torsdag 27 januari 2011

Håll avståndet för tusan!


Vi var på Specialistmödravården idag jag och Jenny, hon har sådana smärtor pga foglossning så vi var där för undersökning. Och medan vi väntade på vår tur i väntrummet så spelades det upp ett bra exempel på hur avståndstagande vi svenskar är i sociala situationer.

När vi kom dit så satt det ett annat par på varsin fåtölj och motsatt mot dem så var det en soffa avgränsat av ett vardagsrumsbord. Inget konstigt. Vi valde dock att sitta i en annan soffgrupp med samma uppsättning stolar avgränsat av ett bord, tänk er två typiska vardagsrum.

När det sedan kommer ett till par, av utländsk härkomst bör tilläggas, så väljer de att sätta sig på andra sidan väntrummet inklämda vid entrén och där man hänger av sig. Lite konstigt då det fanns en soffa (mitt mot det andra paret) och fyra par stolar (varav två mitt mot oss) att välja mellan i väntrummet. Men jag tänkte inte så mycket mer på det förrän ytterligare ett par kommer.

Kvinnan går till receptionen och mannen väljer, ja nu kommer det lustiga. Han väljer att sätta sig på en ensam stol mot en vägg inklämd vid en bokhylla. Hur tänkte han där undrade jag, var ska kvinnan sitta? Killen verkar med mitt tycke lite väl tafatt och tappad. När sedan kvinnan kommer så erbjuder han i alla fall henne stolen, om än lite obekvämt. Sedan står han där lite tafatt och beslutar sig att släpa en av stolarna som står framför oss, rakt över väntrummet så det skriker om benen.

Så där sitter vi nu fyra par främlingar som egentligen har väldigt mycket gemensamt med varandra. Och alla par sitter placerade så att det inte ska gå att få direkt ögonkontakt, och med minst 3 meters avstånd till varandra. Är inte det väldigt lustigt? Jag kan förstå att folk inte riktigt vill sätta sig bredvid varandra på en buss och socialisera. Men i ett väntrum? Där alla är där pga samma sak, något väldigt upplyftande och positivt dessutom. Nä jag blev väldigt förvånad, men å andra sidan så gjorde jag ju exakt som de andra paren. MEN hade jag (vi) kommit dit som tredje par så hade vi med största sannolikhet satt oss i en soffgrupp med ett annat par framför oss.

Vi svenskar är verkligen måna om vårt "space" och det verkar inte bättre än att vi smittat de som härstammar från annan mer social bakgrund dessutom.

Jag tycker det är rätt tråkigt faktiskt. Och försöker faktiskt bättra mig och vara mer social nu än vad jag har varit förut. I alla fall att säga ett hej och hur står det till. Sen om det inte leder till något får det vara så. Men visst är vi svenskar lite tråkiga och lite väl avståndstagande?

3 kommentarer:

  1. Vi är äckligt hämmade.

    Intressant observation!

    SvaraRadera
  2. Jag är själv en smula akward i liknande situationer, hamnar lätt på fel fot sas. Konstigt sånt där.

    SvaraRadera
  3. Ja det var sjukt intressant och rätt lustigt faktiskt.

    Stefan: Det är inte lätt att vara säker i sådana situationer när man är tränad och lärd till att ha sitt svenska space... Eller?

    SvaraRadera