Eller ja, jag körde en dalacup i Velodromen. Det är typ som Dalaserien utomhus om sommaren, fast med den klara skillnaden att vi kör inomhus i velodromen. Detta var tävling #2 för detta året och det är en tävling vi instruktörer nu håller i och vi försöker hålla oss till enskilda starter så mycket som möjligt så här i början.
Matchsprint är ju dock en gren där man startar två stycken samtidigt, och det var det vi körde idag. Men först kör man ensam ett kval med ett flygande varv. David Mayer startade som tvåa och passade på att dra omkull ordentligt i näst sista kurvan, då han gick för lågt och tappade fästet på Coté d azur. Och således fick köra ett flygande till där han noterade bästa tid. Så med crashen på näthinnan vågade jag inte riktigt hålla svarta så bra som möjligt, och blev noterad för näst bästa flygande tid. Nedrans ful taktik att skrämmas så där av David.
Efter att alla kört kval så gjorde vi en stege. Och bästa cyklist blir lottad mot sämsta näst bästa mot näst sämsta osv. Vilket betydde att jag fick köra mot Peter Snell från Norbergs CK. Bäst tid får välja startposition och jag valde att följa Peter. Vilket gör att jag har slagläge då jag hela tiden har koll och kan använda banans höjd mer till att skapa fart. Peter drar dock igång i i första kurvan med 2 varv kvar så jag kan inte riktigt använda mig av banan. Men i och med min lägre utväxling och kortare vevar har jag inga problem att följa hans ryck och kan ligga på hjul ända till upploppet då jag går förbi. Men jag fick tusan veva på och det spann rejält då farten var duktigt hög.
I och med detta så är det jag och David "vurpkungen" Mayer i A-final. Vi får fördelen att vänta till sist. Och David känner sig så säker (eller så ville han bara vara snäll) så han ger mig andra position i starten. Vilket alltså betyder att jag än en gång har slagläge och kan följa. Min plan är direkt att överraska och dra igång ordentligt och så pass att David måste kämpa för att få rulle. Jag väntar till 2 varv kvar och går högt upp i banan och håller mig där in i kurvan. Vilket gör att David får lite svårare att gå igång då han fortfarande är på Coté d azur. Men jag går inte tillräckligt högt och kan inte accelerera tillräckligt mycket. Så David kommer in på rulle och tar mig precis på upploppet.
Tight, snabbt och överraskande. Och jäklar vilken mjölksyraattack jag fick. Det var riktigt roligt att mäta krafterna igen och jag har fått än lite mer sug på att få igång träningen mer strukturerat. Och en sak är säker, det blir fler tävlingar för min del på velodromen. Det är buskul!
Resultaten handskrivet och fint:
Ovan ser ni tiderna från kvalet, med placeringsnoteringar inringat.
Ovan till vänster; Stegen. Ovan till höger; C B A Finaler (baserade både på stegen och kvaltiderna pga att vi var 6st). Och så slutresultatet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar