Tjugonio

Jag börjar bli sugen igen... På att cykla i skogen mycket och länge. Att susa fram och dundra över stock och sten. En långgången dröm av att åka på en tjugonia börjar väckas och bli allt närmare en verklighet också. Jag har varit sugen på det väldigt länge. Ända sedan Gary Fisher började göra fina versioner. Nu är det dock något annat som hägrar i horisonten. Något som närmar sig med bestämda steg dessutom.

Något som jag kan gå till sängs och drömma om nu efter en riktigt hektisk dag. Som innehållit allt från extremt tidigt uppvaknande och inställning på jobbet. Till träning på både cykel och i gym. Ja ni läste rätt, jag är på g igen. Och hoppas att framtida scheman innehåller lite hål för kvalitetsträning. Idag väckte jag bara upp kroppen lite med att peta på pedalerna lite och spurta samt att göra lite M.A.Q övningar i gymet.

Efter det var jag och mitt hjärta på banken och fixade med konton och försäkringar. Så från och med idag är både Jenny och vår lille kille fullt försäkrade om det skulle hända något. Vilket är ganska roligt för att just när vi var klara på försäkringsbolaget så fick Jenny väldigt ont i sidan och var tvungen att halta hem. Just detta var nog bara lite nerver och tarmar som kom i kläm. Men senare så fick hon andra symptom som var mysko och vi ringde sjukvårdsrådgivningen, som skickade vidare oss till förlossningen. Dit vi fick göra ett "studiebesök" som jag väljer att kalla det. Jenny och lillkillen kollades upp och allt var fint, men var symptomen kom ifrån vet nog ingen. Vi var där i nästan 4 timmar och jag hann nog pilla på allt där i rummet. Men sen tröttnade jag och somnade i en fåtölj. Så nu har jag invigt förlossningen och vi har sett hur det ser ut och vad vi kan vänta oss när vi kommer dit på riktigt så att säga. Och vi blev väldigt positivt bemötta av personalen, så vi längtar nästan tillbaka. Nu får vi bara hoppas att Jenny slipper symptomen så att jag kan drömma vidare om 29or.