Rapport & Bilder: Kalas XC Challenge

Foto: Jörgen Pettersson www.jphoto.fotosidan.se

Fler bilder från loppet hittar ni HÄR

Efter en veckas semester med mycket god mat, vila så toppade jag med en tävling och det igår i Norberg. Jag åkte dit med mina klubbkamrater Jens Westergren och Henrik Öijer. Redan på resan ned kände jag mig oförberedd med för lite frukost i magen.

Jag fyllde ut med en lånad Gel från Darvell i Team Kalas och en hel del Powerbar-dryck. Första kvarten på uppvärmningen var en plåga för benen. Men sen efter ca 20min kändes det bättre och efter 30min så var benen ganska följsamma.

När starten gick så klaffade allt och jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte släppa lös alla krafter och gå upp i en förnedrande ledning. För om jag skulle gjort det hade det senare varit jag själv som blivit förnedrad. Jag lade mig taktiskt bakom Jens och gled med. Dock blev det lite omkastningar i fältet på väg in till första stigen. Och jag hamnade bakom Henrik som inte riktigt orkade gå med täten.

Vi var nog ganska jämntrötta. Han lite vassare uppför och jag lite vassare i stöket i skogen. Efter första varvningen inne vid stadion gjorde jag misstaget att grilla i ledning, helt ovetandes om kommande långa motlut. I detta gick Henrik lätt förbi mig och mina stumma ben. Han och Mattias Nilsson seglade i från mig, och i efterföljande skogspartier såg jag att även Mattias fick vika ned sig.

När jag kom ikapp Valpen på en lång grusvägsraka så gick jag direkt förbi för att utnyttja mina nu pigga slätdragsben. Mattias låg på rulle ett tag, men släppte ganska snabbt. Det var inte hans dag och han bröt sedan. Jag närmade mig däremot Henrik hela tiden. Men några surhål satte käppar i hjulet för mig. Bokstavligt talat. Jag flög nästan över styret och tvingades till lite terränglöpning. Just när jag var som närmast.

Efter det lilla stuntet tappade jag kontakten med Henrik och min rygg började också spöka. Men lite omflyttning i ryggfickorna på tempodressen gjorde att ryggontet lättade något. Till nästa tävling måste jag komma ihåg att inte ha slang och patron i ryggfickorna på tempodressen. Det trycker nämligen precis på mitt problemområde och ger således lite extra problem.

På väg in mot sista varvningen så fick jag dock kontakt med Henrik igen. Tyvärr så kom det en lång backe precis då och jag kunde inte riktigt komma ikapp och få den psykologiska boost jag behövde. Ute i sista stöket såg jag honom igen några gånger och åter igen minskade avståndet. Tyvärr inte tillräckligt för att jag skulle kunna gå ikapp. Henrik slutade som 6a och jag som 7a.

Vi hade en rolig kamp på en rolig bana. Enligt mig är det en av de roligaste banorna, trots mitt ryggont som inte bara kom av slang/patron utan från allt stök. Det är "stöket" som gör banan rolig. Loppet bjuder nämligen på ofantligt mycket teknisk stig, vilket är positivt.