilometers förföljelse. Det vi tränade på var mest stillastående start och stående acceleration in i och genom kurvan. Vilket gick galant för alla. Och efter det var det dags för kvalificeringarna till förföljelseloppen. Tjejerna var bara två så de fick direkt mötas och gjorde väldigt bra ifrån sig. Själv stod jag bredvid och skötte starten och pratandet/coachandet från PA-systemet. Åkarna fick några tips och fick också till sina första tider på 3 och 4 kilometer. Själv hoppade jag på efter att alla var klara och körde från kallt in på en tid på 5 minuter och 38 sekunder. Helt ok och blodsmak i munnen.

När jag var klar så tog vi fram de fyra främsta för att köra 3an och 4an mot varandra (kamp om tredje plats), samt 1an och 2an mot varandra (kamp om seger). Vilket inte var så svårt, tjejerna mötte varandra igen och sen körde vi på med herrarna. Alla fick köra där även att vi var fem stycken. Jag fick köra om första platsen mot Alexander Thulin från Borlänge CK, och då var det ju extra viktigt att vinna. FCK mot BCK, fett derby liksom. Så jag gick ut i mitt vanliga tempo, alltså tokhårt. Och så fick jag häng på Alexander, vilket var bra för då höll jag i.

Och så kom jag ikapp, men i mitt förvirrade mjölksyretillstånd så gick jag upp och skulle om direkt. Inte så klokt för jag blev kokt. Så jag fick ge mig och gå in bakom igen för att få lite microvila. Sedan var det lugnt och jag kunde gå om och förbi in mot en 11 sekunder bättre tid, alltså 5.27. Helt ok för att vara andra gången och med misären vid ikappåkningen. Och ja egentligen ska Alexander utgå när jag kommer ikapp och förbi, men vi lär oss och det är roligare om alla kör de hela 21 varven.

Så alltså borde jag inte vara snabbast i Sverige nu när jag har banrekordet på Sveriges enda velodrom? Det är säkert någon som kört snabbare utanför Sverige, eller? Rätta mig nu för jag vill veta vilka Svenskar som kör och har kört.

Massagen på Vibes efter en lång varm dusch satt i alla fall rätt skönt idag, men jag hostar fortfarande upp prologslembollar blandat med damm. Vilket jag ska råda bot på med lite popcorn och Wall-E tillsammans med min kärlek i soffan.

Dagens Träning:

2-3 timmar blandat på velodromen varav 2 st maxintervaller på 4 km.

(Jag måste verkligen ha ett nytt pulsband nu, någon som vill sponsra?)