måndag 16 maj 2011

Dagen som försvann

Det är rätt magiskt det där, hur en hel dag bara kan försvinna. Det känns som om jag precis gått upp och nu är det dags att gå och lägga sig igen. Fantastiskt hur en så liten människa kan förtrolla tiden så.

Egon börjar mer och mer bli en liten person, vi lär känna honom bit för bit. Samtidigt som han ändras bit för bit. Så precis när vi fattat hur han vill ha det så har han hunnit ändra sig. Men det är så det kommer att bli de närmsta 18åren (minst) misstänker jag. Sedan ändras han ju likt alla andra vuxna också. Hela resan kommer bli enormt roligt och intressant att vara med om.

Som nyss, då blev han så trött av amningen att han somnade sittande i Jennys knä. Han var helt ledlös och bara sätt där i händerna på henne. Underbart att se.

I morgon vankas personalmöte på Velodromen klockan 09.30 så vi får se om jag är en Zombie eller inte. Har inte ställt en klocka på 9 dagar nu. Men det ska säkert gå bra. Och det ska bli roligt att se vad som sägs.

Resten av veckan kommer jag att spendera lugnt med Jenny och Egon. Det har varit rätt mycket besök från förlossning fram till idag. Så vi kommer att ta det lungt med det, i alla fall i morgon. Sedan får vi se. För på fredag kommer min Mamma och pappa upp med mina två systrar. De stannar 4 dagar vilket ska bli riktigt kul, har redan lite hemligheter planerat. Och förhoppningsvis kommer pappa upp med en hel del cykel-godis till mig.

Ha det så gott till i morgon, då jag presenterar mitt "efter"-foto av min Giant samt även foton på mitt "mer styre åt folket"-projekt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar